Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 555-556 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Natriumsalter - Natriumsilikat, kem. Se Kiselsyra och Natrium - Natriumsulfat - Natriumsuperoxid - Natriumthiosulfat - Natriumvolframat - Natrofilit - Natrokalcit - Natrolit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Natriumsalterna äro i allmänhet lättlösliga i vatten;
ett undantag utgör natriumpyroantimoniat,
Na₂H₂Sb₂O₇ + 6H₂O,
som fälles ur natriumsaltlösningar vid tillsats
af kaliumpyroantimoniat. I vatteniösning äro
natriumsalterna starkt dissocierade i sina ioner (se
d. o.). Natriumionen är färglös; dess ledningsförmåga
vid 18° är vid mycket stor utspädning 44^.10-⁷,
således mindre än kaliumionens, hvars ledningsförmåga
är 66^.10^-7; på grund däraf leda lösningar af
natriumsalter den elektriska strömmen ej så väl
som motsvarande kaliumsaltlösningar. Upphettar man
natriumsalter i gas- eller spritlåga, färgas den gul,
på grund af metallens emissionsspektrum (se
Natrium). Genom denna färgning kunna så små mängder
som 5^.10^-10 gr. af ett flyktigt natriumsalt
upptäckas. - Många natriumsalter ha fysiologisk
verkan och användning som läkemedel. Så användes
natriumacetat, ättiksyradt natron (acetas natricus),
som urindrifvande medel (se Ättiksyra); natriumbromid,
bromnatrium (brometum natricum), som lugnande
medel för nervsystemet, särskildt vid fallandesot
(se Bromkalium); natriumfosfat, fosforsyradt natron
(phosphas natricus), som medel att neutralisera
syra, att öka urinafsöndringen samt att i stor dos
verka afförande; natriumjodid, jodnatrium (jodetum
natricum), som medel att befordra saftströmningen och
förmedla sjukliga, särskildt syfilitiska, produkters
uppsugning och aflägsnande (se Jodpreparat);
natriumsalicylat, salicylsyradt natron (salicylas
natricus), som medel mot reumatism (se
Salicylsyra); natriumsulfat, svafvelsyradt natron
(sulfas natricus), som af föringsmedel (se Afförande
medel). Särskildt må vidare nämnas natriumbikarbonat,
"dubbelt kolsyradt natron", "bikarbonat" (bicarbonas
natricus), som likt motsvarande kaliumsalt (se
Kaliumsa1ter) mycket nyttjas för att neutralisera
syra och lösa slem i magsäcken vid katarr ("magsyra"),
befordra urinafsöndringen och motverka stenbildning
i urinvägarna samt urinsyreaflagringar i kroppen
vid gikt. Natriumbikarbonat ingår som en viktig
beståndsdel i många alkaliska mineralvatten,
t. ex. i Karlsbadvatten (se Karlsbad), samt
i Karlsbadsalt (se d. o.). Viktig är äfven
natriumbikarbonatets användning, ibland i stora
doser, vid svår sockersjuka, då vid den felaktiga
omsättningen sura ämnen rikligt bildats i kroppen och
hota lifvet. Bikarbonatet neutraliserar dessa sura
ämnen. Vid hotande fall kan medlet insprutas direkt
i blodet. Man kan äfven, ungefär som bikarbonatet,
använda natriumkarbonat, kolsyradt natron (carbonas
natricus), som dock lättare generar magen,
H. E. C. G. S.

Natriumsilikat, kem. Se Kiselsyra och Natrium.

Natriumsulfat, Svafvelsurt natrium, Na₂SO₄, kem.,
förekommer dels i vattenfritt tillstånd som thenardit,
dels kristalliseradt med 10 molekyler kristallvatten
Na₂SO₄ + 10H₂O som glaubersalt. Natriumsulfat
erhålles i stort genom upphettning af koksalt med
svafvelsyra eller genom omsättning af magnesiumsulfat
med natriumklorid. Det kristalliserar vid vanlig
temperatur i mycket stora, färglösa prismor, som i
luften afge
kristallvatten och vittra sönder till ett hvitt pulver. Det
smälter redan vid 33° och förlorar vid 100° allt
kristallvatten. Det löses lätt i vatten, rikligast
vid 34°. Om därför en vid 34° mättad lösning starkare
upphettas, utfaller natriumsulfat i vattenfritt
tillstånd. Glaubersalt användes till beredning af
soda samt i glasindustrien. Se vidare Natriumsalter.
P. T. C. (H. E.)

Natriumsuperoxid, kem., NaO, framställes genom
upphettning af natrium i en torr luftström och utgör
en ljusgul massa, med stark oxidationsförmåga,
som har ganska vidsträckt användning i tekniken.
_ H. E.

Natriumthiosulfat, kem., ett salt af sammansättningen
Na₂S₂O₃ + 5H₂O, som kristalliserar i stora,
färglösa, mycket beständiga prismor. Saltet
framställes genom kokning af natriumsulfit med
svafvel eller genom oxidation af natriumsulfit medelst
luftens syre. Tekniskt vinnes natriumthiosulfat vid
sodafabrikation enligt Leblancs metod genom oxidation
af Ca S och omsättning af Ca S₂ 03 med Na₂SO₄.

Natriumthiosulfat begagnas som s. k. antiklor,
d. v. s. till borttagandet af fri klor; det förmår
nämligen redan i mycket utspädd lösning att reducera
klor och de öfriga halogenerna enligt följande formel:

Na S - SO₂ ONa S - SO₂ ONa
+ J₂ = ! + 2 Na J
Na S - SO₂ ONa " S - SO₂ ONa

Natriumthiosulfat Jod Natrium-tetra- Natrium-
tionat jodid.

Denna reaktion eger stor analytisk betydelse
för bestämmandet af fria halogener (se
Titrering). Natriumthiosulfat användes äfven som
extraktionsmedel för silfver, resp. silfversalter,
dels i metallurgiskt syfte, dels i den fotografiska
tekniken för att aflägsna det efter plåtens belysning
ännu oförändrade klorsilfret, hvilket löses till
komplexa natrium-silfverthiosulfater. Detta
förfarande kallas fixering (se d. o.), och
natriumthiosulfat kallas därför äfven fixersalt
1. fixernatron. H. E.

Natriumvolframat, kem., natriumsalt af volframsyra
(se Volfram).

Natrofilit, miner., ortorombiskt, klart
vingult mineral af sammansättningen
Na₃PO₄ . Mn₃P₂O₈; hårdheten = 6,5.
A. Hng.

Natrokalcit, miner., vackert smaragdgrönt
genomlysande, monoklina kristaller, bildande utdragna
dubbelpyramider af sammansättningen Na₂SO₄ - Cu₄
(OHJ₂ (SO₄)₂ + 2H₂O. A. Hng.

Natrolit Werner (af natron och grek. lithos, sten),
äfven kallad Bergmannit, Mesotyp, Natronmesotyp,
Kålzeolit, Brevicit, Spreustein, miner., ett
vattenhaltigt silikat, 2H₂O . Na₂O . A1₂ O₃. 3
SiO₂, hörande till zeolit-gruppen, kristalliserar i
rombiska eller enligt Brögger ofta i det monoklina
systemet och förekommer stundom i tunna, långsträckta,
nålformiga eller hårfina kristaller, men oftast i
knipp- eller klotformiga aggregat, med kristallernas
spetsar konvergerande mot en punkt, - Hårdheten är
5-5,5. Eg. vikt 2,17-2,26. Natroliten är vanligen
färglös, hvit eller gråhvit, men förekommer ock
med gulhvit till ockragul, sällan röd färg. Den
har glasglans och är genomskinlig till kant
genomlysande. Vid 300°

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>