Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - National scouts - National service league - Nationalsång - Nationalteater - Nationaltidende - National union of conservative and liberal unionist associations - Nationalvapen. Se Vapen - Nationalverkstäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
National Scouts [nä’jonl skoYts] var benämningen på
de frikårer, hvilka under boerkrigets sista skede
uppsattes bland boer, som svurit brittiska kronan
trohet och voro villiga att samverka med de reguljära
engelska trupperna.
National service league [nä;Jonl sörvis ’11’g],
eng., en 1902 bildad förening i England med syfte
att verka för allmänt erkännande och lagfästande af
hvarje medborgares skyldighet att undergå utbildning
för deltagande i rikets försvar. Föreningen, hvars
ledande man fältmarskalken lord Roberts från början
varit, står utanför de politiska partierna och
åsyftar snarare införande af ett slags nationell
milis än af allmän värnplikt i kontinental mening.
V. S-g.
Nationalsång, Nationalhymn äro ord, som i allmänhet
nyttjas i samma betydelse som folksång (se d. o.) och
särskildt om de folksånger, som både vid fosterländska
festtillfällen och i det internationella umgänget
användas till att musikaliskt företräda sin
nation samt därigenom fått ett slags officiell
karaktär. I olikhet med folkvisorna ha de flesta
nationalsångerna texter af politisk-patriotiskt
innehåll, hvilkas författare liksom ock melodiernas
upphofsmän äro väl kända till namnet. Äldst af alla
i Europa är den nederländska Wilhelmus van Nassouwe
(diktad omkr. 1570 af Marnix, se d. o., melodien en
gammal fransk jaktvisa). Dessutom ega holländarna
nationalsången Wien Neerlands bloed (dikt af Tollens,
1815, melodi af Wilms). Engelsmännen fingo 1740
Rule Britannia (se d. o.) och kort därefter God
save the king (se Engelska folksången), fransmännen
1792 La marseillaise (se Marseljäsen),
österrikarna 1797 Gott erhalte Franz den kaiser (se
d. o.), hvars vackra haydnska melodi sedan lånats
af Hoffmann v. Fallersleben till hans omtyckta
tyska nationalsång Deutschland, Deutschland uber
alles (1841). Med denna och den äldre Heil dir im
siegerkranz (se d. o.) täflar sedan 1870-71 års krig
Die wacht am Rhein (dikt af Schneckenburger 1840,
mel. af Wilhelm 1854). Belgierna fingo 1830 sin
Brabançonne (se d. o.), schweizarna s. å. Rufst du,
mein vaterland (ord af Wyss, till engelska folksångens
melodi), på senare åren något undanträngd af Trittst
im morgenrot daher (ord af Zwyssig). I Sverige
brukades 1805-66 Bevare Gud vår kung (se Engelska
folksången), därefter K. Strandberg-O. Lindblads Ur
svenska hjärtans djup; som mindre officiell och mera
lättsjungen har på senare åren trädt i förgrunden
den unisona Du gamla, du fria, du fjällhöga nord
(se d. o.), hvarjämte Wennerbergs Hör oss, Svea och
V. Heidenstam-V. Stenhammars Sverige alltmer fått
egenskap af nationalhymner. Den danska Kong Christian
stod ved höjen mast (se d. o.) har alltjämt häfdat sin
ställning jämte Der er et yndigt land af Öhlenschläger
med musik af H. E. Kröyer, och åt norrmännen diktade
Bjerregaard (se d. o.) 1820 Sönner af Norge och
Björnson 1859 den ypperliga Ja, vi elsker dette landet
(mel. af Nordraak); numera nyttjas äfven A. Garborgs
Gud signe Noregs land (mel. af J. Halvorsen). I
Finland sjunges Runebergs Vårt land (1848) på melodi
af Pacius. Rys3arna ha Bosje tsarja chrani (se
Lvov), polackerna statsmannen Józef Wybickis Jeszcze
Polska nie
zginela (se d. o.), grekerna Hymn till
friheten (af Solomos och Manzaros). Officiella
instrumentalmarscher få representera Italien,
Spanien, Portugal, Rumänien och Turkiet. Den
nordamerikanska folksången Yankee doodle (se d
o.), från omkr. 1750, ersattes af Hopkinsons Hail
Columbia (1798, till en presidentmarschmelodi) och
den numera mest officiella Starspangled banner (ord
af Key, 1814, till en engelsk dryckesvisemelodi af
S. Arnold). Äfven Mexico, Venezuela och Argentina ha
sina nationalhymner, Persien och Siam marschartade
hymner af franska författare, Japan folksången
Kimiga-jo-va ("Kejsarätten blomstre"), diktad omkr. år
900, mel. af Hayashi 1880. Jfr uppsats af Abert i
"Zeitschrift der internationalen musikgesellschaft"
(1900), Rousseau och Montorgueil, "Les chants
nationaux de tous les pays" (1901), och Bohn, "Die
nationalhymnen der europäischen völker" (1908).
E. F-t.
Nationalteater, teater, som har till uppgift att verka
för utvecklingen af den inhemska dramatiska diktningen
och skådespelarkonsten, i främsta rummet genom värdigt
framförande af den förras alster, därnäst ock genom
odlande af mästerverken från olika länders och tiders
dramatik. Till äldre institutioner af denna art höra
Théâtre français (se d. o.) i Paris och Burgteatern
(se d. o.) i Wien, K. dramatiska teatern i Berlin,
som 1786-1814 bar namnet Nationalteater, samt de i
nyare tid inrättade nationalteatrarna i Budapest,
Prag (tjechisk), Lemberg (polsk), Belgrad, Agram
(kroatisk), Aten och Kristiania.
Nationaltidende, dansk daglig tidning, började utkomma
1876 i Köpenhamn som aftonnummer af "Dagstelegrafen",
men blef snart den största af de "ferslewska",
d. v. s. på Ferslews tryckeri utgifna, tidningarna;
numera utkommer den 2 ggr om dagen. Redigerad 1877-93
af R. Hiort Lorenzen och sedan 1896 af K. Carstensen,
har den alltid varit organ för högern, de senare åren
för dess mera moderata fraktion. 1913 blef O. Kalko
medredaktör och samtidigt ansvarig utgifvare.
E. Ebg.
National union of conservative and liberal unionist
associations [nä’j enl jö^ien öv konsä’vo-tiv ond
Ii’br8l jö’nionist osåusiéYjns], eng., det engelska
unionistpartiets officiella organisation, sedan
1912 en formlig förening eller sammansmältning
egt rum mellan den 1867 bildade och på 1880-talet
reorganiserade konservativa partisammanslutningen,
National union of conservative associations,
samt den under home-rule-striden 1886 stiftade
och 1904 omorganiserade liberalunionistiska
partiorganisationen Liberal unionist council. Jfr
Caucus.
Nationalvapen. Se Vapen.
Nationalverkstäder (fr. ateliers nationaux)
kallas de arbetsföretag, som sattes i gång enligt
den provisoriska franska regeringens dekret af 25
febr. 1848. Dessa "ateliers nationaux" skola icke
förväxlas med de af Louis Blanc (se d. o.) föreslagna
"ateliers sociaux", ej heller med de få, af samme
man före juniupproret 1848 verkligen organiserade
produktionsanstalterna, ej heller med de efter nämnda
uppror upprättade kooperativa produktionsföretag,
åt hvilka nationalförsamlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
