1473 Meheia-Meibom 1474 Mehavnsfjord, 8 km. ö. om Nordkyn i Tanens härad, Finnmarkens amt, Norge. Post-, telegraf- och rikstelefonstation. Orten anlöpes af de regelbundet trafikerande ångbåtarna. Under fisketiden är M. samlingsplats för en mängd ofta öfver 1,000 fiskare. Där låg ett af S. Foyn (se d. o.) 1883 anlagdt hval-fångstetabhssemang med trankokerier, guanofabrik m. m. Det stormades och förstördes 1903 af en fanatisk fiskarbefolkning, som kastade skulden för årets felslagna fiske på hvalfångsten. Under intrycket af denna händelse antog stortinget lagen af 7 jan. 1904, som förbjuder att under 10 års tid från l febr. 1904 "jaga, anskjuta eller fälla samt tillgodogöra sig hval på norskt sjöterritorium vid Nordlands, Tromsö och Finnmarkens amt samt att föra i land hval i dessa amt". Norska staten måste ersätta vid upploppen i M. vållad skada med 46,950 kr. samt därjämte till 11 bolag utbetala 280,000 kr. i skadestånd för genom lagen åsamkad förlust på deras företag. K. V. H. Meheia, skogsås mellan Kongsberg och Hitter-dal öfver Notodden i Telemarken, Norge, öfver M. leder en lifligt trafikerad hufvudväg genom kuperad, backig terräng. Automobilväg. K. V. H. Me^emed (M e h e m e t), oriktig form för M u-hammed. - Mehemed Ali o. s. v. se Muhammed Ali o. s. v. Me'hiläinen, finsk tidskrift. Se Lönnrot, Elias. Mehkeme, muhammedansk domstol. Se K a d i. Mehren, August Mikael Ferdinand van, dansk orientalist, f. 6 apr. 1822, d. 14 nov. 1907, blef 1838 student, 1845 filos, doktor i Kiel och 1851 lektor samt var 1854-98 professor i semitisk filologi vid Köpenhamns universitet. M. författade Die rhetorik der araber (1853) samt flera afh. ang. de islamitiska folkens geografiska kunskaper, i synnerhet deras kännedom om de nordiska länderna (i "Annaler for nordisk oldkyndighed", 1857). Vidare utgaf han Cosmographie de Schems Eddin Dimasqui (1866; med fransk öfv. 1874). I flera afh. (1881 -86) skref han om den arabiske filosofen Avicenna och hans förhållande till grekisk filosofi samt om de reformsträfvanden inom muhammedanismen, som därvid framkallades, och utgaf Traités mystiques d'Abou Ali al Hosain ou d'Avicienne (bd l-3, 1889-94). E.Ebg. Mehri, sydarabisk dialekt. Jfr S a b é e r. Mehr licht!, ty., "mera ljus!" Oriktigt har påståtts, att dessa ord varit Goethes sista (se Schuddekopf, "Goethes tod", 1907). Mehto, folkslag. Se K o l h, sp. 531. Méhul [mey'1], E t i e n n e Nicolas, fransk operakompositör, f. 22 juni 1763 i Givet, d. 18 okt. 1817 i Paris, fick sin första utbildning af en blind organist och blef 1778 ställföreträdande organist i klostret Lavaldieu, men flyttade s. å. till Paris; där han fick praktik som musiklärare. Gluck upptäckte hans begåfning för dramatisk komposition och uppmuntrade honom att egna sig däråt. Efter några icke uppförda öfningsarbeten framträdde han på Opera comique med Euphrosine et Corradin (1790), som hade af gjord framgång, hvarpå följde Alonzo et Cora (1791) på Stora operan. Tämligen stor framgång hade en del följande, såsom Le jeune sage et le vieux jou (1793; "Ung klok och gammal tok", 1805), La caverne Tryckt den 13/9 12 (1795) m. fl., hvaremot Le jeune Henri (1797) blef uthvisslad af politiska skäl, under det likväl dess uvertyr begärdes dakapo och ännu bibehåller sig. Ariodant (1799; "Ariodant", 1808) m. fl. blef däremot populär; och med L'irato (1801; "L'irato", 1808), som gafs under ett antaget italienskt tonsät-tarnamn, lyckades M. dupera sina motståndare, som anklagat honom för att vara tung och monoton samt ej kunna skrifva i den lätta, eleganta italienska buffastilen. I samma stil skrefvos Vne folie (1802; "Målaren och modellerna", 1804), Le trésor sup-pose (1802; "Den före-gifna skatten", 1805), Les deux aveugles de To-léde (1806; "De bägge blinde", 1833) och en mängd andra, bland hvilka i synnerhet "Une folie" hör till den tidens bästa operetter och med lycka återupptages ännu i dag. Fetis erkänner hos M. en ädel sång, en för sin tid lysande instrumentation samt känsla för dramatisk sanning, särskildt i starka situationer, men vill förringa hans talang för den lättare opéracomiquen. Emellertid ha flera af M:s komiska operor öfverlefvat honom, men af de seriösa endast .en enda, Joseph (1807; "Joseph i Egypten", 1856), och denna mindre genom sina förtjänster som dramatisk opera än som ett slags sceniskt oratorium, med klassiskt ren stil, naiv religiositet, idyllisk enkelhet och träffande lokalfärg - ett verkligt unicum i sitt slag.. Fördunklad af Spontini, hade M. ej vidare någon framgång, och grämelsen däröfver bidrog till hans död. Hans sonater och symfonier äro obetydliga; däremot gjorde hans kantater och patriotiska hymner stor lycka (Chant du depart, Chant de victoire, Hymne å la paix m. fl.). Som inspektor vid konservato-riet (sedan år 1794) och medlem af Académie des beaux-arts (1795) föreläste han öfver Uétat futur de la musique en France och Les travaux des éléves du conservatoire å Rome (1808). Biogr, af A. Pougin (1889; 2:a uppl. 1892). A. L.* Mehun-sur-Lpire [mö' syr Iwär]. Se Me u n g. Mehun-sur-Yévre [mö7 syr iävr], stad i franska dep. Cher, vid Chers biflod Yévre och Berry-kanalen. 5,619 inv. (1901; som kommun 6,345 inv.). Tillverkning af porslin, linne- och ylle-väfnader. Ruiner af ett slott, där Karl VII dog (1461). (J. F. N.) Meibom [ma7]-], tysk familj af lärda män. 1. Heinrich M. d. ä., f. 1555, d. 1625 som professor i skaldekonst och historia vid universitetet i Helmstedt, kröntes 1590 till poéta laureatus i Prag. Han skref Parodice horatiance, Sylvce m. fl. samlingar latinsk vers, till stor del centopoesi (se Cent o 2), och samlade källor till tyska medeltidens historia: Opuscula historica ad res germanicas spectantia (utg. 1660). - 2. Heinrich M. d. y., den föregåendes sonson, f. 1638 i Lybeck, d. 1700, vardt 1664 professor i medicin, 1678 därjämte i historia och skaldekonst vid universi- 17 b. 47