Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Märldjur - Märling - Märlprim - Märlspik. Se Märlprim - Märr (eng. mare), folklig benämning på en häst af honkön, sto. Se Hästen, sp. 183 - Märs - Märsfall - Märsgastar - Märsjungfru, sjöv. Se Jungfru 1 - Märskorpral, sjöv. Se Märsgastar - Märsrand, skpsb. Se Märs - Märsruta, skpsb. Se Märs' - Märsrå, skpsb. Se Rå - Märssegel, sjöv. Se Segel - Märssegelskultje, sjöv. Se Kultje - Märssegelsskonert, sjöv. Se Skonert - Märsskepp - Märsskeppare, sjöv. Se Märsgastar - Märsstång, sjöv. Se Mast - Märta - Märta Bolle, pseudonym. Se Holmgren 4, sp. 1009 - Märta Ivarsdotter. Se Mätta Ivarsdotter - Mäsk - Mäskapparater. Se Brännvinsbränning, sp. 430-431 - Mäskkar - Mäskkarsskatt. Se Maltskatt - Mäskning. Se Brännvinsbränning, sp. 430 ff., Mäsk och Öl - Mäskpanna. Se Öl - Mäss - Mässa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och de nykläckta ungarna upptagas. - Märldjuren
äro rofdjur och lefva i stort antal i hafvet
såväl vid stränderna som på större djup och i
öppna hafvet; några få finnas i sött vatten;
somliga äro parasiter. Synnerligen allmänt är
släktet Gammarus (se fig.), af hvilket såväl
hafs- som sötvattensarter förekomma i Sverige.
L~e.
Märling, sjöv.y smäcker tvågarnslina. Jfr Märla.
L. H.*
Märlprim, Märlspik, Splitsknop, sjöv., en större
eller mindre, i ena ändan spetsig och stundom något
böjd järnbult, som nyttjas vid splitsning och andra
sjömansarbeten. L. H.*
Märlspik. Se Märlprim.
Märr (eng. mare), folklig benämning på en häst af
honkön, sto. Se Hästen, sp. 183.
Märs (holl. o. ty. mars, eng. top), skpsb., en
kring ett segelfartygs undermasttopp i horisontalt
läge fäst, på förkant afrundad plattform, hvilande
på lång- och tvärsalningarna och tjänande till
att ge stängvanten lämplig spridning för svåra
stångens stöttning sidovägen. Märsen består af en
botten af plankor, omgifven af en tjockare karm,
kallad kransskål 1. märsrand. Midt i märsen är
en fyrkantig öppning, kallad märsruta (äfven
björnhål, se d. o.). Ofvanpå märsen läggas
rätt öfver tvärsalningarna trän af samma längd
som dessa, de s. k. balkongerna, hvilka medelst
bultar fästas till märs och tvärsalningar och
därigenom fasthålla den förra. (Se fig. l f
i art. Mast.) På större örlogsfartyg förekomma
af plåt byggda märsar (militärmärsar), hvilkas
ändamål är att vara uppställningsplatser
för strålkastare, eldledningsanordningar
och äfven lätt artilleri. Jfr Mastkorg.
J. G. B. (C. K. S.)
Märsfall, sjöv., tåg eller tälja, hvarmed märsrån
med sitt segel upphissas. L. H.*
Märsgastar, sjöv. På seglande örlogsfartyg
indelades besättningen i backs-, skans-, formärs-,
stormärs- och kryssmärsgastar samt ofta äfven
i särskildt musköteri. Af dessa skötte backs-
och skansgastarna företrädesvis underseglen med
därtill hörande tackling, märsgastarna märs-, bram-
och öfverbramseglen med tillhörande tackling samt
musköteriet mesanen. I hvardera vakten (styrbords
och babords) delades de olika gastarna i två delar,
och hvarje "del" förestods af en korpral. Sålunda hade
"babords förste stormärskorpral" befäl öfver "första
delarnas stormärsgastar" i babords vakt, "styrbords
andre kryssmärskorpral" öfver "andra delarnas
kryssmärsgastar" i styrbords vakt o. s. v.
Märskorpralerna måste vara utvalda, flinka sjömän. -
Under allmän manöver plägade en särskild underofficer,
märsskeppare, leda arbetena i hvarje märs eller på
hvarje topp. H. W-1.
Märsjungfru, sjöv. Se Jungfru 1.
Märskorpral, sjöv. Se Märsgastar.
Märsrand, skpsb. Se Märs.
Märsruta, skpsb. Se Märs.
Märsrå, skpsb. Se Rå.
Märssegel, sjöv. Se Segel.
Märssegelskultje, sjöv. Se Kultje.
Märssegelsskonert, sjöv. Se Skonert.
Märsskepp, sjöv., kallades till en början fartyg,
hvars master voro försedda med märs. C. K. S.
Märsskeppare, sjöv. Se Märsgastar.
Märsstång, sjöv. Se Mast.
Märta, svensk form för Margareta, förekommer ofta
växelvis med detta namn som tillhörande flera i
historien bekanta kvinnor. Se bl. a. Margareta 3,
sp. 897, och Leijonhufvud 5 (den s. k. "Kung
Märta"). Märta heter en af prins Karls döttrar,
en annan Margareta (se Karl, sp. 1013).
Märta Bolle, pseudonym. Se Holmgren 4, sp. 1009.
Märta Ivarsdotter. Se Mätta Ivarsdotter.
Mäsk. 1. Den blandning af vatten och malt (vid
ölbrygd, se ö1) eller vatten, malt och annat
stärkelsehaltigt material, såsom säd, potatis,
manioka m. m. (vid brännvinsbränning, se d. o.,
sp. 430-431), hvari stärkelsen under inverkan
af maltets enzym (diastas) förvandlas till
jäsningsbart socker (mäskning). - 2. Den fasta
återstoden efter mäskningen, sedan sockerlösningen
afsilats; denna återstod, äfven kallad draf,
innehåller mäskningsmaterialets närande ämnen,
som icke upplösts i vörten, och är ett smakligt och
närande kreatursfoder, passande både för mjölkkor
och göddjur. Efter 100 dlr malt erhållas ung. 120 dlr
mäsk med omkr 75 proc. vatten, 5 proc. proteinämnen,
10 proc. smältbara kolhydrat, 5 proc. växttråd,
1,5 proc. fett och 1,2 proc. aska. Af proteinet äro
omkr. 2/3 smältbar ägghvita, återstoden "amider". Mäsk
utfodras helst färsk, men surnar och möglar fort och
beredes därför äfven till hållbart handelsfodermedel
genom torkning (dock föga i Sverige), l kg. färsk
mäsk brukar beräknas motsvara 0,20 foderenheter
åt mjölkkor eller 0,25 kg. kornvärde åt svin.
H. J. Dft.
Mäskapparater. Se Brännvinsbränning, sp. 430-431.
Mäskkar, kar, hvari malt tillmäskas. Se
Brännvinsbränning, sp. 430-431, och Öl.
Mäskkarsskatt. Se Maltskatt.
Mäskning. Se Brännvinsbränning, sp. 430 ff., Mäsk
och Öl.
Mäskpanna. Se Ö1.
Mäss (eng., af lat. missum, skickadt, framsatt på
bordet), den för officerarna eller underofficerarna
inom ett militäretablissemang gemensamma
samlingslokalen, vanligen försedd med restaurang,
rökrum, bibliotek, tidningsrum o. d. Ombord på
örlogsfartyg kallas officerarnas gemensamma rum
("gunrummet", se d. o.) stundom officersmässen,
kadetternas kadettmässen. Äfven förekomma
manskapsmässar, t. ex. underofficerskorpralsmässar,
eldarmässar o. s. v. Ordet mäss betecknar äfven
en sammanfattning af hela den med officerares och
underofficerares mathållning förenade ekonomien. -
Att äta vid gemensamt bord ombord å fartyg heter på
sjömansspråket mässa. Chefen å större örlogsfartyg
"mässar ensam", d. v. s. håller eget bord.
L. H.*
Mässa, lat. missa. 1. Ordet missa betecknade i
äldre tider såväl den akt, hvarigenom katekumenerna
aflägsnades, innan de troendes gudstjänst,
nattvardsfirandet, började, som den akt, hvarigenom
sistnämnda gudstjänst förklarades af slutad (ite,
missa est). Ordet kom sedan att beteckna gudstjänsten
själf och, när predikan med tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
