Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nattvarden - Nattvardsbarnen - Nattvardsbullan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En konsekvens af läran om mässoffret var
nattvardsfirandet utan kommunion, hvarvid blott
prästen åtnjöt nattvarden och församlingen var
åskådare. - I den österländska kyrkan gjorde ungefär
samma uppfattning af nattvarden sig gällande som i
den västerländska. Dock bibehölls där kommunionen
under både bröd och vin (sub utraque specie).
Både den romerska kyrkan och den grekisk-katolska ha
stannat vid den lära om nattvarden, som utbildade
sig under medeltiden. Reformationskyrkorna
däremot frångingo medeltidsläran om nattvarden
och gingo tillbaka till den äldre tidens
uppfattning. Kyrkofädernas åsikter skilde sig
emellertid, som redan är påpekadt, och reformatorernas
uppfattning blef därför också olika. Luther anslöt
sig till den åskådning, enligt hvilken en mystisk
förening eger rum mellan det synliga och det osynliga
i nattvarden, Zwingli till den, enligt hvilken det
synliga är endast en bild af det osynliga (brödet och
vinet blott "bekännelsetecken"), Calvin åter till den,
enligt hvilken ett meddelande af det osynliga sker
genom det synliga tecknet. Luther stod alltså närmast
den katolska uppfattningen, Zwingli längst ifrån den,
och Calvin intog en ställning midt emellan dessa
båda ytterligheter, anslutande sig till Berengars och
Wycliffes åsikt. Luther tog instiftelseordens "detta
är min lekamen" o. s. v. bokstafligt, Zwingli och
Calvin figurligt ("detta betyder"). Denna olikhet i
nattvardsläran blef en af de viktigaste åtskillnaderna
mellan den lutherska och den reformerta kyrkan. Bland
den lutherska reformationens män hade Karlstadt och
hans anhängare samma uppfattning som Zwingli, och
Melanchthon lutade åt den calvinska uppfattningen,
hvilket fick sitt uttryck i den af Melanchthon
1540 utgifna s. k. "Confessio augustana variata"
och var en af orsakerna till den kryptocalvinistiska
striden. I enlighet med konkordieformelns uttalande
formulerades den lutherska nattvardsläran så:
"i, med och under (in, cum, sub) brödet och vinet
mottager nattvardsgästen Kristi lekamen och blod". I
st. f. den katolska förvandlingsläran antar den
lutherska kyrkan en hemlighetsfull "sakramenterlig"
förening mellan brödet och vinet samt Kristi lekamen
och blod. Calvins uppfattning blef i allmänhet den
reformerta kyrkans: "brödet och vinet i nattvarden
äro både symboler af Kristi lekamen och blod, men
tillika underpanter på Guds nåd, genom hvilken den
i himmelen tronande, förklarade Kristus andligen
meddelar sig åt den troende nattvardsgästen" (jfr
Calvin, sp. 1017). - Hvad de mera betydande sekterna
angår, hade socinianer, arminianer och mennoniter
ungefär samma uppfattning som Zwingli: "nattvarden
var endast en ceremoni och brödet och vinet endast
symboler af Kristi lekamen och blod". Kväkarna och
med dem besläktade sekter ha samma uppfattning,
men anse, i likhet med vederdöparna på Luthers tid,
att den sant kristliga ståndpunkten är rent andlig
och oförenlig med alla ceremonier, hvarför de icke
fira nattvarden. Andra sekter, såsom herrnhutare,
baptister och metodister, ha samma nattvardslära som
de kyrkosamfund, ur hvilka de utgått.
I rituellt afseende, d. v. s. i sättet
att fira
nattvarden, råder olikhet mellan de särskilda
kyrkosamfunden och likaså i hvad beträffar brödets och
vinets beskaffenhet. I Västerlandet begagnades allmänt
fr. o. m. 4:e årh. osyradt bröd i öfverensstämmelse
med förhållandet vid nattvardens stiftande, och
inom katolska kyrkan begagnas sedan 12 :e årh. ett
särskildt slags nattvardsbröd ("oblat"; jfr
Hostia), hvilket bruk den lutherska kyrkan tillegnat
sig. I den grekisk-katolska kyrkan begagnas däremot
syradt bröd i enlighet med det urgamla antijudiska
bruket. Detta "brytes" och nedlägges i vinet,
hvarefter bröd och vin tillsammans utdelas åt
nattvardsgästerna i en sked. I den reformerta
kyrkan begagnas vanligt bröd, som brytes vid
distribuerandet, men utdelas före vinet. I 2:a
årh. förfäktade enkratiterna (hydroparastaterna) på
grund af sträng askes den meningen, att vatten borde
användas i st. f. vin vid nattvarden. Och i Sverige
pågick under Erik XIV den s. k. likvoriststriden
(se d. o.) om, huruvida man icke i nödfall kunde
använda vatten eller någon annan vätska i st. f. vin
vid nattvardens firande. Alla kyrkosamfund ha dock
stannat vid bruket af vin, antingen oblandadt eller
blandadt med något vatten. Det senare var alltid
brukligt i den gamla kyrkan. I de båda katolska
kyrkorna, i den lutherska och i den episkopala kyrkan
sker kommunionen vid altaret (däraf namnet "altarets
sakrament"), i det att nattvardsgästerna knäböja vid
altarringen och prästen räcker brödet och vinet åt
hvar och en af kommunikanterna under uttalande af
en utdelningsformel. I de lutherska landskyrkor,
som tagit inflytande af den reformerta kyrkan,
t. ex. den württembergska kyrkan, finnes ingen
altarring, och där framträda kommunikanterna turvis
till nattvardsbordet och mottaga nattvarden stående. I
den reformerta kyrkan stanna nattvardsgästerna i sina
kyrkbänkar, och brödet och vinet gå ur hand i hand
bland församlingen, eller också ställa de sig omkring
nattvardsbordet eller, t. ex. i Holland, sitta omkring
det. Därvid antingen sjunger församlingen eller läser
prästen en bibeltext. Nattvardsgången föregås af
privatbikt eller skriftermål. Såsom hörande till den
allmänna gudstjänsten skall den ske i kyrkan. Endast
sjuka och ålderstigna personer ega rätt i sina hem
undfå nattvarden enligt bruket redan i den gamla
kyrkan. För undfående af nattvarden fordras i de olika
kyrkosamfunden tro på nattvardens betydelse, således
också att kommunikanten har kommit till den ålder, att
han kan ha personlig tro. Endast den grekiska kyrkan
tillåter små barn att bli delaktiga af nattvarden
(barnkommunionen), ett bruk, som synes ha gamla
anor, men som i Västerlandet upphörde i 13:e årh.
J. P.
Nattvardsbarnen, ett idylliskt poem af Es. Tegnér
(se denne).
Nattvardsbullan (Bulla in cœna Domini, Bulla
cœnœ) 1. Skärtorsdagsbullan kallas den urspr.
af påfven Urban V (1362-70) utfärdade kättarbulla,
som upplästes på skärtorsdagen, hvilken dag är
egnad minnet af nattvardens instiftelse och af ålder
betraktades som dies indulgentiæ (aflats-dagen),
på hvilken botgörarna upptogos i kyrkan. Att på en
sådan dag bannlysas som kättare gaf straffet en viss
skärpa. Motsvarigheter till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
