Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 673-674 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nedenes amt - Nederbotten - Nederbörd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till Austagder. Sydöstra delen af N. är en kuperad, af
många småfjordar inskuren kustremsa med tät skärgård
utanför. Amtet har 881 öar. De största af dessa äro
Flosta (9,i kvkm.), Tromö (28,i), Hisö (7,4) och
Justö (8,2 kvkm.). Längs kusten ligga städerna Risör,
Arendal och Grimstad, lastageplatserna Tvedestrand
och Lillesand, hvartill komma flera hamnplatser med
större hopgyttring af hus, såsom Lyngör, Boröen
och Narestö. Viktigaste näringsgrenar äro jord-
och skogsbruk. Af malm finnas järn, koppar och
nickel. Bergshandteringen, som under förra hälften
af 1800-talet hade ej ringa betydelse, gick senare
starkt tillbaka, men har under innevarande årh. haft
en ny period af framåtskridande. Äfven industrien har
raskt vuxit. Amtet hade 1910 1,308 riksförsäkrade
företag med inalles 7,960 arbetare. Inom amtet
finnas 3 järnvägslinjer: Arendal-Aamli 58 km.,
hvartill kommer en 34 km. lång fortsättning till
Tveitsund, Lillesand-Flaksvand 16,6 km. och
Kristiansand-Byglandsfjord (Setesdalsbanan)
78,4 km. Amtet består af 3 stadskommuner och
31 härad. Från amtets landtdistrikt väljas 4
stortingsrepresentanter, från dess städer 2.
K. V. H.

Nederbotten är ett i trävaruhandeln användt namn på
södra Norrland, medan den norra delen kallas
Öfverbotten (de två nordligaste länen). Nederbotten
anses lämna större kvantitet och bättre virke.
J. C.

Nederbörd, meteor., uppkommer, när vattenångan
i luften så hastigt och till sådan myckenhet
kondenseras, att de bildade vattendropparna eller
iskristallerna ej hinna återgå till ångform, innan
de i sitt fall träffa jordytan. Nederbörden faller
antingen i flytande form som regn eller dugg,
eller i fruset tillstånd, som snö, trindsnö,
rimfrost eller hagel. Dess mängd anges genom
den s. k. nederbördshöjden, d. v. s. den höjd,
hvartill nederbörden skulle stiga på marken, om den
hvarken bortrunne eller afdunstade. Den uppmätes
med nederbördsmätare 1. regnmätare (pluviometer,
ombrometer, udometer),


Fig. 1. Nederbördsmätare

ett cylindriskt eller kvadratiskt metallkärl (fig. 1),
som uppställes på ett lågt bord ute i fria luften så,
att nederbörden kan fritt nedfalla däri, vanligen
så, att mätarens öfre kant står 1 1/2 m. öfver snöfri
mark. Då det i nederbördsmätaren uppsamlade regnet
skall mätas, hvilket vanligen sker en gång i dygnet,
mestadels kl. 8 f. m., afhålles det i ett graderadt
mätkärl, mätglaset (fig. b), hvars grader äro så
afpassade i förhållande till den yta, som
inneslutes af omkretsen af regnmätarens öfre kant, att
de direkt ange nederbördshöjden i millimeter. Består
nederbörden af snö eller hagel, smältes den först,
och det erhållna vattnet uppmätes på samma sätt som
regn. Å de svenska meteorologiska stationerna begagnas
regnmätare af cylindrisk form (fig. a) med en area
af 0,1 kvm. Ett stycke nedanför mynningen sitter en
urtagbar tratt, hvilken väl medger regnets nedrinnande
i kärlet genom trattöppningen, men tillika skyddar
det nedrunna från afdunstning. Om vintern borttages
denna tratt, så att snön kan falla omedelbart ned
i kärlet. Under blåst eller storm uppstå kring
nederbördsmätarens öfre kant lufthvirflar, som
delvis hindra regnet och ännu mera snön att nedfalla
i mätaren, hvadan den uppmätta nederbörden då blir
för liten; för att så vidt ske kan af hjälpa detta
fel uppställer man, om möjligt, nederbördsmätaren
på ett mot blåst skyddadt ställe, dock icke så nära
de skyddande föremålen, att de hindra nederbördens
fria fall i mätaren, eller också omger man den, vid
en del svenska stationer, med en s. k. skyddstratt,
hvars öfre kant står i jämnhöjd med mätarens öfre


Fig. 2. Nederbördsmätare med skyddstratt.

kant (se fig. 2). Medelnederbördshöjden för en
bestämd tidsintervall, t. ex. en viss månad, eller
för hela året är en klimatisk faktor af största vikt,
och jämförelsen mellan nederbördshöjderna för samma
tidsintervall under olika år tjänar till att med
siffror karakterisera de olika nederbördsförhållanden,
som under dessa år varit rådande. Likväl är
den karakteristik, som hämtas uteslutande från
nederbördshöjden, icke fullt exakt. En månad kan
t. ex. ha varit regnig, ehuru icke synnerligt
mycken nederbörd fallit, om nämligen regnen varit
täta, men föga gifvande. Af detta skäl plägar man
komplettera uppgifterna af nederbördsmängden med
antalet nederbördsdagar, hvarvid man vanligen som
nederbördsdag räknar hvarje sådan, under hvilken
nederbördshöjden uppgått till minst 0,1 mm. Genom att
jämföra nederbördshöjder och nederbördsdagar för samma
tid på olika orter har man funnit, att nederbörden,
äfven i medeltal beräknad,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>