Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myrslokarna - Myrsloksläktet - Myrsnäppan, zool. Se Strandvipsläktet - Myrspettarna, zool. Se Hackspettsläktet, sp 958 - Myrspofven, zool. Se Långnäbbsläktet - Myrstack. Se Myror, sp. 107-108, 110 - Myrström, Sven Magnus - Myrsyra - Myrtaceæ - Myrtacéer, bot. Se Myrtaceæ - Myrten, bot. Se Myrtus - Myrtenol - Myrtenolja - Myrtensläktet, bot. Se Myrtus - Myrticolorin, kem., identiskt med rutin (se d. o.) - Myratifloræ - Myrtillus, bot. Se Vaccinium - Myrtilos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Peru, uppehåller sig uteslutande i träden. Den är
ett nattdjur, som hoprulladt, med hufvudet nedgräft
mellan benen och det hela omlindadt af svansen,
tillbringar hela dagen försänkt i djup sömn. Om
natten rör den sig långsamt och tämligen ovigt mellan
trädgrenarna och uppsöker sin näring, som utgöres af
flera slags insekter. L-e.
Myrsloksläktet, zool., uppträder i tre olika
former, som förr sammanfördes till ett släkte,
Myrmecophaga (af grek. myrmex, myra, och fagein,
sluka), men numera uppfattas som tre släkten,
nämligen manmyrsloken (Myrmecophaga jubata),
kaguaren l. tamanduan (Tamandua tetradactyla)
och dvärgmyrsloken (Cycloturus didactylus). Se
Myrslokarna. L-e.
Myrsnäppan, zool. Se Strandvipsläktet.
Myrspettarna, zool. Se Hackspettsläktet, sp. 958.
Myrspofven, zool. Se Långnäbbsläktet.
Myrstack. Se Myror, sp. 107-108, 110.
Myrström, Sven Magnus, tidningsman, f. 4 okt. 1865 i
Allmundsryd, Kronobergs län, genomgick folkhögskola
och blef efter några mindre befattningar i tidningar
1892 redaktör af "Ångermanlands tidning". Han var
redaktör 1893-99 af "Västernorrlands allehanda",
1899-1906 af "Kristianstads läns tidning" och 1906-12
af "Göteborgs aftonblad" (se d. o.) samt utger
nu veckotidningen "Söndagen". Till sin politiska
ståndpunkt är M. högerman.
Myrsyra, kem., en i myror förekommande organisk
syra, som länge varit känd, men förväxlades med
ättiksyra, tills Suersen och Gehlen 1805 visade,
att den var en därifrån skild syra. Doebereiner
framställde den först med konst genom oxidation af
socker. Sedermera har man funnit, att myrsyran bildas
vid ett stort antal kemiska reaktioner. Myrsyra, som
i naturen förekommer utom i myror äfven i tallbarr,
etternässlor, svett o. s. v., spelar sannolikt
en viktig fysiologisk roll som mellanprodukt
vid nedbrytningen af kolhydrat i djur- och
växtkroppen. Ett visst uppseende väckte 1904 en
observation af en fransk läkare Clement, enligt
hvilken myrsyra resp. dess salter intagna i ringa
doser skulle stimulera muskelenergien och således
motverka tröttheten. Den är sammansatt efter formeln:
H.CO2H. Den erhålles dels genom destillering
af oxalsyra med glycerin till 100°-110°, hvarvid
oxalsyran sönderfaller enligt formeln:
CO2 H-CO2H=CO2+H CO2H
oxalsyra koldioxid myrsyra
En annan god och intressant framställningsmetod beror
därpå, att koloxid absorberas af natronkalk vid 210°
under bildning af myrsyrans natriumsalt. Den är i
rent tillstånd en färglös vätska, som smälter vid
+9° och kokar vid +99°. Den kan i alla förhållanden
blandas med vatten, är skarpt sur, har en egendomlig,
stickande lukt och ger med baser salter, kallade
formiat. Emedan myrsyran genom upptagande af en
atom syre öfvergår till kolsyra och vatten, är den
ett kraftigt reduktionsmedel. Den har antiseptiska
egenskaper och verkar hudrefcande (jfr
Myrbad). P. T. C. (H. E.)
Myrtaceæ, Myrtacéer, bot.,
myrtnarnas familj, består uteslutande af träd eller
buskar med läder- eller pergamentartade, odelade
och
helbräddade, ständigt gröna blad, punkterade af
små genomskinande oljebehållare. Stipler
saknas. Blommorna äro tvåkönade, aktinomorfa,
fribladiga, oftast med 4-taliga, men äfven ibland
5-taliga omkringsittande eller öfversittande
blomhyllen och många ståndare, ofta gruppvis
sammanvuxna. Frukten är bär, stenfrukt eller
kapsel. Familjen indelas i två underfamiljer:
Myrtoideæ med motsatta blad och bär eller stenfrukt
och Leptospermoideæ med motsatta eller strödda blad
och kapsel. Myrtnarnas familj omfattar nära 3,000
arter, hörande nästan uteslutande till de tropiska
länderna. Genom sin rikedom på flyktig olja äro flera
myrtacéer använda som kryddor, t. ex. kryddnejlika
(se Jambosa), kryddpeppar och kronpiment
(af Calyptranthes paniculata i Peru). Ett fast
och varaktigt virke erhålles af flera myrtacéer,
särskildt af Eucalyptus-arter. Arter af samma släkte
lämna äfven kino och eterisk olja, som ha teknisk
och medicinsk användning. Nejlikolja erhålles
af Jambosa, kajeputolja af Melaleuca. En mängd
myrtacéer har välsmakande frukter, t. ex. arter
af släktena Ugni, Psidium, Campomanesia, Eugenia,
Jambosa m. fl. Som prydnadsväxter odlas arter
af Myrtus, Callistemon, Beaufortia och andra.
O. T. S. (G. L-m.)
Myrtacéer, bot. Se Myrtaceæ.
Myrten, bot. Se Myrtus.
Myrtenol [-ål], kem., en terpenalkohol
af sammansättningen C10H15OH, som kan
förvandlas till pinen och oxideras till
aldehyden myrtenol och sedan myrtensyra.
H. E.
Myrtenolja, kem., en olja, som vinnes, särskildt i
Spanien och Frankrike, därigenom, att man destillerar
blad af Myrtus communis med vattenånga. Myrtenolja är
en ljus vätska med egendomlig lukt, som innehåller
bl. a. pinen, diponten, vidare cineol och myrtenol
(se d. o.). H. E.
Myrtensläktet, bot. Se Myrtus.
Myrticolorin, kem., identiskt med rutin (se d. o.).
Myrtifloræ, bot., växtserie af Archichlamydeæ
bland dikotyledonerna, utmärkt af cykliska,
heteroklamydeiska, vanligen samkönade och aktinomorfa
blommor. Fruktämnet är vanligen bildadt af 2-många
fruktblad och vanligen sammanvuxet med den mer
eller mindre konkava axeln. Ståndarna äro dubbelt
så många som kronbladen eller flera. Hithörande
växter äro örter eller vedväxter af växlande
utseende med vanligen motsatta, helbräddade blad
utan stipler. De viktigaste hithörande familjerna äro
Thymelæaceæ, Elæagnaceæ, Lythraceæ, Punicaceæ,
Lecythidaceæ, Rhizophoraceæ, Combretaceæ,
Myrtaceæ, Melastomataceæ, Oenotheraceæ,
Halorrhagidaceæ, Hippuridacæ och Cynomoriaceæ.
G. L-m.
Myrtillus, bot. Se Vaccinium.
Myrtilos (grek. Μυρτιλος), i den grekiska
hjältesagan den man, som styrde konung Oinomaos’
vagn i kappkörningen med Pelops (se d. o.) och som
af denne mutades att lossa en bult i ett af hjulen
på Oinomaos’ vagn, hvarigenom Pelops segrade. Då
M. som lön fordrade halfva riket eller gunstbevis
af Hippodameia, Pelops’ brud, vredgades denne och
störtade M. i det, som det uppgafs, efter honom
uppkallade Myrtoiska hafvet (se d. o.). Hermes,
M:s fader, förbittrades öfver sonens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
