Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Natur - Natura artis magistra - Naturahushållning - Naturalhistoria. Se Naturlära - Naturalia contractus - Naturalia non sunt turpia - Naturaliekabinett. Se Kabinett 1 och Naturalier - Naturalier - Naturalisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin form röjer ej lifvet sitt väsen. Hvarje naturlif
är ett ofullkomligt lif, hvarje naturvarelse i viss
mån liflös. Naturlifvet hänvisar därför på en högre
form af lif; det kan hvarken förklaras ur det liflösa,
ej heller kan man stanna vid naturlifvet. Detta
visar, att naturen ej kan förklaras ur sig själf,
utan hänvisar på en annan art af verklighet än
sig själf. "Naturen är en sfinx; när man löst dess
gåta, störtar den sig själf i djupet." Framåt till
dennas lösning gå de tänkare, som reflekterat på
den sidan i naturen, att den är till för människan,
är ett helt af hennes förnimmelser. Dessa tänkare ha
fattat naturen som ett fenomen (se d. o.) i och för
människan, och ur ofullkomligheten hos den senares
förnimmande skall då ock dess ofullkomlighet eller
brist på lif få sin förklaring. Men i sig själf,
till sitt allra innersta väsen betraktad, är den
verklighet, som för oss framträder i naturens form,
en personlig verklighet, något som ock förklarar
den mänskliga personlighetens intresse för naturen
och den innerliga känsla denna hos oss väcker. -
Ehuru dessa båda betydelser af ordet tydligen gå
tillbaka till dess först angifna grundbetydelse, är
det dock synnerligen viktigt, att de i användningen
skarpt åtskiljas. Sker icke detta, händer det lätt,
att t. ex. människans omedvetna och ofria bestämdhet
(hennes natur i bet. 2) kommer att usurpera den plats,
som tillkommer hennes väsen (natur i bet. 1) och
betraktas som med detta identisk. Människan blir då
till sitt egentliga väsen en naturvarelse, och hennes
mål blir att följa sina omedvetna och oafsiktliga,
d. ä. djuriska, tendenser. Det inom vissa riktningar
vanliga yrkandet, att man skall följa naturen,
är berättigadt, så länge man stadigt fasthåller
"natur" i betydelsen af vårt ursprungliga väsen,
i motsats till allt, som är en produkt af därför
främmande inverkan, af förkonstling. Men i annat fall
får det lätt betydelsen af en fordran, att människan
skall följa impulserna från sin djuriska sida,
från sin natur i den senare betydelsen, hvilken då
förblandas med hennes väsen och usurperar dess rätt.
L. H. Å.*
Natura artis magistra, lat., "naturen är konstens
läromästarinna, naturen är förmer än konst". Denna
sentens är namnet på ett kungligt zoologiskt samfund
(med 5,200 medlemmar 1912) i Amsterdam, som eger
den stora zoologiska trädgården i nordöstra delen
af gamla staden: denna kallas med samfundets namn,
hvilket i detta fall i dagligt tal förkortas till
Artis. Trädgården är grundlagd 1838 och sedan
dess flera gånger utvidgad. Samfundet utger sedan
1848 "Bijdragen tot de dierkunde" och sedan 1863
"Nederlandsch tijdschrift voor de dierkunde".
J- C.
Naturahushållning kallas en sådan form af det
ekonomiska samhällslifvet, att lifsbehofven fyllas
hufvudsakligen genom produktion på ort och ställe och
att såväl egentliga arbetslöner som ämbetsmännens
aflöning utgå i naturaförmåner (jfr Arbetslön,
sp. 1356, och Länsväsen, sp. 196). Orsakerna
härtill äro samfärdsmedlens, arbetsfördelningens
och handelns outvecklade tillstånd samt därmed
sammanhängande brist på penningar. En dylik ekonomisk
ordning har förekommit på olika håll och olika tider,
beroende af ett visst kulturläge, men var utmärkande
i synnerhet
för Europa under äldre medeltiden. Uppkomsten af
en själfständig handtverksindustri på 1100- och
1200-talen och handelns uppsving under korstågen
medförde här naturahushållningens ersättande
med penninghushållning (se d. o. och Byte 1).
S. B.
Naturalhistoria. Se Naturlära.
Naturalia contractus, jur., sådana rättsverkningar
af ett aftal, som inträda utan att vara särskildt
betingade, men som å andra sidan kunna genom förbehåll
uteslutas. Vid köp af fast egendom är t. ex. säljarens
skyldighet att stånda hemulsansvar ett naturale
contractus (11 kap. 6 § Jordab.). De lagstadganden,
som uppställa naturalia contractus, kallas
icke-tvingande eller dispositiva bestämmelser. I
åtskilliga fall framgår af uttrycklig föreskrift,
hvilka lagstadganden om verkningarna af ett aftal
äro att anse som dispositiva bestämmelser; så heter
det exempelvis i
1 § af lagen 20 juni 1905 om köp och byte af lös
egendom, att i samma lag gifna stadganden
om säljarens och köparens rättigheter och
skyldigheter skola lända till efterrättelse,
såvidt ej annat är uttryckligen öfverenskommet
eller eljest må anses aftaladt eller ock följer af
handelsbruk eller annan sedvänja. I andra fall
(se t. ex. lagen 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom
2 kap. 3 §) fastslås, att ett från vissa lagbud
afvikande förbehåll är utan verkan och att alltså
dessa lagbud icke äro dispositiva. Men ofta
måste det utan dylik ledning och med hänsyn till
ett lagstadgandes syftning och innebörd pröfvas,
huruvida detsamma är dispositivt eller tvingande. Jfr
Accidentalia contractus (under Accidentalia)
och Essentialia contractus. Hj. H-d.
Naturalia non sunt turpia, lat., "naturliga ting är
icke skamliga", det rent fysiska faller som sådant
ej under moralens domvärjo. Cynikerna, från hvilka
uttrycket härrör, förstodo det så, att allt naturligt
var tillåtet.
Naturaliekabinett. Se Kabinett l och
Naturalier.
Naturalier, sådana naturalster (preparerade djur
och växter, mineral, petrifikat o. s. v.), som
pläga utgöra innehållet i naturhistoriska museer
och naturaliekabinett.
Naturalisation, utlännings upptagande till
statsborgare genom behörig myndighets beslut
härom efter verkställd pröfning. Denna är antingen
diskretionär eller, såsom i Förenta staterna,
afser blott konstaterande af, att i lag föreskrifna
villkor blifvit uppfyllda; i senare fallet har
utlänning, som fyller villkoren, rätt att vid
anmälan bli upptagen till statsborgare, i det förra
saknas hvarje sådan rättighet och utlänningens
ansökan kan, äfven om stadgade villkor äro
uppfyllda, afslås. Pröfningsrätten tillkommer, när
naturalisation kan påstås som en rättighet, vanligen
domstol, men eljest antingen administrativ myndighet,
oftast regeringen själf eller något dess omedelbara
organ (statssekreterare, minister o. s. v.), eller
ock lagstiftande myndighet, d. v. s. regeringen
och folkrepresentationen genom samfälldt beslut
eller folkrepresentationen allena. Stundom skiljes
mellan stor naturalisation och vanlig 1. enkel
naturalisation; den förra, som i motsats till den
senare innefattar äfven politisk rösträtt efter
eljest gällande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
