Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationella trupper - Nationellt vatten, sjöv. Se Farvatten - Nation of shopkeepers - Nationsbetyg. Se Betyg, sp 178 och Nation 2 - Nationsexamen. Se Nation 2 - Nationsförening. Se Nation 2 - Nativ - Native bred [nei'tiv bre'd], bot. Se Sclerotium - Native pines [nei'tiv pai'ns], eng. Se Australien - Natives - Nativism - Nativitet - Nativitetsöfverskott, statist. Se Naturlig folkökning - Natjalnik - Natmandsfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trupper, som uppsatts af någon landsdel,
hvilken i nationellt afseende utgör ett helt
för sig, såsom tyrolerjägarna i Österrike, de
ungerska honvedtrupperna, Rysslands kosacker,
Frankrikes infödda trupper i Algeriet (turkos och
spahis). C. O. N.
Nationella vänstern var 1866-70 i Danmark namn på
en (företrädesvis grundtvigiansk) grupp af den
sedan "förenade vänstern". Dit hörde K. Berg,
Carlsen, B. Christensen, Högsbro, Krabbe och
Termansen med Högsbro som egentlig ledare.
E. Ebg.
Nationellt vatten, sjöv. Se Farvatten.
Nation of shopkeepers [néYJn öv jå^kipes], eng.,
"krämarfolk", ett uttryck i Adam Smiths "Wealth of
nations" (II, 4 kap. 7), som ofta begagnas som en
något föraktlig benämning på engelsmännen.
Nationsbetyg. Se Betyg, sp. 178, och Nation 2.
Nationsexamen. Se Nation 2.
Nationsförening. Se Nation 2.
Nativ (lat. nativus, medfödd, naturlig),
kem., säges om ämnen, som i naturen förekomma
färdiga, t. ex. nativa järnstycken. -
Nativa ägg-hvitekroppar (jfr Magsaft, sp. 514)
kallas sådana, som finnas färdigbildade i växters och
djurs cellväfnader och safter m. m., till skillnad
från denaturerade ägghviteämnen, som uppkomma ur de
förra genom inverkan af värme, vissa enzym, kemiska
reagenser m. m. S. J-n.
Native bred [néYtiv bre’d], bot. Se
Sclerotium.
Native pines [néYtiv påYns], eng. Se Australien,
sp. 455.
Natives [neYtivs; af eng. native, inföding], namn
på ett slags engelska små finskaliga ostron, som
ansss vara betydligt bättre än de stora sorterna,
t. ex. Fladstrands m. fl.
Nativism (af lat. nativus, medfödd),
filos. o. psyk. 1. Den kunskapsteoretiska åsikt, som
antar medfödda idéer (se Idé). Stundom användes ock
denna term för att beteckna sådana åsikter som Kants
och hans efterföljares, men detta är något oegentligt,
i det att transcendentalfilosofien fattar de element
i kunskapen, som icke härstamma ur erfarenheten, som
något öfver tidsformen upphöjda, så att med afseende
därpå uttrycket "medfödd" förlorar något af sin
väsentliga betydelse. Motsatsen är kunskapsteoretisk
empirism (se Empiri). - 2. Inom psykologien har
Helmholtz infört detta ord för att därmed beteckna
sådana åsikter, som söka förklara ett eller annat
psykologiskt fenomen (t. ex. rumsuppfattningen,
tidsuppfattningen, särskiljandet mellan olika
färger o. s. v.) genom att anta vissa faktorer vid
våra själsfunktioners uppkomst, hvilka tillhöra
människans natur, därför äro lika hos alla och
ej bero af individernas skilda erfarenheter. Så
är t. ex. Lotzes teori om lokaltecknen (se
Lotze) en nativistisk teori. Motsatsen är empirism
(se Empiri) eller genetisk teori (se Genetisk),
enligt hvilken åsikt allt i själslifvet kan förklaras
ur individernas eller deras förfäders erfarenhet. -
Nativistisk teori, åsikt, som hör under nativismen.
l o. 2. S-e.
Nativitet (lat. nativitas, födelse). 1. Astrol.,
horoskop, himlakropparnas inbördes ställning vid en
persons födelse. Se Astrologi. - 2.
Statist., siffran på antalet födda inom en viss tid och
ett visst område. Se Befolkningsstatistik.
Nativitetsöfverskott, statist. Se Naturlig folkökning.
Natjanik (ry., direktör), titel på de inspektörer
af adlig börd, som Alexander III tillsatte för att
öfvervaka verkställigheten af Alexander II:s reformer
till musjikernas (böndernas) förmån.
Natmandsfolk [nattmans-], danska namnet på det
kringstrykande följe, som i Norge kallas "fanter"
och i Sverige "tattare" eller "skojare". Dessa
lösdrifvare uppträdde förr i mängd i västra och
norra Jylland, särskildt i hedtrakterna (Hammerums
härad var deras tillhåll), men hemsökte mycket mindre
Öst-Jylland och öarna. De hade konsoliderats genom
en sammanslutning och delvis blandning af flera
element, i synnerhet ättlingar af forna bofasta
nattmän ("rackare") - däraf namnet -, i det dessa
genom att bli handtlangare åt bödeln gjort sig
"oärliga" och senare drogo skammen öfver på själfva
de arbeten, som gåfvo dem lifsuppehälle (rengöring
af latriner, bortförande af kadaver, hudafdragning
af döda kreatur, skorstensfejning o. d.). Därtill
kommo infödda eller utländska kringstrykare,
som själfva kallade sig "resande", men af gemene
man fingo öknamnet "kältringar" (tiggare). De
drogo sig fram som glasmästare, kittelflickare,
skärslipare o. d. Slutligen, om än i ringa grad,
kommo egentliga zigenare (tattare), hvilka ansågo
sig bättre än de två andra klasserna och i likhet
med landstrykarna sågo ned på "rackarna". Man hör
talas om sådana landstrykare först omkr. 1530,
och de förföljdes tidigt af myndigheterna med
fängelse och stränga straff, utan att därigenom
kunna utrotas. Tvärtom rekryterades de af allsköns
lösdrifvare. Bland dem utvecklades ett eget tjufspråk
("prævelikvantspråket", d. v. s. det välklingande),
i själfva verket en förskämd jylländsk munart,
tillsatt med lånord från många håll, i synnerhet
"rotvälska", äfven från zigenarspråket. Allmogen
kallade det "kältringlatin". Utom genom ofvannämnda
näringsfång lefde de företrädesvis af tiggeri, ofta
nog pockande och lika ofta i förening med stöld,
samt af fiske i åar och sjöar. De drogo omkring
i större eller mindre flockar och lefde i fria
förbindelser; undantagsvis förekom polygami. De hade
många barn, men en stor del af dem dog snart på grund
af dålig vård eller oblid väderlek. De voro begifna på
lösaktighet, brännvin och vilda slagsmål, voro ej alls
förtänksamma och lefde blott ur hand i mun. Bönderna,
för hvilka deras underhåll var en verklig börda,
hyste både ovilja och fördom mot dem; de ville ej
umgås med dem eller taga dem i sin tjänst. I slutet
af 1700-talet började ämbetsmännen och prästerna
bekämpa dessa allmogens fördomar och uttänka planer
att taga natmandsfolket i samhällets hägn. Därigenom
att fördomarna mot att utföra nattmännens öfliga
arbeten efter hand aftogo (omkr. 1830-50), försvann
också den ekonomiska grundvalen för deras tillvaro,
och samtidigt försvårades det kringflackande
lefnadssättet af fattigvårdens bättre organisation,
polisens strängare kontroll och landets tätare
bebyggande. Omkr. 1800 hade dessa landstrykarföljen
nästan försvunnit på öarna, men ännu 1835 beräknades
natmandsfolkets antal på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
