Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myrtilos - Myrtoideæ, bot. Se Myrataceæ - Myrtoiska hafvet - Myrtol - Myrtorfsjord. Se Torfmossejordarter - Myrträdgårdar, bot. Se Myrmekofila växter - Myrtus - Myrvipan, zool. Se Strandvipesläktet - Myrvänner, zool. Se Myrgäster - Mürz - Mürzsteg - Mürzthalrasen [myrts-]. Se Mürz - Mürzzuschlag - Myrägg. Se Kokong, sp. 503 och Myror sp. 105-106 - Myrätarna - Myrätarpungdjuret - Myrö - Mysen - Mysia (grek.). Se Mysien - Mysidacea, zool. Se Mysis - Mysien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och väckte ett osläckligt hat mellan Pelopssönerna,
Atreus och Thyestes, ett hat, som ledde till
tragiska brott och förvillelser. I den grekiska
konsten förekommer M. särskildt på vasbilder.
J. C.
Myrtoideæ, bot. Se Myrtaceæ.
Myrtoiska hafvet (grek.?, lat. Mare
myrtoum), i forntiden namn på den, efter ön Myrtos
s. om Eubea uppkallade, sydvästra delen af Egeiska
hafvet. Jfr Myrtilos.
Myrtol [-ål], kem., kallas den mellan 160° och 180°
kokande del af myrtenolja (se d. o.), som består
af en blandning af terpenkolvätet pinen (d-pinen)
och terpenderivatet cineol. Myrtol användes som
antiseptiskt medel. H. E.
Myrtorfsjord. Se Torfmossejordarter.
Myrträdgårdar, bot. Se Myrmekofila växter.
Myrtus L., Myrtensläktet, bot., växtsläkte
med omkr. 60 arter i alla världsdelars varmare
trakter, skildt från närstående släkten genom
flerrummigt fruktämne utan falska skiljeväggar och
i knoppen fria, åtliggande foderblad. Mest bekant af
hithörande arter är den vanliga, i Medelhafsområdet
inhemska myrten, M. communis, hvaraf en småbladig
form allmänt odlas i kruka och användes till
brudkronor. Äfven M. bullata från Nya Zeeland odlas
ofta som prydnadsväxt. M. communis har äfven annan
användning. Af dess hvita blommor framställes genom
destillation ett välluktande "skönhetsvatten", eau
d’ange; bladen och bären ha medicinsk användning. De
senare brukades förr äfven som krydda, liksom ännu
bären af Af. Pseudocaryophyllus, mexikansk piment. Af
myrtenved göras promenadkäppar. Jfr Myrtenolja.
G. L-m.
Myrvipan, zool. Se Strandvipsläktet.
Myrvänner, zool. Se Myrgäster.
Mürz [myrts], biflod från vänster till Mur i
Steiermark, 98 km. lång, bildar från Mürzzuschlag
den tektoniska fortsättningen af Murs längddal
(ofvanför Bruck). - Dalen är bekant för sin
alpboskap, Mürzthalrasen, hvars färg växlar mellan
silfverhvitt och gråsvart. Djuren äro utmärkta
dragare. Kroppsvikten är i medeltal 425 kg.
J. F. N. H. F.
Mürzsteg [myrts-], by i Steiermark, vid Mur, 10
km. v. om Neuberg, med ett kejserligt jaktslott, där
l okt. 1903 en öfverenskommelse ("M.-programmet")
ingicks mellan Österrike-Ungern och Ryssland
ang. lugnets återställande i Macedonien (se
d. o., sp. 356, Goluchowski 2 och Lamsdorff).
J. F. N.
Mürzthalrasen [myrts-]. Se Mürz.
Mürzzuschlag [myrtstso’-], köping i Steiermark, vid
Mur, 672 m. ö. h. 4,853 inv. (1900). Klimatisk kurort
och vattenkuranstalt. Sportfester hvarannan vinter.
Myrägg. Se Kokong, sp. 503, och Myror,
sp. 105-106.
Myrätarna, Entomophaga, zool., benämndes inom
den äldre djursystematiken flertalet af de inom
däggdjursordningen Edentata (Tandfattiga) upptagna
djurformerna, hvilken ordning numera vanligen upplöses
i tre själfständiga sådana: Pholidota (Manidæ),
Tubulidentata (Orycteropodidæ) och Xenarthra. Med
undantag af den till
Xenarthra hörande fam. Bradypodidæ räknades
alla de öfriga till Entomophaga.
L-e.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
