Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 341-342 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mörner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1781 i Uppsala och dog 17 aug. 1868 i
Vaxholm. Föräldralös vid späda år och alldeles
obemedlad, upptogs han af rika vänner till fadern,
landshöfding i Uppsala län.

Han deltog som fänrik
vid Upplands regemente med utmärkelse i Pommerska
(1805-07), norska (1808) och finska (s. å.) krigen,
utnämndes 1809 till löjtnant och utvecklade som sådan
den egendomliga och skickelsedigra verksamhet för
Bernadottes utväljande till Sveriges kronprins,
hvarom berättas i art. Karl, svenska konungar,
sp. 992-993. En af Karl Johans första åtgärder efter
ankomsten till Sverige var att kalla M. till Stockholm
från det tvungna kvarblifvande i Uppsala, som genast
efter hemkomsten blifvit honom anbefalldt på grund af
hans åtgöranden i Paris. M. utnämndes 1811 till kapten
i armén och adjutant hos kronprinsen, avancerade i
armén efter hand till öfverste (1818), bestridde ock
någon tid (1818-19) ståthållarskapet på Rosersberg
och (1824) landshöfdingbefattningen i Jämtlands
län samt erhöll slutligen den inkomstgifvande
tullinspektionssysslan vid Blockhusudden vid Stockholm
(1829-41). M. köpte 1811 den stora egendomen
Lisma i närheten af hufvudstaden och innehade den
till 1819, då egendomen öfvertogs af Karl Johan
och M:s militära bana i följd af hans inträffade
obestånd ändades. Ekonomiska trångmål, vållade af
M:s själfrådighet och bristande förtänksamhet,
nödgade honom att gång efter annan anlita Karl
Johans hjälpsamhet. Med vissa afbrott var denne
emellertid M. mycket tillgifven; detta visade
sig särskildt under konungens senare lefnadsår,
då M. åtnjöt särskild hyresersättning för att
kunna vara bosatt i hufvudstaden. I en skrift,
Berättelse om ursprunget till tronföljarevalet i
Örebro år 1810 (l:a uppl. undertryckt 1829, 2:a
uppl. tryckt utan bil. 1834) skildrade M. själf
sin verksamhet vid valet; andra uppgifter därom ur
hans papper finnas i A. Ahnfelt, "Från Europas hof"
(l, 1883).


13. Karl Gustaf Hjalmar M., grefve,
son af M. 9, målare, f. 7 maj 1794 i Stockholm,
d. 15 sept. 1837 i Paris, genomgick krigsskolan
och blef 1810 kornett vid Smålands lätta dragoner,
följde 1813 regementet till Tyskland, anställdes
vid generallöjtnant Skjöldebrands stab och var med
i slagen vid Grossbeeren, Dennewitz, Leipzig och
Bornhöved, där han erhöll tapperhetsmedalj. 1816
reste han till Rom för att bli konstnär och
stannade där till 1828, en tid som konstakad:s
stipendiat. Han var en jovialisk sällskapsbroder,
älskvärd och opraktisk, som konstnär skapad
till tecknare, improvisatör, visade liflig
iakttagelseförmåga och kvick karakteristik, då han
fick skissera efter verkligheten. Hans bestående
verk falla inom teckningens område. Det första är
Il carnevale di Roma (1820), en samling raderingar i
konturteckning. M. hade först tecknat hela serien af
karnevalsfigurer och episoder som fris för ett rum
i skulptören Byströms hem i Rom. Frisen, som sedan
uppsattes i Byströms villa på Djurgården, eges nu
af Nationalmuseum. M. studerade emellertid till att
bli historiemålare. Utan solidt underlag målade han
med stor möda Slagen vid Grossbeeren och Dennewitz
(1824, för konungen) och Kalabaliken i Bender
(1825), redde sig relativt bättre med enklare motiv,
som Häst i stall (1820, Stockholms slott), Röfvare
i berglandskap. Tiggande gubbe och Oktoberfest
vid Monte Testaccio (1825, Nationalmuseum). 1827
tecknade han i Neapel en följd folkscener, som han
utgaf i litografi i Paris 1828: Scènes populaires
de Naples. Hemkommen s. å. - han hade 1823 fått
ryttmästares n. h. o. v. - utgaf han i litografi
Reseminnen från Frankrike, Tyskland och Italien (6
hftn, 1829) och Stockholmska scener (4 hftn, 1830),
utförde äfven en allt annat än lyckad fris, Odens
ankomst till Sverige (1829), på Rosendal (han var
medlem af Götiska förbundet och kallades där Hjalmar
Romfarare). I London, där han vistades 1830-36,
utgaf han Miscellaneous sketches of contrasts (1831)
m. fi. litografiska album. 1836 öfverflyttade han till
Paris. Hjärtlidande blef orsak till hans död. M:s
sista handteckningar, litograferade af J. Cardon,
utkommo i 2 häften 1839. M. var knappast annat än en
spirituell dilettant, men hans teckningar ega lif och
karaktär, och hans Stockholmsbilder - källarscener,
visiter, supéer med alltid roliga, ibland träffsäkert
återgifna typer - ha stort intresse som spegelbilder
af 1830-talets hufvudstadslif. En akvarell, Karl
X Gustaf vid Prag (1837), finns på Nationalmuseum,
likaså ett själfporträtt i pastell från M:s ungdom
och ett antal teckningar.


14. Karl Göran Detlof M., grefve, son af M. 11,
ämbetsman, politiker, f. 31 okt. 1808,
d. 12 maj 1878 i Stockholm, ingick, efter 1825-29
idkade studier i Uppsala, i Svea hofrätt, där han 1848
utnämndes till hofrättsråd. S. å. utsågs han ock till
justitieombudsmannens suppleant samt var 1851-58
konsultativt statsråd och 1858-74 president i
Kammarrätten. Vid sidan af sin i och för sig
synnerligen framstående ämbetsmannaverksamhet
intresserade han sig med fäderneärfd förkärlek
för jordbruket och utöfvade från 1858 till sin död
direktörsskapet inom Landtbruksakad. och intog jämväl
någon tid (från 1860)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>