Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 455-456 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon - Napoléond'or [-påleådår]. Se Napoléon - Napoleonider - Napoléon-Vendée [-påleå'vade], äldre namn på La Roche-sur-Yon (se d.o.) - Napoléonville [-påloåvi'l]. Se Pontivy - Napoli [-på-], italienska namnformen för Neapel (se d. o.) - Napoli di Malvasia [-på-], stad. Se Monemvasia - Napoli di romania [-på- rå-], stad. Se Nauplia - Napolitaines - Napp - Nappa stek, jullek. Se Folklekar, sp. 767 - Náprawnik, Eduard - Náprstek, Vojta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flera språk, äfven på svenska, 1866–67).
1873 utgåfvos Œuvres posthumes. –
Litt.:
Jerrold, "Life of Napoleon III" (4 bd, 1872–82),
Delord, "Histoire du second empire" (6 bd, 2:a uppl., 1880–83),
de la Gorce, "Histoire du second empire" (7 bd, 1894–1905),
hufvudarbetet på området,
E. Ollivier, "L’empire libéral" (14 bd, 1895–1909), och
T. Säve, "Napoléon III och det andra kejsardömet" (1903).


4. N. ("N. IV") Eugen Ludvig Johan Josef
(fr. Napoléon Eugène Louis Jean Joseph),
"kejsarprinsen", fransk tronpretendent, ende son
af Napoleon III och kejsarinnan Eugénie,
f. 16 mars 1856 i Paris, åtföljde vid fransk-tyska krigets
utbrott sin fader till armén och bevistade striden
vid Saarbrücken 2 aug. 1870, men begaf sig efter
de franska arméernas första nederlag till Belgien
och därifrån till England. Han inskrefs 1872 som
elev vid krigsskolan i Woolwich och blef efter
sin faders död, 9 jan. 1873, det bonapartistiska
partiets chef och pretendent till Frankrikes
tron. Vid sin myndighetsförklaring 16 mars 1874 höll
han ett tal, hvari han öppet framställde sig som
tronpretendent. Under de följande fem åren begagnade
han hvarje tillfälle att påminna franska folket om
sina anspråk på tronen, men utan att skrida från
ord till handling. Då den reaktionära ministären
Broglie-Fourtou 16 maj 1877 kom till makten, tycktes
N:s utsikter att bli fransmännens kejsare mycket
ljusna, men de förmörkades åter, då Broglie och
Fourtou störtades, och republikanen Dufaure blef
konseljpresident (dec. 1877). N. tog 1875 med heder
sin afgångsexamen i krigsskolan, men fortsatte icke
på den militära banan. Han företog under de följande
åren åtskilliga resor till Schweiz, Italien, Danmark,
Sverige och Norge. I febr. 1879 begaf han sig till
Syd-Afrika och deltog i engelska artilleriets stab,
men utan särskildt befäl, i den engelska expeditionen
mot sulukaffrerna. Där fann han, nära Ulundi, en
tapper soldats död vid en rekognoscering, 1 juni 1879.
Han är begrafven i Farnborough vid sin faders sida. Se
d’Irisson Hérisson, "Le Prince impérial" (1890).

5. N. Joseph Charles Paul ("prins N."). Se Bonaparte, sp. 1080.

6. N. Victor Jérôme Frédéric, fransk prins, den föregåendes son.
Se Bonaparte, sp. 1082, och Bonapartister.

1. ^{S. B. C. O. N. E. A–ie.} 2–4. ^{E. W.}*

Napoléond’or [-påleådår]. Se Napoléon.

Napoleonider, benämning på Napoleon I:s son och sidosläktingar af familjen Bonaparte.

Napoléon-Vendée [-påleå’ vãde], äldre namn på La Roche-sur-Yon (se d. o.).

Napoléonville [-påleåvi’l]. Se Pontivy.

Napoli [-på-], italienska namnformen för Neapel (se d. o.).

Napoli di Malvasfa [-på-], stad. Se Monemvasia.

Napoli di Romania [-på- rå-], stad. Se Nauplia.

Napolitaines [-tän; fr., af lat. neapolitanus, från
Neapel], mjuka hel- eller half ylletyger (enfärgade,
randiga eller tryckta med brokiga mönster),
påminnande om fin flanell, ehuru af mera glansig ull.

^{G. A. W.}

Napp, med., en fingerformig hylsa af kautschuk,
använd vid artificiell uppfödning af späda barn
och afsedd att i viss mån efterhärma moderns
bröstvårta. Nappens ena, vidöppna ända kränges ett
stycke ned öfver halsen på en flaska, som innehåller
mjölken eller mjölkblandningen. I den motsatta,
afrundade ändan af nappen göras med en glödgad
nål några helt små hål. När barnet skall dricka,
införes nappens rundade ända mellan dess käkar,
hvarvid flaskan hålles i sådan lutning, att mjölken
rinner in i nappen. Barnet sammanpressar då sina
käkar kring nappen med en tuggande rörelse och suger
samtidigt mjölk ut genom de små hålen. Om hålen äro
alltför små, blir sugningen för arbetsam; äro de för
stora, rinner mjölken af sig själf in i svalget på
barnet, som däraf "sätter i halsen", får hosta eller
kräkning. Napparna skola alltid väl rengöras. – Namnet
napp användes ibland äfven på föremål, liknande de
ofvan nämnda, men afsedda ej att dricka igenom, utan
blott att suga på för att sysselsätta oroliga spädbarn
("tröstenapp"). Ofta bestå äfven dessa af kautschuk,
men äro försedda med en rund platta eller en ring af
samma material, af ben e. d. för att hindra nappens
nedsväljande. Bäst är, om dylika "sleken" kunna
undvikas. Dock är sugande på en ren kautschuksnapp
bättre än ideligt sugande på fingrarna. Alldeles
förkastligt är att låta barn suga på tygsuddar o. d.,
hvilka ej kunna hållas rena.

^{C. G. S.}

Nappa stek, jullek. Se Folklekar, sp. 767.

Náprawnik, Eduard, bömisk-rysk tonsättare,
f. 1839 nära Königgrätz, blef 1869 förste
kapellmästare vid ryska operan i Petersburg och
dirigerade länge symfonikonserter i samma stad. Han
har vunnit stort anseende genom sina kompositioner,
bl. a. operorna
Dubrovskij (1895) och
Francesca da Rimini (1903),
symfonier och andra orkesterverk, många kammarmusikverk,
fantasier öfver ryska motiv, sånger med orkester,
körer, tjechiska och ryska visor m. m.
Biografier öfver N. skrefvos på ryska af
Weymarn (1888) och
Findeisen (1898).

^{E. F–t.}

Náprstek, Vojta, tjechisk etnograf,
forskningsresande, f. 1826, d. 1894, måste efter
1848 års politiska rörelser utvandra till Amerika,
där han verkade än som kroppsarbetare, än som
journalist eller bokförläggare och studerade sociala
förhållanden. Efter återkomsten till Böhmen (1858)
inrättade han en slöjdskola och ett industrimuseum
och skänkte till staden Prag sina synnerligt
rikhaltiga samlingar af etnografiska föremål,
fotografier och litteratur från alla världsdelar,
numera inrymda i ett hus, som han också skänkte åt
staden. Askan af hans i Gotha brända kropp förvaras
i Prags industrimuseum. Äfven för kvinnofrågan och
andra humanitära reformer var N. lifligt verksam.

^{A–d. J.}

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>