1471 Megaron-Mehavn 1472 dialektiska hårklyfverier synes ha ytterligare utvecklat sig hos hans efterföljare, och skolan fick med anledning däraf binamnet den eristiska (se E r i s t i k). Några bland de megariske filosoferna, de s. k. megarikerna (E u b u l i d e s och D i o-doros Kronos), ha gjort sig bemärkta som uppfinnare af spetsfundigt anlagda felslut. Skolans siste betydande representant, S t i l p o n (omkr. 300 f. Kr.), sysselsatte sig hufvudsakligen med moralfilosofien och närmade sig där till cynikernas läror. A. M. A. Me'garon, grek., "storstuga", hos Homeros den stora mannasalen, där samkväm höllos; när tempel vuxit upp på akropolerna, där konungapalatsen förr legat, betydde megaron det allra heligaste, som blott kunde beträdas af prästerskapet. Megaskop [-skåp; af grek. mefgas, stor, och skopéi'n, se], fys,, en laterna magica, särskildt konstruerad för att framställa bilder af ogenomskinliga föremål. D. S-t. Megaspelaion [-spileån], det största och rikaste klostret i Grekland, beläget i Achaia omkr. 8 km. n. om Kalavryta, på norra sidan af arkadiska bergen, så, att hufvudbyggnadens nedre del ligger i en stor grotta (grek. mega spelaion). En "lukas-bild" af madonnan gör klostret till en besökt vallfartsort. Klostret uppges vara anlagdt på 300-ta-let, men den nuv. byggnaden uppfördes efter en eldsvåda 1640. Det är ett s. k. idiorrhytmiskt kloster, i det att enhvar af dess numera endast omkr. 150 munkar eger en viss del af klosterförmögenheten och odlar eller låter odla sitt jordstycke, hvars afkastning tillfaller honom. Klostret var förr mycket rikt på hus och jordar, men skall nu ha en årsinkomst af endast 50-60 tusen drachmer. I förening med klostret finnes en skola. (VVbg.) Megaspör, bot. Se Heterospor. Mega'sthenes (grek. Meya<j&Fvr}s), forngrekisk statsman (omkr. 300 f. Kr.), rådgifvare hos konung Seleukos I i Syrien. Under en beskickning till indiske konungen Sandrakottos (Chandra Gupta) samlade han material till en skildring, hvilken länge synes ha varit anlitad som en hufvud-källa för kännedomen om Indiens förhållanden. De brottstycken af detta arbete, hvilka kommit till vår tid, äro samlade och 1848 utgifna af E. Muller ("Fragmenta historicorum graeco-rum", II). A. M. A. Mega'stoma enteYicum, bot., zool. Se F läge l la t a, sp. 522. Megatherium (af grek. me'gas, stor, och theri'on, djur), paleont. Se Jättetrögdju-r e n. Megavo'lt, fys. Se Mega. Megede, J o h a n n Richard zur, tysk författare, f. 8 sept. 1864 i Sagan, d. 21 mars 1906, gjorde sig känd som en underhållande, världser-faren och effektälskande romanförfattare, som framför allt i Ostpreussen fann en karakteristisk miljö för sina skildringar. Af hans verk kunna nämnas Quitt (1898; "Kvitt!" 1908), Von zarter Jiand (1899), Felicie (1900; sv. öfv. 1904), Tria-non und änder e novellen (1902), Das blinkjeur von Brilsterort (1905), Der uberkater (s. å.) och Modeste (1906). Gesammelte werke utkommo 1911 i 12 bd. Mege'rg, fys. Se Mega. Me'gerle, Ulrik. Se Abraham a Sancta Cl a ra. Me'ggendorfer-b!ätter, tysk kolorerad skämttidning, grundlagd 1889, som utkommer en gång i veckan i Munchen. Meghaduta ("molnbudet"), fornindisk lyrisk dikt af Kälidäsa. Se Indiens språk och litteratur, sp. 539 och 550. Meghna, flod uti Indien, utgörande det stora æstuarium i Bengalens delta, som för till hafvet hufvudmassan af Ganges' och Brahmaputras förenade vatten. Det är en väldig flod, som än af sandbankar delas i ett halft dussin kanaler, än vidgar sig till oöfverskådlig bredd och faller ut i hafvet genom fyra hufvudmynningar, omslutande tre stora öar. Den är segelbar året om af flodångare. Ebb och flod samt den under namnet bore (se d. o.) kända företeelsen äro mycket häftiga. Megi ddo (hebr. Megiddön), gammal kanaanitisk konungastad, senare tillhörig Manasses område, belägen vid Kison, "M:s vatten", v. om Jisreels slätt, omnämnes ofta i bibeln i samband med det närbe-Taanak. Se vidare Legio. Megillo't (aram., "bokrullar") kallas i den judiska kanon Höga visan, Rut, Klagovisorna, Predikaren och Ester, hvilka där stå sammanförda med hvarandra och föreläsas vid de fem judiska festerna påsk, pingst, Jerusalems förstörings åminnelsedag, löfhyddohögtiden och purimfesten. Megillerna äro uppräknade i samma ordning som festerna, så att Höga visan föreläses vid påsken, Rut vid pingsten o. s. v. Se Bibelhandskrifter, sp 224. J- ? Wegin-gjord, nord. myt., "kraftgördel". Ordets plur. brukas om Tors starkhetsbälte, genom hvilket hans styrka fördubblades. Th. W.' Megi'ste, forntida namn på ön Meis. Se Kosteloryzo. Megohm [-Sm], fys. Se Mega. Megye [mä'djä], ung., komitat (se d. o.). Megyes [mä^djäj]. Se Medgyes. Megära [-gä-], grek. Mefgaira, eg. en af erinyerna (se d. o.); ful, stygg och argsint kvinna. Mehådia [mä'hädia], köping i ungerska komi-tatet Krassö-Szörény, vid Donaus tillflöde Bela Rjeka och järnvägen Temesvår-Orsova, 22 km. n. om Orsova. Omkr. 2,500 inv., mest rumäner och tyskar. På dess plats låg den romerska kolonien Ad mediam, förbi hvilken gick härvägen från Donau till Dacien. Omkr. 5 km. ö. om M. ligga i Csernas trånga, romantiska floddal de alltifrån romarnas tid bekanta hälsokällorna, kallade H e r-kulesbaden (lat. Thermce, Fontes 1. Aquce Herculis, ung. Gyögöfördö). Af de 22 heta (37- 56° C.) svafvelhaltiga mineralkällorna användas 9, dels till bad, dels till drickning, och besökas årligen af 7-8 tusen kurgäster. (J. F. N.) Mehallah el-Kobra, stad. Se Mehallet el-Kebir. Meha'llet el-Keblr (Meha'llah el-Kobra), stad i Nedre Egypten, i prov. (mudirije) Ghar-bieh, 6 km. från västra stranden af Nilens Damiettearm och vid järnvägen Tanta-Damiette. 33,547 inv. (1907). Stora bomullsplanteringar, bomullsfabriker och tillverkning af ammonium-salt. J- F. N. Mehavn, fiskeläge med god, men trång hamn vid