Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Måssläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Måssläktet, Larus, zool, hör till fam. måsfåglar,
ordn. Charadriiformes inom fåglarnas klass. Näbben
är hoptryckt och öfvernäbben utan vaxhud och med
haklikt nedböjd spets; undernäbben har tydlig
vinkel nära spetsen. Näsborrarna ligga vid eller
framom näbbens midt. Benen äro starka och klorna
trubbiga. Stjärten är i regel tvär eller rundad
och når ej vingspetsarna. Ungarna bära en från
de gamla mycket afvikande dräkt och få den fullt
utbildade definitiva dräkten först i 2:a-4:e året. -
Hithörande arter förekomma öfver hela jorden, dock
förnämligast i dess nordliga delar. Flertalet är
flyttfåglar. De större arterna äro verkliga roffåglar,
som angripa allt, som de tro sig rå på, och dessutom
äfven förtära döda djur; de mindre arterna lifnära sig
hufvudsakligen på hvarjehanda ryggradslösa djur. Det
uppgifves, att då de tillgripit hårda musslor, som de
ej förmå krossa med näbben, flyga de stundom upp med
dem och låta dem falla ned mot en klippa, då skalet
spräckes och djuret blir åtkomligt. Måsarnas flykt
är mycket uthållig; de hvila sig ofta på vattenytan,
men äro dock ej skickliga simmare och ha i allmänhet
ej förmåga att simdyka eller störtdyka. De äro i
allmänhet sällskapliga, och under häcktiden förena
de sig vanligen i stora skaror. De häcka gärna
kolonivis och i den höga norden i sådan mängd,
att deras bon bokstafligen betäcka afsatserna på
hela klippväggar och berg, och bona ligga så nära
intill hvarandra, att de rufvande fåglarna trängas
om utrymmet. Äggen, 2-4, äro stora och aflånga;
de läggas i någon liten fördjupning. Bägge makarna
rufva skiftevis. Sommardräkten är ofta skiljaktig
från vinterdräkten. Ungarna äro grå- och brunfläckiga;
de kunna tämjas med lätthet. - Af de öfver 50 arter,
som detta släkte omfattar, äro följande anträffade
i Sverige:
I. Tårna fyra.
A Hufvudet och halsen om sommaren svartaktiga eller
också (om vintern och hos ungfågeln) mer eller mindre
hvita med en mörk fläck på örontrakten.
1. De yttre handpennorna med hvita spetsar.
Tarsen 23 mm. eller något mera. L. minutus (dvärgmås).
2. De yttre handpennorna med svarta spetsar.
Tarsen 43 mm. L. ridibundus (skrattmås).
B. Hufvudet och halsen hvita eller hvitaktiga,
stundom med mörka streck.
1. Manteln hos den äldre fågeln blågrå.
a. Handpennorna mer eller mindre svarta.
aa. Näbben utan gulröd fläck vid hakvinkeln. Tarsen
49 mm. eller något mindre. L. canus (fiskmås).
bb. Näbben med gulröd fläck vid hakvinkeln. Tarsen
65 mm. och däröfver. L. argentatus (gråtrut).
b. Handpennorna utan svart.
aa. Vingarna räcka, hoplagda, betydligt utom
stjärtspetsen. Tarsen under 60 mm. L. leucopterus
(hvitvingad trut).
bb. Vingarna räcka, hoplagda, knappt utom
stjärtspetsen. Tarsen öfver 70 mm. L. glaucus
(hvit-trut).
2. Manteln skiffersvart.
a. Första handpennan med hvit spets. Benen blekt
köttfärgade. Tarsen 74 mm. och däröfver. L.
marinus (hafstrut).
b. Första handpennan med en hvit fläck
innanför den svarta spetsen. Benen gula. Tarsen
62 mm. och därunder. L. fuscus (sillmås).
3. Manteln hvit. Tarsen 37 mm. L. eburneus
(hvitmås).
II. Tårna tre. L. tridactylus (tretåig
mås).
Dvärgmåsen har rygg och vingar askblå, öfriga
kroppsdelar (utom hufvudet och halsens öfre del) hvita
med svagt röd anstrykning på bröstet; längd 27-29
cm. Dvärgmåsen är hemma i östra och mellersta Europa
samt i det tempererade Asien; den uppges ha häckat
på Gottland och på Öland; blott enstaka exemplar ha
blifvit skjutna på spridda ställen i andra delar af
Sverige. Den är en flyttfågel.
 |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
