Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mörner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordförandeplatsen inom Riddarhusdirektionen. I nära
samband med dessa sidor af hans offentliga verksamhet
stod ett lifligt deltagande i riksdagsförhandlingarna,
först på Riddarhuset, bland hvars ledande män
han länge räknades, och därefter, 1867-75, inom
riksdagens Första kammare. M. var en utpräglad
politisk personlighet, strängt konservativ till
sina grundsatser och skarp motståndare till
representationsförändringen af 1866, hvilken han
sökte förebygga genom ett motförslag, som dock till
följd af tryckningsförhinder ej kunde framläggas,
förr än frågan (1865) var afgjord. M. var högt aktad
af alla partier för sin omutliga redbarhet och stora
duglighet.
15. Julius Oskar M., grefve, den föregåendes
broder, landthushållare, politiker, f.
24 okt. 1816 i Stockholm, d. l jan. 1888 på
Kåreholm i Östergötland, blef 1832 student i
Uppsala, där han 1836 aflade kansli- och 1838
hofrättsexamen, hvarefter han, som s. å. hugnats med
kammarjunkartitel, tjänstgjorde i hufvudstadens
juridiska ämbetsverk. 1846 drog han sig
därifrån för att odeladt egna sig åt skötseln
af sina stora jordegendomar Herrborum och
Kåreholm i Östergötland. Han deltog ock lifligt
i sin hemorts allmänna angelägenheter och var (med
undantag af 1880) 1863-82 led. af landstinget,
som 1878 och 1881-82 valde honom till vice ordf.
Efter att förut ha bevistat flera ståndsriksdagar
var M. under de två första valperioderna
1867-84 representant för Östergötlands län i Första
kammaren, som fr. o. m. 1869 städse invalde honom
i lagutskottet. Kunskapsrik och själfständig,
kastade sig M. ofta in i debatten och tillhörde
landtmannapartiets mest deciderade motståndare
med i öfrigt utprägladt konservativa tendenser,
som också kommo till uttryck vid 1873 och 1878 års
kyrkomöten. M. blef 1874 led. af Landtbruksakad.
16. Karl Axel Hampus M., grefve, den föregåendes
brorson, universitetslärare, f. 4 sept. 1854
på Stjärnfors, Örebro län, blef student i Uppsala
1872, med. kandidat där 1880, licentiat i
Stockholm 1884 och doktor i Uppsala 1886, sedan
han vid Karolinska institutet utgett disputationen
Bidrag till kännedomen om färgämnena i melano-tiska
svulster. 1886 utnämndes han till professor i
kemi och farmaci vid Karolinska institutet, hvars
rektor han varit alltsedan 1898. M. är led.
af Vet. akad. (1897), af Fysiogr. sällsk. i
Lund (1900) och af Vet. soc. i Uppsala
(1908). Bland M:s många skrifter inom den
fysiologiska och farmaceutiska kemien märkas
Studier öfver alkalialbuminat och syntonin (i
Uppsala läkarfören:s förh., 1877), Om läkemedlen
från fysiologisk, kemisk och toxikologisk synpunkt
(1888), Eine harnstoffbestimmungsmethode (i förening
med J. Sjöqvist, i "Skandinavisches archiv für
physiologie", 1891 och 1903), Untersuchungen über
die proteinstoffe und die eiweissfällenden
substanzen des normalen menschenharns (ibid.,
1895), Beobachtungen über den muskelfarbstoff
(i ’Nord. med. arkiv", 1897), Zur darstellung und
zusammensetzung der häminkrystalle (ibid.,
s. å.) samt de mycket betydelsefulla arbetena
om svaflets förekomst och bindningssätt hos
ägghviteämnena (Die bindung des schwefels in
den proteinstoffen, 1902; Zur kenntnis der
spaltungsprodukte des zystins, 1904; Ist
thiomilchsäure ein unmittelbares spaltungsprodukt der
proteinstoffe?, 1904, allt i "Zeitschrift für
physiologische chemie"). Som rektor vid Karolinska
institutet har M. utgifvit bl. a. Stadgar och
föreskrifter afseende Karolinska institutet
(1910). Efter att ha verkat som den ene af
representanterna för Karolinska institutet i
den kommitté, som hade till uppgift att utarbeta
stadgar för Nobelstiftelsen, har M., efter det denna
stiftelse börjat sin verksamhet, varit ordf. i den
med. Nobelkommittén. - Slutligen har M. som preses i
Vet. akad. 1908 skildrat Nils Johan Berlins lif och
verksamhet samt i Karolinska institutets historia
1910 skildrat den kemiska institutionen.
17. Karl Tore M., grefve, sonsons son till M. 7,
universitetslärare, läkare, f. 24 aug. 1864 på Österby
i Sånga socken inom Stockholms län, blef student i
Uppsala 1882, med. kandidat 1888, licentiat
1891 samt doktor 1892, allt vid Uppsala universitet.
Han utnämndes 1892 till docent i med. kemi och
1894 till e. o. professor i med. och fysiologisk
kemi vid Uppsala universitet. M. har författat
Undersökning af proteinämnena i ögats ljusbrytande
medier (gradualafh., 1892), Om de ätliga svamparnas
näringsvärde (1886), Studier öfver trakealbroskets
kemi (1888), Percaglobulin, ein charakteristisches
eiweisskörper aus dem ovarium des barsches (1904),
Die organische grundsubstanz des anthozoenskeletts
(1907, 1908) m. fl., af hvilka de flesta
i original eller öfv. ingå i "Zeitschrift
für physiologische chemie". Sedan 1908 är
M. led. af Vet. soc. i Uppsala.
18. Karl Birger M., grefve, den föregåendes
brylling, författare, f. 5 maj 1867 i Nora,
aflade mogenhetsexamen i Norrköping 1887,
studerade först i Uppsala och sedan i Lund, där han
1893 aflade examen till rättegångsverken, och vardt
1896 amanuens i Civildepartementet. 1899 var
han sekreterare vid svensk-norska generalkonsulatet
i Helsingfors och beklädde 1900 samma befattning i
Genua samt var sedermera verksam i konsulattjänsten
på skilda platser, senast 1906-10 som svensk
konsul i Sydney, Australien. M. har författat
den dramatiska dikten Juda (1888), diktsamlingen
Tattarblod (1890), de historiska pastischerna Dess
höga plaisir (1897, 3:e uppl. 1907; öfv. till da.,
no. och ty.) och Fru Brahe till Erichsholm
(1899, 2:a uppl. 1907; da. öfv. 1899), skiss-samlingen
När och fjärran (1901), stämningsbilderna från
Konstantinopel, Under halfmånen (1906;
ty. öfv. 1908), en samling polynesisk folklore,
Söderhafvets sagor (1910), diktsamlingarna
Gyllene bin (1911), dikter från Napoieons tid,
och Mot aftonglöden (s. å.) samt ett
i litterär stil gifvet, men dokumentariskt
grundadt verk om Aurora Königsmarck (1913).
Endast på norska föreligger treaktsskådespelet
Salig baronessen (1893). Växlande, till stor del
exotiska eller historiska, motiv och stämningsfull
framställning utmärka M:s författarskap. - 1907
föreslog M. utplantering af mygglarvförödande
fiskar i malariatrakter, ett uppslag, som af
italienska regeringen omfattades med intresse
och nu är ett praktiseradt stridsmedel,
l o. 2. (C. M. St-k.) 3, 12. J. H. (S. C.) 4,
7, 8. (S. C.) 6. (A. S.) 10. J. H.*
-rn.* 11. J H. (A. B-tz.) 13. G-g N. 14.
J. H. (S. B.) 15. V. M. 16-17. R. T-dt. 18.
R-n B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
