Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalverkstäder - National-zeitung - Nationell - Nationella framstegspartiet - Nationella förklaringen - Nationella församlingar. Se Församling, sp. 477 - Nationella partiet - Nationella trupper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beviljade ett understöd af tre mill. frcs (jfr
Kooperation). En ekonomisk depression hade förut
härskat, och genom februarirevolutionen blefvo
ytterligare arbetarmassor sysslolösa. Med sitt
dekret trädde regeringen i öfverensstämmelse med den
af Fourier och äfven af Saint-Simon framställda
samt af L. Blanc med skärpa uttalade satsen
"rätt till arbete". En del offentliga arbeten
sattes strax i gång. Omkr. 6,000 parisarbetare
fingo sysselsättning mot en aflöning af 2 frcs
om dagen. Men de arbetssökandes antal svällde,
medan arbetstillgången var starkt begränsad. Då
beslöts, att faktiskt arbetslösa, som förgäfves sökt
sysselsättning, skulle erhålla ett understöd af l,50
fr. om dagen. Tilltagande oordningar och bedrägerier
nödgade ministern för allmänna arbeten, Marie,
under hvars ledning det hela befann sig, att ge en
ingenjör Em. Thomas i uppdrag att enhetligt organisera
arbetarmassan. Thomas meddelade åt denna organisation
en halft militärisk karaktär, med regementen och
brigader etc. samt med högre och lägre befäl, hvartill
särskildt togos studenter. En hel del terrasserings-,
planterings-, gatuläggnings- o. d. företag börjades,
hvarförutom upprättades åtskilliga skrädderi-,
skomakeri- och vagnsverkstäder. Dagspenningen
till de "menige" blef 2 frcs; de icke sysselsatte
understöddes med l fr. per dag och tillförsäkrades
arbete hvarannan dag. Fortfarande växte skarorna
af arbetssökande, som i stor utsträckning använde
än svek, än pock. Kostnaderna blefvo oerhörda;
från mars till fram i juni beräknades de till
öfver 14 mill. frcs. Regeringen beslöt upphäfva
institutionen, Thomas afskedades och efterträddes af
Lalanne, som företog en omorganisation med styckelön i
st. f. tidslön. Nu skulle de ogifte yngre männen låta
sig värfvas till hären; de, som ej ville det, komme
att afskedas, likaledes vissa andra kategorier. En
förordning af detta innehåll genomfördes i
nationalförsamlingen och offentliggjordes 20
juni. Häremot reste sig massan, och det bekanta
juniupproret (se d. o.) utbröt. Dess stillande
betecknade nationalverkstädernas upphörande. -
Mycket större framgång hade de åt kvinnor inrättade
verkstäderna för förfärdigande af soldatskjortor
etc. Där sysselsattes 30,000- 40,000 kvinnor,
och produkternas värde betäckte i det närmaste
kostnaderna. - Litt.: Thomas, "Histoire des ateliers
nationaux" (1850). (E. H. T.)
National-zeitung [natsiånäl-tsa’jtonj, en 1848 i
Berlin uppsatt, 2 gånger dagligen utkommande tidning
af nationalliberal färg (se Nationalliberala partiet
2). Hufvudredaktörer ha varit F. Zabel (1848-75),
F. Dernburg (1875-90), S. E. Köbner (1890-1903)
och Artur Dix.
Nationell, utmärkande för en nation; som har afseende
på, hela folket; inhemsk, folklig, fosterländsk. Jfr
National-.
Nationella framstegspartiet i Andra kammaren kom
till stånd vid början af 1906 års riksdag, "på
inbjudan af H. Andersson i Nöbbelöf, H. Hammarskjöld,
K. H. Bergendahl m. fl. samt utgjordes af missnöjda
element bland kammarens högergrupper (omkr. 40) och
räknade på att rekryteras bland moderata vänstermän
(blott en sådan, O. Emthén, vanns). Det är svårt att
ur det officiella programmet utplocka några positiva
skiljepunkter från landtmannapartiets program. Partiet
fortfor dock
att under de följande åren finnas till, med sina
egna förtroendemän, men med beständig samverkan med
landtmannapartiet vid utskottsvalen. Sedan genom 1911
års val högerelementen i Andra hammaren väsentligt
sammansmält, blefvo ropen på sammanslutning mellan
högergrupperna allt starkare inom landet, och en sådan
bildades vid början af 1912 års riksdag under namn
af Landtmanna- och borgarpartiet, med Karl Persson
i Stallerhult som ordf. och bl. a. förutvarande
statsministern A. Lindman och den ofvannämnde
H. Andersson i förtroenderådet. Bland det nu
upphörda partiets främsta män må f. ö. framhållas
A. Petersson i Påboda (som sedermera öfvergick till
liberala samlingspartiet), A. Vennersten, I. Svensson
i Skyllberg (sedan i Första kammaren) och E. Åkerlund.
V. M.
Nationella förklaringen, en skrifvelse, som,
af dåv. expeditionssekreteraren A. J. v. Höpken
(se Höpken 2) föreslagen i mindre sekreta
deputationen, antagen af en stor sekret deputation
och gillad af riksstånden, 3 dec. 1746 öfverlämnades
till tronföljaren Adolf Fredrik med anledning af den
vid svenska hofvet ackrediterade ryske ministern
v. Korffs uppträdande. Skrifvelsen gick ut på
att afvisa de anspråk på inblandning i Sveriges
angelägenheter, som Ryssland sökte göra gällande på
grund af sin andel i Adolf Fredriks val till svensk
tronföljare, och innehöll, att ständerna af fri
vilja utvalt honom och vid försvarandet af hans och
hans arfvingars rätt förlitade sig "helt och hållet"
på Guds bistånd. "Förklaringen" infördes i 1747 års
riksdagsbeslut. S. B.
Nationella församlingar. Se Församling, sp. 477.
Nationella partiet, Första kammarens nationella
parti, bildades 1912. Vid 1888 års riksdag bildades
sammanslutningen Första kammarens protektionister,
som en tid räknade ända till 120 af kammarens 150
medlemmar. I opposition häremot kom 1905 till stånd
Första kammarens moderata parti (se Moderata partiet),
som 1910 samlade kring sina listor vid utskottsvalen
omkr. en tredjedel af kammarens medlemmar. Då
divergenserna i tullfrågan alltmera mist sin forna
betydelse samt genom 1911 års upplösning af Första
kammaren och tillämpning af de nya valbestämmelserna
en rätt stark ren vänsterkontingent hållit sitt intåg
där, uttalades på alla håll inom landets höger-
och moderata kretsar önskan om sammanslutning
af de båda nämnda grupperna. Denna blef ock
under namn af Första kammarens nationella parti
(omkr. 85 medlemmar) en verklighet vid början af
1912 års riksdag. Ordf. blef då biskop G. Billing
samt vice ordf. grefve F. Wachtmeister och
förutvarande statsrådet K. Swartz, hvarjämte som
öfriga medlemmar af förtroenderådet (12 personer)
invaldes representanter från båda de då sammansmälta
grupperna. 1913 efterträddes den från riksdagen
afgångne Billing af f. d. justitierådet E. Trygger.
V. M.
Nationella trupper, krigsv., kallas i vidsträckt
bemärkelse alla trupper, som äro bildade uteslutande
af män från det land, som trupperna tillhöra. I mera
inskränkt bemärkelse betecknar uttrycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
