1469 Megalosaurus-Megariska skolan 1470 stora omfång. Vid M. blefvo spartanerna 330 f. Kr. slagna af macedonierna under Antipatros. År 222 f. Kr. förstördes staden i grund af spartanerna under konung Kleomenes III, men uppbyggdes ånyo. Den egde bestånd ännu långt fram under den romerska kejsartiden, men synes i det hela ha fört en tynande tillvaro. Bland dess fornlämnin-gar, utgräfda 1890 ff. af Englands arkeologiska skola i Aten, märkas en väldig teater och en stor parlamentsbyggnad, Tersiléion, afsedd för det arkadiska förbundets sammankomster. På det forna M:s grund ligger nu byn S i n a n o. A. M. A. Megalosaurus (af grek. megas, stor, och sauros, ödla), paleont., fossilt ödlesläkte, tillhörande dinosaurierna (se d. o.), var ett köttätande landdjur, med koniska, sammantryckta, sabelformiga tänder. Lämningarna af detta släkte, af hvilket somliga arter beräknas ha uppnått en längd af 12--15 m., finnas hufvudsakligen i jura i Europa, Indien, Madagaskar, Australien och Syd-Amerika. B. L-n.* Megalothorax, zool. Se Hoppstjärtar. Megameter (af grek. megas, stor, och meter), 1,000 km. (begagnas i synnerhet i seismologien). N. E-m. Megampère [-ãpär], fys. Se Mega. Megaphytum Artis, paleobot., trädartade ormbunkar från stenkolsperioden, hos hvilka bladen voro ställda i två längsgående rader på stammen j och ej, såsom hos nutidens trädartade ormbunkar är fallet, i spiral. Man känner endast de med stora runda bladärr försedda stammarna, och det är ännu ovisst, hvilka blad tillhört desamma. A. G. N. Megapo'dida3, zool. Se Storfothöns. Mega'ptera, Puckelhvalarna, zool. Se Fenhvalar. Megara (grek. Μέγαρα). 1. Hufvudstad i grekiska landskapet Megaris (se d. o.), belägen ungefär 2 km. från Saroniska hafsviken. M. var i forntiden en betydande och folkrik stad med många praktfulla byggnader och två högt belägna borgar (akropoler): Karia med Demeters berömda tempel (Megaron) och Alkathoos. Hamnstaden Nisaia vid Saroniska viken var förenad med hufvudstaden medelst två långa murar, och försvarsverken mot sjösidan egde sin afslutning i en skans på den tätt utanför liggande ön Minoa. En annan hamn, Pegai l. Pagai, egde M. vid Korintiska viken. På det forna M:s plats står nu en stad med samma namn, men helt obetydlig, med något öfver 6,000 inv. -- 2. Någon gång namn på landskapet Megaris (se d. o.). -- 3. Stad på Sicilien. Se Hybla 2. -- 4. Förstad till Kartago (se d. o.). 1. A. M. A. Megariker, anhängare af megariska skolan (se d. o.). Megaris (grek. Μεγαρίς, lat. Megaris), grekiskt landskap, fordom en själfständig stat med staden Megara som hufvudort, var beläget omedelbart ofvanför Isthmos. Areal omkr. 450 kvkm. Dess kuster sköljas in. v. af Korintiska viken och i s. af Saroniska viken. F. ö. begränsas det i n. af Beotien, i ö. af Attika och i v. af Korints landområde. Det f ylles till större delen af en bred bergskedja, af de gamle kallad Geraneia (nu Makri plagi och Paleovuno). Samfärdseln förmedlas endast genom svårtillgängliga bergspass, af hvilka ett vid den södra kusten, nära Attikas gräns, är det redan från sagotiden illa beryktade Skironiska passet (se Skiron), nu för tiden kalladt Kakiskala ("Stygga trappan"). Endast i landets sydöstra del finnes en något betydligare slättmark, på hvilken hufvudstaden, Megara, var belägen. M. liknar till sin naturbeskaffenhet närmast Attika. Bördigheten är tämligen ringa. För sin rikedom och makt hade staten hufvudsakligen hafvet att tacka. Om dess lifskraftiga utveckling, trots de täta härjningar, för hvilka den var utsatt genom sitt läge mellan mäktiga grannar, vittnar grundläggandet af åtskilliga betydande kolonier, såsom Chalkedon och Byzantion vid Bosporen, Herakleia vid Pontos och Hybla Megara på Sicilien. -- I urminnes tid bosatte sig i M. karer (om hvilka bl. a. namnet på en af Megaras akropoler, Karia, vittnar), och i deras spår skola ha följt leleger. Dessa stammar måste vika för joner och dessa i sin ordning för doriska invandrare, hvilka i M. efter hand införde doriskt statsskick, doriskt språk och doriska seder. Hos massan af folket kvarlefde dock medvetandet om jonisk stamförvantskap och gaf sig luft i tidt och ofta återkommande uppresningar mot det doriska adelsväldet, hvilka äro ett utmärkande drag i M:s

Mynt från Megaris, med Apollonhufvud.

historia och tidtals ledde till införandet af ett demokratiskt statsskick. Under det doriska väldets äldre tid var M. t. o. m. beröfvadt sin politiska själfständighet och behandlades af de i Korint härskande bakchiaderna som en underkufvad provins. Först efter långvariga strider lyckades det (omkr. 700 f. Kr.) frigöra sig från denna beroende ställning. Omkr. 625 gjorde sig Tissagenes med det lägre folkets hjälp till envåldshärskare. I likhet med öfriga doriska stater stod M. under den följande tiden under Spartas inflytande, till dess det omkr. år 460 (eller 455) f. Kr. i stället slöt sig till atenarna, hvilka uppförde de långa murarna mellan Megara och dess hamnstad samt med attiska trupper besatte såväl dessa murar som själfva hamnstaden. Då invånarna i Megara år 423 lyckades fördrifva den attiska garnisonen, nedrefvos de långa murarna, men uppfördes ånyo 84 år senare, då M. åter sökte Atens skydd. Under det forna Greklands sista frihetsstrider i 3:e och 2:a årh. f. Kr. slöt sig M. skiftevis till det achaiska och till det beotiska förbundet. Inom det nuv. konungariket Grekland bildar M. en eparki (28,979 inv. 1907) inom nomos Attika. A. M. A. Mega'riska skolan, en af de från sokratismen utgångna grekiska filosofskolorna, hvilken fått sitt namn däraf, att dess skapare, E u k l e i d e s (se E u k l i d e s 1), var född och bosatt i Megara. Utmärkande och betydelsefullt för denna omkr. år 400 f. Kr. bildade skola är sammangjutningen af sokratiska och eleatiska läror. Den redan hos skolans hufvudman framträdande benägenheten för