Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myntförfalskning - Myntholmen. Se Kyrkholmen - Myntkabinett - Myntkonferens - Myntkonvention - Myntkunskap. Se Numismatik - Myntlegend. Se Legend 2 - Myntmetall. Se Myntsystem - Myntmärke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förfalskning af svenska, medan en del
äldre strafflagar alltjämt bestraffa
förfalskning af inhemska mynt strängare.
J. H-r.*
Myntholmen. Se Kyrkholmen.
Myntkabinett, en vetenskapligt ordnad samling af
mynt och medaljer. Alla europeiska stater ega sådana
samlingar, som tillkommit på allmän bekostnad och
vårdas af statens tjänstemän.
Kungliga myntkabinettet i Stockholm har gamla
anor. Kedan före Gustaf II Adolfs tid hade ett
och annat myntfynd blifvit för statens räkning
inlöst och förvarades i rikets arkiv. Detta förråd
ökades med dyrbara myntsamlingar, tagna som byten
i Trettioåriga kriget. Af dessa medtog visserligen
drottning Kristina större delen, då hon efter sin
tronafsägelse lämnade Sverige, men ett betydligt antal
romerska och bysantinska kejsarmynt stannade kvar,
hvarjämte konung Karl XI återlöste en del mynt, som
drottningen pantsatt hos ett handelshus i Belgien. Den
sålunda bildade samlingen började under Karl
XI:s eget inseende ordnas af öfverceremonimästaren
J. G. Sparfvenfelt, assessorerna E. Brenner och
N. Keder m. fl., men detta arbete tyckes ha blifvit
afbrutet vid konungens död. Samlingen deponerades i
Statskontoret, hvarifrån den först 1727 utlämnades för
att förenas med de samlingar, som Antikvitetsarkivet
under tiden genom inlösta jordfynd och andra
inköp förvärfvat. Den erhöll inom kort benämningen
K. myntkabinettet och har alltsedan stått under
riksantikvariens vård. Myntkabinettet tillväxte högst
betydligt under 1700-talet genom inköp af enskilda
samlingar, bland hvilka må nämnas drottning Ulrika
Eleonora d. y:s, kommerserådet E. Skjöldebrands och
framför alla drottning Lovisa Ulrikas af riksrådet
grefve K. G. Tessin grundlagda samling af antika och
moderna mynt och medaljer. Den största förtjänsten
om K. myntkabinettets ordnande och vetenskapliga
bearbetning hade riksantikvarien B. E. Hildebrand
(se denne). K. myntkabinettet innehåller icke endast
den största samling af svenska mynt och medaljer,
som finns, utan äfven mycket betydliga samlingar af
arabiska, tyska och angelsaxiska m. fl. mynt från den
äldre medeltiden, de flesta funna i svensk jord. De
arabiska mynten ha beskrifvits af K. J. Tornberg,
"Numi cufici regii numophylacii Holmiensis" (1848),
de angelsaxiska af B. E. Hildebrand, "Anglosachsiska
mynt i svenska K. myntkabinettet, funna i Sveriges
jord" (2:a uppl. 1881). De tyska mynten ha ordnats
af Hans Hildebrand. Den svenska medaljsamlingen har
beskrifvits af B. E. Hildebrand, "Minnespenningar
af svenska män och qvinnor" (1860) samt "Sveriges och
svenska konungahusets minnespenningar, praktmynt och
medaljer" (1874).
Riksbankens myntkabinett grundlades 1756 därigenom,
att Rikets ständers bank för 120,000 dal. kmt
inköpte presidenten friherre Gustaf Claesson Rålambs
myntsamling, som innehöll en utmärkt rik samling af
svenska mynt och medaljer jämte miniatyrporträtt
af alla svenska regenter fr. o. m. konung Albrekt
samt några utländska medaljer och mynt, bland hvilka
de livländske ordensmästarnas och biskoparnas mynt
ega ett större värde. Vården om bankens myntkabinett
innehades någon tid af kanslirådet K. R. Berch,
till 1766, då arfvodet för denna befattning
indrogs. Samlingen blef sedan på ett förtjänstfullt
sätt 1795-96 vårdad och ökad af bankokommissarien
Fredrik Silfverstolpe. Riksbankens myntkabinett
var egentligen en samling af svenska mynt och
medaljer, men 1842 utvidgades planen så, att
där nu förvaras äfven utländska moderna mynt för
tiden efter år 1832. - Den vetenskapliga vården af
Riksbankens myntkabinett har efter 1830-talets
midt varit anförtrodd åt riksantikvarierna
J. G. Liljegren, B. E. Hildebrand, H. Hildebrand
och O. Montelius. Jfr H. Hildebrand, "Samlingen af
svenska mynt i Riksbankens myntkabinett" (1889).
O. M.
Myntkonferens, sammanträde emellan ombud från flera
stater för rådplägning ang. dessas myntväsen. Tre
internationella myntkonferenser ha egt rum i Paris,
nämligen 1867, 1878 och 1881.
Myntkonvention, öfverenskommelse eller fördrag
emellan två eller flera stater ang. gemensamt
myntsystem. Exempel på sådana fördrag äro 1. den
s. k. latinska myntunionen, som afslöts 1865
och omfattar Frankrike, Belgien, Italien och
Schweiz. Enligt densamma skulle af l kg. myntguld
af 0,900 finhet präglas guldmynt till värde af
3,100 francs och af l kg. myntsilfver af samma
finhet 200 francs, dock endast 5-francsstycken -
silfvermynt af lägre valör är endast skiljemynt -,
hvilket motsvarar ett värdeförhållande emellan de
bägge metallerna af 15 1/2 till l, d. v. s. att hvarje
gäldenär efter eget behag egde att betala en skuld af
3,100 frcs antingen med l kg. af nyssnämnda finhet
i myntad form eller med 15 1/2 kg. silfver af samma
finhet utmyntade i form af 5-francsstycken, oafsedt
om priset på 15 1/2 kg. silfver på världsmarknaden
för tillfället ställde sig lika med eller högre
eller lägre än l kg. guld (dubbel myntfot). Det
starka prisfallet på silfver gjorde dock, att de
i konventionen deltagande staterna snart funno sig
föranlåtna att inställa vidare prägling af silfver
i 5-francsstycken (haltande dubbelmyntfot). Efter
föregången uppsägning från Frankrikes sida blefvo
konventionens bestämmelser 1885 underkastade en
fullständig revision, hvarefter konventionen
i dec. s. å. förnyades. - 2. Skandinaviska
myntkonventionen, den öfverenskommelse om ett
gemensamt, på guld grundadt myntsystem, som 27
maj 1873 afslöts mellan Sverige och Danmark och
hvars bestämmelser, genom tilläggskonventionen af
16 okt. 1875, fr. o. m. l april 1876 utsträcktes
äfven till Norge. De närmare detaljerna i det
genom den skandinaviska myntkonventionen antagna
myntsystemet samt uppgift på de belopp, som sedan
denna konventions afslutande till 1909 utmyntats i de
skandinaviska länderna, finnas meddelade i art. Krona,
sp. 10. C. W.*
Myntkunskap. Se Numismatik.
Myntlegend. Se Legend 2.
Myntmetall. Se Myntsystem.
Myntmärke kallas den bild eller bokstaf, som på
ett mynt anbringas för att utmärka, vid hvilket
myntverk det blifvit prägladt. Sålunda är Stockholms
myntmärke S:t Eriks hufvud, Köpenhamns ett hjärta,
Kongsbergs två i kors lagda hammare, Berlins
bokstafven A, Hannovers bokstaf ven B o. s. v.
(K. A. W.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
