14öl Meerane-Meester 1462 tala bagaren genom att till honom lämna ett par af dessa mannens taflor, som i våra dagar betalas med 100,000-tals kr. Utan att för konsthistorien vara fullkomligt obekant, intog M. i densamma en så blygsam plats, att han nämndes endast i mycket utförliga arbeten, ända till dess att i midten af 1800-talet den under pseudonymen W. Biirger kände, entusiastiske kritikern Théophile Thore gjorde till sin lifsuppgift att tillkämpa M. hans hedersplats i målarkonstens häfder, en "ehren-rettung", som slog så väl ut, att M. i våra dagar allmänt tillerkännes en plats i andra ledet, närmast efter Rembrandt. Hans vanligen små taflor, med de enklaste motiv, husliga scener i småborgerliga interiörer, men genomandade af en hemmets poesi, som få tolkat med samma känsla som han, räknas nu med rätta till det holländska måleriets ädlaste smycken. Af hans nu bevarade 38 målningar återge två stadsbilder, nämligen hans berömda Utsikt öfver Delft (i Haags museum), med öfverlägsen ljusbehandling, mjukhet och bredd i föredraget, och hans stämningsfulla Gatuparti från Delft (i Sixska galleriet i Amsterdam). Hans genrebild Hos kopplerskan (dat. 1656), med en fullkomligt rembrandtsk glöd i färgen, återger, i likhet med ett par Flickhufvud (i Steengrachtska samlingen i Haag och i hertigliga Arenbergska i Bruxelles), undantagsvis figurerna i naturlig storlek. Eljest äro hans taflor af mindre mått, vanligen framställande figurerna i blott half figur. Till de berömdaste af dessa hans odödliga skapelser höra Flickan med vinglaset (3 personer, i Braunschweigs museum), Kökspiga, som häller upp mjölk (i Sixska samlingen i Amsterdam), Spetsknypplerskan (i Louvre), Artisten i sin ateljé, målande en till Farna utklädd modell (i grefve Czernins samling i Soldaten och den skrattande flickan, oljemålning af Joh. Vermeer van Delft. Wien), Brefskrijverskan (i f. d. Beitska samlingen i London), Dam, som läser ett bref (i Dresdens museum), Damen med pärlhalsbandet (i Berlins mu- seum), andra målningar att förtiga. M. rör sig på ett helt obetydligt område. Om man undantar hans ofvannämnda stadsbilder, återger han i sina taflor i regel blott en eller två, sällan flera personer, i ungefär ett och samma rum, med nästan alltid samma möbler, samma smyrnaduk på bordet, samma stol med snidade lejonhufvud, samma karta på väggen, o. s. v. (jfr fig.). Han förstår ej heller att komponera sina små målningar med en Ter Borchs eller Metsus skicklighet, men hans färger äro något för honom alldeles personligt, som ingen lyckats efterhärma. I alla hans figurmålningar ingå citrongult och blått som viktiga, hvarandra motsatta ingredienser, men dessutom rödt, hvitt och svart i olika valörer, det hela bildande en färgharmoni af underbar lyskraft. Men huru han med sina enkla hjälpmedel lyckats ernå så underbart stora, koloristiska resultat, det har man trots de grundligaste undersökningar icke lyckats utröna. Man har gissat, att han, liksom Rembrandt, Rubens och många andra stora mästare, målat på en särskildt preparerad grund, men hvari denna bestått och huru han i sin afskildhet förmått uppfinna en så rent personlig teknik, det kan man ej förklara. Han är och förblir i detta hänseende en gåta. - Intet af M:s porträtt i egentlig mening har gått till eftervärlden, men sannolikt är, att den i flera af hans målningar återkommande unge man, hvars hufvud återges i medaljongen å sp. 1461, bär hans drag. Se W. Biirger i "Gazette des beaux-arts" (1866) och G. Vanzype, "Vermeer van Delft" (1908). En utsökt serie reproduktioner i fotogravyr efter M:s taflor utgafs 1907-08 under redaktion af C. Hofstede de Groot. l-5. O. G-g. Meerane [meränej, fabriksstad i västra Sachsen, kretsen Chemnitz, vid järnvägen Chemnitz-Gera. 25,470 inv. (1910). Tillverkning af ylle- och half-ylletyger samt stora färgerier, maskin-, armatur-, kartong-, läder- o. a. industri. Realskola med pro-gymnasium samt väf- och handelsskolor. (J. F. JN.) Meert [mért], P e e t e r, flamsk porträttmålare, f. omkr. 1619 i Bruxelles, d. 1669, var verksam i Bruxelles, i hvars målargille han 1640 inskrefs som mästare, och en på sin tid mycket ansedd konstnär, hvars flesta arbeten nu emellertid torde gå under A. van Dycks berömdare namn. Af hans fåtaliga verk har man nyligen frånkänt honom den honom förut tillskrifna porträttgruppen "Skeppsredare med sin hustru" i Berlins museum, hvilken målning nu anses vara af holländsk artist. Som autentiska verk af M. betraktas ett mycket godt Mansporträtt i Berlins museum, de fyra på knä liggande Föreståndarna för fiskargiHet i Bruxelles' museum och en porträttgrupp, Åkta par, för hvilket en tjänare visar skjutet villebråd, i en privatsamling i Bruxelles. M. målade äfven s. k. konversationsstycken, erinrande om holländaren Pieter Göddes, såsom framgår af ett gammalt stick. O. G-g. Meerträubel [mértröjbel], bot. Se E p h e d r a, Meerut [infröt]. Se M i r a t. Meester [mestér], Eliza Johan de, holländsk författare, f. 1860 i Harderwijk, redigerade 1903-06 "De nieuwe gids" och är sedan 19^7 redaktör för "De Gids". M. har författat måttfullt realistiska romaner och berättelser: tien huwelijk (1890), Zeven vertellingen (1900), Deemoed (1901),