på vänstra Nilstranden, nästan midt emot Luksor, med storartade ruiner af det forna Tebe. Knappt 0,8 km. v. om Memnonstoderna (se d. o.) står ett tempel, som hör till de största och intressantaste byggnaderna i Egypten, uppfördt af Ramses III åt Amon. Bredvid detta står ett litet tempel och bakom detta ett större och praktfullare, med en mängd skulpturer på väggarna och målningar på pelarna (se fig.; jfr äfven fig. 1 A o. B till art. Kapitäl). Ej långt därifrån finnes ett af ett raseradt murverk omgifvet rum, 2,430 m. långt och 1,000 m. bredt, kalladt Birket-Habu, som är antingen återstoden af en uttorkad vattenbassäng eller en gammal hippodrom. (J. F. N.) Medinet Rasul Allah 1. M. en Ne b i. Se Me-d i n a. Méding, Johann Ferdinand Martin Oskar, tysk romanförfattare under namnen Gregor Samarow, Leo Warren, D. v. G e y e r n och K. v. \V a l f e l d, f. 1829 i Königs-berg, d. 1903 i Charlottenburg, inträdde först i de preussiska ämbetsverken, men öfvergick 1859 i hannoversk tjänst. Där tillvann han sig snart konung Georg V:s särskilda förtroende, utnämndes 1863 till regeringsråd och stannade kvar i tjänst äfven efter Hannovers införlifning med Preussen. 1873 flyttade han till Berlin, där han egnade sig åt litterär verksamhet och nyttjade sin erfarenhet af spelet bakom kulisserna i politiken till att skildra bekanta och obekanta personer ur verkligheten i "historiska" samtidsromaner, som voro en ogenerad blandning af sant och påhittadt. M:s (Gregor Samarows) första diktverk, den omfångsrika romancykeln Um szepter und krönen med 5 afdel-ningar: Um szepter und krönen (1872), Euro-päische minen und gegenminen (1873), Zwei kaiserkronen (1874-75), Kreuz und schwert (1875) och H eld und kaiser (1876), lämnar en sammanhängande skildring af de stora världshändelserna i Tyskland och Frankrike 1865-71. Dessa romaner ha trots sitt ringa värde fått en mycket stor läsekrets på grund af sina ämnens dragningskraft och den intima sakkännedom, hvarmed de politiska interiörerna tecknas. M. utgaf vidare bl. a. tidsromanerna Lie römerfahrt der epigonen (1874; om furstedagen i Frankfurt 1863), Der todesgruss der legionen (s. å.) och de dels sociala, dels historiska romanerna Höhen und tiefen (1878 -80, I Verschollen, II Gold und blut, III Siihne und seg en), Kaiserin Elisabeth (1881), Die gross-fiirstin (1882), Peter der dritte (1883), Um den halbmond (s. å.), Schwere wahl (s. å.), Plewna (1884), Der adjutant der kaiserin (1885), Die saxoborussen (s. å.; "Studentlif") m. fl. M:s flesta romaner äro öfv. till sv. Han nedskref äfven Me-moiren zur zeitgeschichte (3 bd, 1881-84). Medins gräddblandning. Se Barnavård, sp. 948. Medio, it., hand., i midten, på den midtersta dagen (den 15:e) af någon viss månad. Medioker [-åker; lat. mediocris], medelmåttig. -- Mediokritet, medelmåttighet, medelmåtta; arbete utan synnerligt värde. Jfr Aurea mediocritas. Mediolanum, den latinska namnformen för Milano. -- M. aulercorum. Se Évreux. Mediomatriker (lat. mediomatrici), keltiskt folk i belgiska Gallien, vid Mosels mellersta lopp, med hufvudstaden Divodurum (Metrici, nu Metz). Mediopalatala språkljud (af lat. medius, i midten, och palatum, gom), fonet., kallas, efter Sundevalls föredöme, sådana språkljud (konsonanter), som bildas med tungryggens mellersta del höjd mot eller vidrörande mellersta delen af gommen ungefär på gränsen emellan hårda och mjuka gommen. Till mediopalatalerna höra t. ex. sv. k och g samt "äng"-ljudet (svänga), vidare vanligt eller normalt tyskt ach-ljud och motsvarande tonande gh (nygrek. γ). Mediopalatalerna utgöra alltså en lokal grupp af språkljud. Uttrycket mediopalatal nyttjas vanligen blott om konsonanter. Motsvarande vokaler, sådana som ry.-po. y-ljud och sv. e i ändelser, kallas efter engelsk (Bells) terminologi blandade (mixed). Många fonetiker skilja ej mellan mediopalataler och postpalataler, utan sammanfatta båda grupperna under uttrycket "gutturaler". "Mediopalatala" kallas af somliga sådana konsonanter, som bildas mot mellersta delen af hårda gommen, t. ex. k i skånskt fik, ty. ich-ljud o. d. Jfr Kontaktsläge. Lll. Medio tutissimus ibis, lat. (Ovidius' "Metamorphoses", II, 137), "i midten skall du gå säkrast", medelvägen är den säkraste. Jfr Medium tenuere beati. Mediotvist (af eng. twist, tvinnadt garn), text., ett på mul- l. selfactor-maskin spunnet bomullsgarn med starkare snodd än vanligt s. k. mulgarn och sålunda utgörande ett mellanting mellan detta sistnämnda och det på ringspinnmaskin åstadkomna mera hårdsnodda garn, som ofta benämnes tvist. Mediotvist användes till varp för synnerligen fina bomullsväfnader. G. A. W. Medio Yunga [me'diå jo'ŋga]. Se Bolivia, sp. 1007. Medisans [-a'ŋs; fr. médisance], förtal. Mediska muren, enligt sagan uppförd redan af drottning Semiramis (se d. o.), sträckte sig emellan de båda floderna Eufrat och Tigris ungefär 37 km. n. om Bagdad och utgjorde gränsen emellan Babylonien i s. och Mesopotamien i n. Dess ursprungliga bestämmelse säges ha varit att skydda Babylonien mot medernas anfall, hvaraf den äfven fått sitt namn. Denna öfver 100 km. långa fästningsmur var enligt Xenofon (Anab. II, 4, 12) uppförd af brändt tegel, med jordbeck som bindemedel, och var ej mindre än 32 m. hög och 6 m. bred. Lämningar af den väldiga byggnaden ha återfunnits af engelsmannen Lynch (1837). A. M. A. Meditation (lat. meditatio), eftersinnande, betraktelse, begrundande, eftertanke. -- Meditativ, böjd för meditation, begrundande, tankfull. -- Meditera (lat. meditari), fundera, grubbla, anställa betraktelser. Meditera. Se Meditation. Mediterran (lat. mediterraneus, af medius, midt emellan befintlig, och terra, land), belägen inne i ett land; som hör till Medelhafvet, medelhafs-; (i äldre sv.: medelländsk). Medium (lat., midt emellan stående, mellanlänk). 1. Gramm., ett gemensamt namn (genus verbi) för vissa former af det indoeuropeiska verbet, hvilka beteckna en reflexiv (på subjektet själft