1477 Mcig.-Meijcr 1478 journalistiskt rapp och rörlig i framställningssättet. Efter att ha utgett några mindre studier om Manet, Vallotton och Edv. Munch framlade han 1904 det omfattande verket Entwickelungsgeschichte der modemen kunst (2 dlr jämte ett bd illustrationer, omarb. engelsk uppl. 1909). Han har vidare utgett Der fall Böcklin (1905, oppositionellt mot den då härskande Böcklin-öfverskattningen), Corot und Courbet (s. å.), Der junge Menzel (1906),. Impressionisten (s. å.), William Hogarth (1907), Die grossen engländer (s. å.), den stora monografien Hans von Marées (3 dlr, 1909-10) och Spa-nische reise (1910, där han genomgående upphöjer Greco och rifver ner Velasquez). Hans nyaste arbeten äro små böcker om Cézanne, van Gogh och Renoir (1910 och 1911). G-g N. Meig. (äfven M.), vid insektnamn förkortning för tyske entomologen Johann Wilhelm Me i ge n, f. 1764, d. 1845, författare af Syste-matische beschreibung der bekannten europäischen zweiflligeligen insekten (7 bd, 1818-38), Syste-matische beschreibung der europäischen schmetter-linge (4 bd, 1827-32) m. m. Meigen [majchen], Johann Wilhelm. Se Meig. Meijboom [me'jbåm], Margareta, holländsk öfversättarinna, f. 29 juli 1856 i Amsterdam, där hon studerade språk, egnade sig sedan åt öfver-sättningsarbete och har till holländskan öfverflyttat ett mycket stort antal böcker af nordiska författare, bl. a. "Judas" af Tor Hedberg och samtliga Selma Lagerlöfs verk (utom "Antikrists mirak-ler"). Meije [majo], La, bergskedja i Pelvoux-gruppen af Dauphiné-alperna, med mäktiga glaciärer och tre toppar: Pic occidental (Grand pic de la M., 3,987 m.), P. central (3,970 m.) och P. oriental (3,911 ra.). J. F. N. Meijendorff von Yxkull. Se Meyendorff. Meijenkrebsskansen [ma'jen-], i Pommern vid en viktig vägknut n. v. om Demmin, hade i sept. 1757 besatts af svenskarna, men måste 31 dec. s. å. uppges till preussarna. Sedermera hölls M. under krigets fortgång flera gånger besatt af de förre, som 13 dec. 1761 lyckligt försvarade den mot preussarna. I april 1807 iståndsattes M. af svenskarna under öfverste Tawast, men 12 juli bröto de därvarande bro, och följande dag utrymdes skansen. L. W:son M. Meijer [merjer], Johan, fortifikationsofficer (födelseåret okändt), d. 1647, blef senast 1636 ingenjör och placerades sedan i Kalmar, där han först började iståndsätta gamla stadsbefästningen, men från 1640 ledde arbetena med anläggningen och befästandet af den nya staden på Kvarnholmen. 1641 byggde han dessutom Färjestadsskansen på Öland, men 1644 kommenderades han i fält och ledde s. å. efter Landskronas intagande denna fästnings förstärkande. 1646 utarbetade M. en karta öfver det nyförvärfvade Gottland samt en plan öfver Visby stad och slott, hvarjämte han utsåg plats för befästningar vid Slite hamn. M. återvände därefter till Kalmar, men sändes 1647 till Karlstad för uppgörande af plan öfver staden och dessein till dess befästande. L. W:son M. Meijer [me7jer], Jakob, fortifikationsofficer (födelseåret okändt), d. 1735 i Göteborg, antogs 1685 till lärkonduktör, blef 1686 konduktör och 1697 kapten samt satte sedan 1698 Nyen och Nöteborg i godt försvarstillstånd. 1702 blef M. generalkvarter-mästar-löjtnaut i Malmö med inspektion öfver de skånska och halländska fästningarna, satte nämnda ort i defension 1705 och samtliga fästningar i Skåne och Halland 1709, ledde befästningsarbetena vid Råa och Klinte källa 1713, förstärkte dessa befästningar 1715 och de vid Landskrona 1717 samt alla retranchementen i Skåne 1718. M. blef öfverste 1721 och förflyttades 1723 till Göteborg som chef för 4:e fortifikationsbrigaden. L. W:sonM. Meijer [me7jer], Karl Fredrik, fortifikations-officer, f. 2 dec. 1791 i Stockholm, d. där 16 sept. 1872, blef 1808 underlöjtnant vid Fortifikationen samt anställdes då vid "defensions-arbetet" i Stockholms skärgård, men 1811 förordnades han till kompanichef vid Gott-lands nydanade nationalbeväring, från hvilken han dock redan 1812 återvände till sin kår. 1813 medföljde han svenska armén till Tyskland och var bl. a. med om blockaden af Maastricht, hvarunder han slog en båtbrygga öfver Maas. M. var adjutant vid fortifikationsbrigaden på fälttåget till Norge 1814 samt deltog i Fredrikstads intagande. M. avancerade 1820 till kapten samt förordnades 1821 till fortifikationsbefälhafvare i Karlskrona och uppgjorde då en fullständig plan till Kungsholmens ombyggande. 1840 blef M. öfverste, 1844 befälhafvare öfver Ingenjörkåren under den tid general Lefrén var t. f. president i Krigskollegium, och utnämndes 1847 till generalmajor och chef för denna kår. 1858 utnämndes M. till generallöjtnant och tog s. å. afsked från chefsbefattningen. 1862-65 var han t. f. president i Krigskollegium och tog 1865 afsked ur krigstjänsten. - 1828 blef M. led. af Krigsvet. akad. 1834 var han led. af kommittén för tjänstgöringsreglementets omarbetande och utsågs 1839 till sekreterare i den då tillsatta defensionskommittén. 1848 uppdrogs åt honom att ombesörja Vaxholms och Karlstens sättande i försvarsstånd och han blef äfven ordf. i det då inrättade och först 1850 upplösta krigskommissariatet. 1852 förordnades han till militär led. i Högsta domstolen. På sin ålderdom sysselsatte M. sig med krigshistoriska studier och utgaf Kriget emellan Sverige och Danmark 1808-09 (1867; med 6 goda kartor). Det var på M:s förslag som ingenjörtrupp 1855 började uppsättas samt pontonmateriel anskaffas; till förstärkandet af flera af våra viktigaste fästningar uppgjorde han egenhändigt ritningar. L. W:son M. Meijer [me'jer], Kristofer Bernhard Israel, lexikograf, författare, f. 10 dec. 1848 i Malmö, student i Lund 1867, filos, kandidat 1873 och filos, doktor 1874. M. deltog i redigeringen af Nordisk familjeboks tre första delar (1876-80), redigerade af nämnda verk bok-