Louise van Breedevoort (1903), Geertje (1906), Lichte lijnen m. fl. Meeting [miting], eng., eg. möte; folkmöte, församling, massmöte, utlyst i syfte att utröna folkopinionen i någon politisk eller social fråga; gemensam andaktsöfning (för dissenters); en serie kapplöpningar (t. ex. ett aprilmeeting på 3 dagar). - Meeting-house [miting-haus], samlingshus, bönhus, predikokapell, sektkyrka. Meeting-house, eng. Se Meeting. Mefi-boset (hebr. mefi boschet), en af religiösa grunder åstadkommen förändring af det ursprungliga Meri-baal (hebr. meri-baal: Baals man, jfr Isboset), är ett i G.T. förekommande personnamn, som burits 1) af en son till Saul och Rispa (2 Sam. 21:8) och 2) af en son till Sauls son Jonatan. Han blef af David upptagen som egen son (2 Sam. 4:4; 9:11), men började vid Absaloms uppror uppgöra planer på att själf komma upp på tronen och måste till straff därför delvis afstå från sin efter konung Saul ärfda egendom (2 Sam. 16:l ff.; 19:18 f., 25 ff.). E. S-e. Mefisto. Se Mefistofeles. Mefistofeles 1. Mefisto (af osäker härledning), djäfvulen i Faustsagan. Se Faust. - Mefistofelisk, demoniskt elak, kallt hånande, ironiskt misstrogen gentemot varaktigheten af människornas ädlare känslor och öfversinnliga sträfvanden. Uttrycket stöder sig på Mefistofeleskaraktären i Goethes "Faust", där Mefistofeles framstår som den humoristiske, men på den handgripligaste sinnliga verklighet riktade "anden, som städse förnekar". Mefitisk (af lat. mephitis, skadlig utdunstning från jorden) kallade man förr hvarje för hälsan skadlig gas eller luft, oberoende af dess sammansättning eller uppkomst. I den äldre kemien kallades äfven åtskilliga kolsyrade salter eller karbonat för mefiter. F. B.* Mefjord, fiskeläge och handelsplats med post, telegraf och rikstelefon på östsidan af Söröen i Hammerfests härad, Finnmarkens amt, Norge. Orten anlöpes af ångfartyg. K. V. II. Mefjordvær, fiskeläge på nordvästra sidan af ön Senjen vid Mefjorden i Bergs härad, Tromsö amt, Norge. Post- och telegrafstation; orten anlöpes af ångfartyg. K. V. H. Mega, grek., "stort", "mycket". - Ordet mega (framför vokal meg) framför någon elektrisk enhet betecknar denna enhet multiplicerad med 1,000,000, t. ex. l megampère = 1,000,000 ampère, l megavolt = 1,000,000 volt, l megadyn = 1,000,000 dyn, l megerg = 1,000,000 erg, l megohm = 1,000,000 ohm. Jfr Absoluta enheter. Megabazos och Megabyzos (grek. Megabazos, och Megabyzos lat. Megabazus och Megabyzus), två hos de gamle författarna ofta förblandade namn på fornpersiska stormän. Bland dessa märkas: 1) Megabazos, persisk fältherre, hvilken af Darius, då han återvände från fälttåget mot skyterna (513 f.Kr.), kvarlämnades i Europa och underkufvade Tracien. - 2) Megabyzos, son af Zopyros och förmäld med en dotter till Xerxes, anförde en härafdelning vid Xerxes' stora fälttåg mot Grekland (480 f.Kr.) och härskade sedermera som satrap öfver Syrien, hvarifrån han 453 företog ett fälttåg till Egypten, där han besegrade Inaros och de till hans hjälp ankomne atenarna. A. M. A. Megabyzos. Se Megabazos. Megacephalon rubripes, zool. Se Maleon. Megaceros (af grek. megas, stor, och keras, horn), paleont., fossilt släkte af hjortfamiljen, hvars horn äro stora, greniga, plattade, med ända till 3 m. emellan spetsarna. M. finnes i Europas posttertiära bildningar, synnerligast på Irland (den irländska jättehjorten, M. hibernicus 1. Cervus megaceros). Det har ansetts möjligt, att den i Nibelungenlied omtalade "schelch" skulle vara denna hjortart. B. L-n.* Megachile, zool. Se Megachilinæ. Megachilinæ, zool., underfamilj af familjen bin (Apidæ) bland gaddsteklarna, utmärkt framför allt därigenom, att honorna på bakkroppens undersida ha en tät beklädnad af korta hår (s.k. samlingshår), mellan hvilka blommornas frömjöl fastnar och hemföres till boet ("buksamlare"). Megachilinerna äro solitära bin, i det hvarje hona för sig anlägger sitt vanligen af flera celler bestående bo, som provianteras med en blandning af honung och frömjöl, hvaraf en viss mängd jämte ett ägg inlägges i hvarje cell. Många arter af mycket växlande storlek förekomma i alla världsdelar. I Sverige ha anträffats 33 arter, fördelade på släktena Megachile, Trachusa, Osmia, Heriades och Anthidium. Bobyggnaden och anordningarna för den insamlade honungens bevarande äro mycket växlande. Megachile, tapetserarbien (9 Tapetserarbi, som utklipper bitar på ett rosenblad, hvarå synas 5 utklipp. T.h. boet i en ihålig poppelgren (Förminskadt.) arter, 9-17 mm.), reda sina bon i murket trä eller i gångar strax under jordytan och bekläda dem invändigt med ett antal aflånga, friska bladbitar, med käkarna utklippta på några närstående växter. Bladbitarnas längd motsvarar längden af en cell, och sedan proviant jämte ett ägg inlagts i denna, klipper biet ut cirkelrunda bladbitar, af hvilka ett antal inpassas som lock i cellen och tillika tjänstgör som botten till en därutanför anlagd ny cell. Cellernas antal växlar efter gångens längd. Ofta ser man 3-4 sådana, hopfogade till en grön bladrulle. Vissa arter använda som byggnadsmaterial de yttersta, tunna, lossnade hinnorna af björknäfver. - Medan Megachilearternas aflånga, men breda bladbitar anbringas i gångens längdriktning och blott genom sin elasticitet sluta sig intill hvarandra utan något bindeämne, klipper Trachusa långa, smala bladremsor, som anbringas i spiral kring gången, så att de täcka hvarandra med kanterna, och hopfogar dem med färsk