Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 291-292 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mäss-skrud - Mästare - Mästaren från Frémalle - Mästaren från Mérode [-rå'd]. Se Mästaren från Frémalle - Mästaren från Moulins - Mästarprof. Se Skråväsen - Mäster. Se Mästare - Mästerboken. Se Merswin, sp. 195 - Mästerby - Mäster Eckart, tysk dominikanmunk. Se Eckart - Mäster Erik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

guldstickade kors smyckadt band. I den romersk-katolska
kyrkan består mäss-skruden af amictus 1. superhumerale
(ett kring halsen buret fyrkantigt tygstycke), alba
med gördel (cingulum), casula, stola, manipulum
(urspr, en svetteduk, sedermera ett bredt band kring
högra handlofven). För kyrkoårets särskilda tider
användas olika liturgiska färger på casula, stola
och manipulum. Ännu rikare är biskopsskruden (se d. o.).


Svensk protestantisk mäss-skrud (baksidan),
förfärdigad 1913 på textilateljén Licium, Stockholm.

I Sverige bibehölls
en lång tid den katolska mässdräkten. Ännu utgöra
alba (mäss-skjortan) och casula (mässhaken, af
fsv. hakul, isl. hökull, kappa, mantel) den egentliga
ämbetsskruden (se fig.) vid nattvardsmässan och synas
äfven vara föreskrifna i kyrkolagen 11:10 ("vanlig
skrud och prydnad"), men därjämte prästkrage och,
då förenämnda skrud icke begagnas, prästkappa.
K. H.»

Mästare (fr. maître, ty. meister, af lat. magister,
se d. o.), en i sin konst eller i sitt yrke
till högsta fullkomlighet utbildad person;
under skråväsendets tid handtverkare, som aflagt
nödiga prof m. m. för själfständigt utöfvände af
yrket (se Gesäll, Handtverk, Skråväsen); vissa
smeder i ett hammarlag (se d. o.). - Jfr Sju vise
mästare. - I sammansättningar betecknar ordet lärare
(t. ex. fäktmästare) eller chef (t. ex. borgmästare,
postmästare). - I äldre tid brukades vid återgifvande
af den latinska titeln magister (t. ex. mäster
Olof) och ännu brukas i dagligt tal i fråga om
handtverksmästare, särskildt vid tilltal och
framför namn, samt i en mängd sammansättningar i
st. f. mästare formen mäster.

Mästaren från Flémalle [-ma’l], flandrisk målare från
1400-talets förra hälft, hvars namn och
utveckling äro okända, har blifvit uppkallad efter
två flyglar till en altarmålning (Maria med barnet
och Veronika, stående halffigurer, i Frankfurt),
som kommit från Flémalle i trakten af Liège. Han
har ock blifvit kallad Mästaren från Mérode med
anledning däraf, att hans triptyk Bebådelsen finns
i grefvinnan de Mérodes galleri i Bruxelles. Till
hans öfriga säkra alster räknas Marias vigsel
samt Den heliga Barbara, dat. 1438 (båda i
Pradogalleriet i Madrid) och Herdarnas tillbedjan
(Dijon). Målningar, som tillskrifvas honom, finnas
i Bruxelles (porträtt), London, Liverpool, Berlin
(Korsfästelsen) och flerstädes. Han är en af Jan van
Eycks närmaste efterföljare, men visar i typer och
framställningssätt närmast släktskap med Rogier van
der Weyden. Han skildrar i älskvärd sagoton, med intim
realism och poetisk fantasi herdarnas tillbedjan i
sceneri af det idylliska flodlandskap, som förekommer
äfven hos de båda nämnde mästarna; han framställer
Maria liksom Barbara läsande i sin pyntade kammare
och Josef arbetande vid hyfvelbänken. Hans figurer
röra sig med en viss sirlighet, hans färg går i en
kallare skala än den hos hans samtida vanliga. Man
har förgäfves sökt mästarens namn. Enligt det allra
nyaste uppslaget - som säges vara ganska antagligt -
skulle han vara identisk med Nabur Martins, som var
i tjänst hos Filip den gode 1443-46 och som målade
bl. a. en Domedag för Gent 1445. G-g N.

Mästaren från Mérode [-rå’d]. Se Mästaren från
Flémalle.

Mästaren från Moulins [molä’], fransk målare vid
öfvergången mellan 1400- och 1500-talen, hvars namn
och lefnadsförhållanden äro okända, har blifvit
uppkallad efter en i katedralen i Moulins befintlig,
från senare hälften af 1490-talet härstammande stor
triptyk, Madonna i gloria, omgifven af änglar med
hertig Pierre af Bourbon med sin dotter knäböjande som
sidofigurer. Äldre än denna målning äro Jesu födelse
(i Autun, före 1483) samt två figurtaflor i Louvre
(från omkr. 1488). Mästarens Mariatyp är en täck
fransk landtflicka, hans framställning är frisk och
uttrycksfull, eger nobless och formadel, teckningen är
elegant och väl studerad. Det är öfver hufvud mindre
kärnfull styrka än förfinad skönhetskänsla i mästarens
alster, som tillhör denna öfvergångstids mest
belysande och distingerade verk. Hans porträtt äro
spirituella och uttrycksfulla. Bland målningar, som
tillskrifvas honom, äro en Madonna med änglar (museet
i Bruxelles), En dam jämte S. Maria Magdalena (Louvre)
och en utsökt miniatyr (i Nationalbiblio-teket
i Paris). Man har utan resultat försökt att
identifiera mästaren med Jean Perréal (se denne).
G-g N.

Mästarprof. Se Skråväsen.

Mäster. Se Mästare.

Mästerboken. Se Merswin, sp. 195.

Mästerby, socken i Gottlands län, Gottlands södra
härad. 2,285 har. 433 inv. (1912). Annex till Sanda,
Visby stift, Medelkontraktet.

Mäster Eckart, tysk dominikanmunk. Se Eckart.

Mäster Erik. 1) Namn på karbasen; ordet förekommer,
såvidt kändt är, för första gången i litteraturen
hos Holberg, "Jeppe paa bjerget", där Jeppes argsinta
hustru hotar mannen med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>