Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myntmästare - Myntmästarmärke. Se Myntmästare - Mynt- och justeringsverket - Myntordning. Se Myntsystem - Myntplatt. Se Myntverk - Myntplåt. Se Mynt, sp 57 - Myntproberare - Myntprof - Myntprägling. Se Myntverk - Myntrealisation - Myntregale - Myntregreglering. Se Myntrealisation - Mynträkningsmaskin - Myntsedlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Myntmästare benämndes från uråldriga tider
ända till 1877 den statens tjänsteman, som ombesörjde
tillverkningen af rikets mynt, för hvars beskaffenhet
han var ansvarig och därför på detsamma satte
sitt myntmästarmärke, vanligen bestående
af begynnelsebokstäverna af hans för- och tillnamn.
Denne tjänsteman bär nu titeln myntdirektör
(se Mynt- och justeringsverket).
Myntmästarmärke. Se Myntmästare.
Mynt- och justeringsverket är ett till
Finansdepartementet hörande, 1910 inrättadt centralt
ämbetsverk, med instruktion af 18 juni s. å. Det
åligger ämbetsverket att med uteslutande rätt
tillverka allt rikets mynt och skiljemynt samt,
i samband härmed, inlösa nött och skadadt mynt
och utväxla skiljemynt; vidare att prägla medaljer;
att verkställa probering och värdering af guld och
silfver, som för sådant ändamål inlämnas till verket;
att handhafva kontrollen å guld- och silfverarbeten
äfvensom ha öfverinseendet öfver justeringsväsendet
i riket. Vid verket äro anställda en
myntdirektör, som är verkets chef och som
ombesörjer tillverkningen af rikets mynt, för hvars
beskaffenhet han är ansvarig, en förste ingenjör,
en kamrer, en ingenjör, en kassör och en myntgravör.
Jfr Kontroll-verket. K. A. W.
Myntordning. Se Myntsystem.
Myntplatt. Se Myntverk.
Myntplåt. Se Mynt, sp. 57.
Myntproberare kallades till 1877 den
tjänsteman vid k. myntet, som hade till åliggande
att undersöka halten af allt inkommande guld och
silfver m. m. Efter myntverkets omorganisation
1877 tillkommo dessa göromål kontrolldirektören,
och från 1910 tillkomma de förste ingenjören vid Mynt-
och justeringsverket. I Danmark och Norge kallas denne
tjänsteman möntguardein och i Tyskland
münzwardein. (K. A. W.)
Myntprof, undersökning af halten i guld-
och silfvermynt. Se Guldprof och
Silfverprof.
Myntprägling. Se Myntverk.
Myntrealisation, Myntreglering
eller endast Realisation, den åtgärd,
hvarigenom ett oinlösligt sedelmynt åter göres
inlösligt. En dylik åtgärd har i Sverige genomförts
tre gånger. Första gången riksbankens sedlar blefvo
oinlösliga var 1745 på grund af, att de utgifvits
i för stor mängd, främst för att betäcka kostnaderna
för det föregående kriget. Genom en ytterligare ökad
sedelutgifning sjönk deras värde till hälften, och
sedan det i omkr. 20 år stått på denna nivå, gjordes
de genom 1777 års af Liljencrantz genomförda realisation
åter inlösbara enligt denna grund, d. v. s. till halfva
nominella värdet. Redan omkr. 1790 fingo vi emellertid
åter oinlösligt sedelmynt, som dock ej utgjordes af
banksedlar, utan af de s. k. riksgälds- l. kreditsedlarna,
egentligen af Riksgäldskontoret utgifna statsobligationer,
med hvilka kostnaderna för det ryska kriget skulle
betäckas, men som man ej kunde inlösa. Dessa utträngde
banksedlarna ur rörelsen, och då de utgåfvos i för stor
mängd, sjönko de till 2/3 af nominella värdet. 1803
fingo vi så vår andra realisation, enligt hvilken
riksgäldssedlarna skulle ersättas med banksedlar enligt
det värde de faktiskt hade; för 3 rdr i riksgäldssedlar
fick man sålunda 2 rdr i banksedlar. Redan innan denna
operation hunnit afslutas, fingo vi emellertid för
tredje gången oinlösligt pappersmynt. För bekostande af
kriget 1808-09 hade Riksbanken gifvit ut massor af
sedlar. Följden blef, att sedlarna 1810 blefvo
oinlösliga och sjönko först till halfva värdet och
sedan ännu mera. 1834 verkställdes så den tredje och
sista realisationen. Äfven nu följde man den riktiga
principen att göra sedlarna inlösliga till det värde,
som de faktiskt hade fått, i detta fall 3/8 af det
ursprungliga. Se S. Brisman, "Realisationsfrågan
1808-1834" I (i Vet. o. vitt. samh:s i Göteborg handl.,
4:e följden, XII, 1908). Sv. B-n.
Myntregale, kronan förbehållen rätt att slå mynt.
Myntreglering. Se Myntrealisation.
Mynträkningsmaskin, maskin, som af en och samma
sorts mynt uppräknar ett visst bestämdt antal. Det
stora besvär och den tidsutdräkt, som städse äro
förenade med ett uppräknande af en större mängd mynt,
har föranledt konstruerandet af mynträkningsmaskiner.
I utlandet ha konstruerats många olika slag sådana
maskiner, men äfven Sverige har bidragit med
åtminstone ett par stycken, nämligen numometern,
konstruerad af ingenjören A. U. Westfelt, och
adjutorn, uppfunnen af M. G. Fröberg. Båda dessa
maskiner användas nu vid Riksbanken. K. A. W.
Myntsedlar, statsobligationer, lydande på
25 dal. smt, som utgåfvos 1716, samt på 10 och
5 dal. smt
 |
| Fig. 1. Myntsedel å 10 dal. smt. (4/5 af orig:s storl.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
