1479 Meijerberg-Meijerfeldt 1480 stafven S (1890-91) och hela "Gernandts konversationslexikon" (4 dlr, 1889-94). Af 2:a uppl. af Nordisk familjebok redigerade M. bokstäfver-na A-C. M. har vidare utgett "Samling af facklexika", i hvilken han själf författat Svensk-historiskt handlexikon (1882) och Svenskt literatur-lexikon (1884-86), redigerade 1881-85 tidningen "Julkvällen" samt har författat romanen Excel-sior! (2 bd, 1888) m. m. Meijerberg [me'jer-], Karl Jonas, skolman, f. 8 okt. 1816 i Brunflo församling, Jämtland, d. 8 dec. 1903 i Stockholm, blef 1836 student i Uppsala, var 1840-42 lärare vid en privatskola i Fagerreds socken, Hallands län, upprättade 1842 jämte två andra skolman realgymnasiet i Göteborg samt grundlade 1845, likaledes i Göteborg, egen, mycket ansedd privat läroanstalt (Meijerbergska skolan), som i 18 år stod under hans ledning. Under denna tid ingrep M. verksamt äfven vid organisationen af Göteborgs folkskolväsen och inrättandet af därvarande slöjdförenings skola. Vid folkskolinspektörsbefattnin-garnas införande (1861) utsågs han att för en tid af 2 år vara folkskolinspektör i Göteborgs och Bohus län. 1863-88 var han inspektör vid Stockholms stads folkskolor. Vid hans tillträdande af denna befattning stod hufvudstadens folkskolväsen anmärkningsvärdt lågt. Kraftigt tog M. itu med ordnandet af hufvudstadens folkskolor. Med stor energi besegrade han hvarje hinder, som härvid mötte honom, och han fick både många vänner och många fiender. Hufvudstadens folkskolväsen blef emellertid under hans ledning till föredöme för det öfriga landet; äfven utomlands erkändes dess höga ställning, och organisatörens namn nämndes med mycken aktning. M. var 1867-69 ett af Stockholms stads ombud i riksdagens Andra kammare och 1876 Sveriges kommissarie vid afdelningen för undervisningsväsendet på världsutställningen i Philadelphia, fungerade som ordf. i kommittén för förberedande af fjärde allmänna nordiska skolmötet (i Stockholm, 1880), var led. af 1875-77 års kommitté för utarbetande af betänkande ang. minderårigas antagande och användande i fabrik, handtverk eller annan handtering, äfvensom af 1882-84 års läroverkskommitté, samt var sedan 1863 medlem af styrelsen för Allmänna institutet för döfstumma. 1861 invaldes han i Vet. o. vitt. samh. i Göteborg. Bland M:s från trycket utgifna arbeten märkas Svensk språklära (1856; 5:e uppl. 1871) samt årsberättelser öfver Stockholms stads folkskolor. M. sysselsatte sig gärna med språkstudier, och han talade obehindradt flera europeiska språk. Ännu på sin höga ålderdom egnade han sig åt nygrekiskans studium. J. C. C. N. H-d. Meijerfeldt [me;jer-], svensk adlig ätt, som härstammade från domänöfverinspektoren i Livland Anders Meijer (födelse- och dödsår ej kända),, som 1674 adlades med namnet M. Två af hans söner, J o h a n A u g u s t M. (se M. 1) och V o 1-m a r M. (död, barnlös, 1739 som rysk generalfält-marskalklöjtnant), fingo 1705 friherrlig och, den förre 1714, den senare 1719, greflig värdighet. Den förres ättegren utgick på svärdssidan 1800 med hans son Johan August M. (se M. 2). Den adliga grenen hade utslocknat 1710. 1. Johan August M., grefve, krigare, f. 1664 i Livland, d. 9 nov. 1749 på Söfde-borg i Skåne, hade som frivillig i holländsk tjänst avancerat till major, då han 1698 efter fredsslutet återkom till Sverige. Som öfverstelöjtnant deltog han i öfvergången af Duna 1701 och utmärkte sig därefter genom en rad bedrifter. 9 aug. 1704 besegrade han, s. å. blifven generalmajor, vid Posen den honom vida öfverlägsne sachsiske generalen Schu-lenburg, och på samma ställe vann han senare på året en seger öfver polske generalen Radomicki, hvarefter han tappert försvarade Posen mot sachsare och polacker. Sårad vid Poltava, råkade M. i rysk fångenskap, men blef snart utväxlad, hvarefter han begaf sig tillbaka till Sverige, där han utvecklade stor verksamhet och 1710 deltog i slaget vid Hälsingborg. S. å. utnämndes han till generallöjtnant och öfverkommendant i Stettin, begaf sig därefter till Bender och utförde därifrån 1711 en beskickning till Konstantinopel. S. å. blef han vice guvernör i Pommern och general af infanteriet; 1713 utnämndes han till kungl. råd och generalguvernör i Pommern. Han nödgades dock i slutet af 1713 öfverlämna Pommerns hufvudstad, Stettin, åt de belägrande preussarna och holsteinarna, men deltog fortfarande och äfven efter Karl XILs ankomst till Pommern 1714 i detta lands försvar. Efter Stralsunds fall (1715) begaf han sig till Sverige, men återtog efter freden generalguvernör-skåpet öfver Pommern, hvilket han utöfvade till 1748. I politiken slöt M. sig till det s. k. holstein-ska partiet. M. hade 1705 upphöjts i friherrligt och 1714 i grefligt stånd. 1715 valdes han till kansler för Greifswalds universitet. 2. Johan August M., grefve, den föregåendes son, krigare, f. 4 maj 1725 i Stralsund, d. 21 april 1800 i Stockholm, trädde vid 12 års ålder i krigstjänst och blef vid 19 års ålder kapten. 1745 var M. först i österrikisk, sedermera i nederländsk tjänst. 1751 blef han major vid Cron-hjorts regemente i svensk tjänst. Vid Sjuåriga krigets utbrott (1756) gick M. åter i tjänst hos Preussens fiender och var 1757 med i slaget vid Hasten-beck, men ställde sig, då Sverige s. å. börjat deltaga i kriget, under dess fanor och blef chef för en tysk grenadjärbataljon. Han blef generaladjutant 1766, chef för Västerbottens regemente 1770, generalmajor 1773, generallöjtnant 1778 och flyt-