Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 815-816 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nestorianer - Nestorianism - Nestorianska striden. Se Nestorianer - Nestorius - Nestroy [ne'stråj], Johann Nepomuk - Nestorpapegojsläktet, zool. Se Papegojor - Nestun - Ne sus Minervam - Ne sutor supra crepidam - Neswich, stad. Se Nieswicz - Neszmély - Nesöen - Nether-Hoyland [ne'the håil'end]. Se Hoyland - Netherwood, Adam Fredrik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bortdrifna därifrån 489, men de fingo då en tillflyktsort
i Persien, där de i Nisibis inrättade en ny skola med
ännu mer utprägladt nestorianskt skaplynne, och tio
år därefter antog hela persiska kyrkan en nestoriansk
trosbekännelse. De persiske nestorianerna kallade sig
efter sitt kyrkospråk kaldeiska kristna (se d. o.).
J. P.

Nestorianism, patriarken Nestorius’ lära om Kristi
person. Se därom Nestorianer och Nestorius.

Nestorianska striden. Se Nestorianer.

Nestorius,
patriark i Konstantinopel 428-431, nestorianismens
upphofsman, f. i Syrien, hade som presbyter i
Antiokia anslutit sig till därvarande skolas åsikt
om Kristi person, d. v. s. betonandet af hans sanna
mänsklighet. Då därför hans från Antiokia till
Konstantinopel medförde presbyter Anastasius i
en predikan tadlade den där begagnade obibliska
benämningen på Jungfru Maria "Guds moder",
tog N. sin presbyter i försvar och bestraffade
de munkar, som fanatiskt höllo fast vid den
obibliska benämningen. Detta var begynnelsen till
den häftiga och omfattande nestorianska striden
(se Nestorianer). Kejsar Teodosios d. y., som gick
i sin syster Pulcherias ledband, tog genom hennes
inflytande parti mot N., som hade ådragit sig hennes
hat genom att bestraffa hennes vandel. N. blef
afsatt som kättare på det ekumeniska kyrkomötet i
Efesos 431 (se Kyrillos 2 och Mariaku1t,
sp. 943) och dog, förföljd af kejsaren, utblottad
i landsförvisning. J. P.


Nestroy
[ne’stråj], Johann Nepomuk, österrikisk skådespelare
och skådespelsförfattare, f. 7 dec. 1802 i Wien,
d. 31 maj 1862 i Graz, var urspr. operasångare,
men öfvergick till farsen och var från 1831 en
i hög grad uppskattad lokalkomiker i Wien, där
han 1854-60 var direktör för Karlteatern. Han var
mycket bemärkt som en af hufvudrepresentanterna
för s. k. "possen". Men han intar härvidlag en
motsatt ställning till sin samtida och föregångare,
feerilustspelets förträfflige målsman Raymund,
som uppsökte högre naivt poetiska element, under det
N. höll sig till jorden, t. o. m. till en rätt tarflig
jord, samt i viss mån travesterade Raymund. Någon
mera djupgående karakteristik kostade han icke på
sig; hans figurer äro rätt schablonmässiga. Men
han besatt obestridligen en ej ringa kvickhet, en
viss improvisatorisk liflighet och skicklighet
i kupletten, som gjorde honom mycket omtyckt af
breda lager. Äfven i Sverige har en del af hans
arbeten vunnit oerhörd framgång. Bland dessa
märkas Der böse geist Lumpacius vagabundus oder
das liederliche kleeblatt (efter Weisflogs "Das
grosse Los", 1833; "Anden Lumpacivagabundus", 1845;
"Andersson, Pettersson och Lundström", se Hodell)
samt de uppsluppna lustspelen Der talisman (1840;
"Talismanen", 1845; "Talismanen eller de bägge
rödhårige", 1853), Zur ebener erde und im ersten stock
("En trappa upp och på nedra botten", 1843, bearb,
af Aug. Blanche), Einen jux will er sich machen
("Nu ska’ vi roa oss!", 1845; "Söndagslejonen",
1866) och Eulenspiegel, oder schabernack über
schabernack ("Herr Dardanell och hans upptåg på
landet", 1846, bearb, af A. Blanche). N:s samlade
verk utgåfvos 1890-91 i 12 bd med biografi af Necker.
K. W-g.

Nestorpapegojsläktet, zool. Se Papegojor.

Nestun, järnvägsstation vid Bergensbanan, 9 km. s. om
Bergen i Fane härad, S. Bergenhus amt, Norge. 476
inv. (1910). Från N. går en 26 km. lång tertiärbana
till Os vid Fusefjorden. K. V. H.

Ne sus Minervam (nämligen doceat, skall mästra),
lat., svinet ej (skall mästra) Minerva, d. v. s. den
okunnige skall ej söka att lära den sakkunnige.

Ne sutor supra crepidam (nämligen judicet], lat.,
"skomakaren må icke (sträcka sitt omdöme till hvad
som är) ofvanför sandalen"; skomakare, blif vid
din läst!, d. v. s. döm ej öfver saker, som du icke
förstår! Enligt Plinius’ "Historia naturalis" (XXXV:
10) härrör detta ordstäf från målaren Apelles (se
denne). Ofta träffas citatet under formen ne sutor
ultra crepidam.

Neswisch, stad. Se Nie?wicz.

Neszmély [nä^mej], ty. Nessmühl, by i ungerska
komitatet Komorn, på högra stranden af Donau. 1,357
inv. (1901). Berömdt genom sina eldiga hvita viner.
(J. F. N.)

Nesöen. 1. Naturskön ö i Askers härad, v. om
Kristianiafjordens inre bassäng, utanför Nesgaardene
mellan Sandvikens och Hvalstads järnvägsstationer,
omkr. 18 km. från Kristiania. Redan från omkr. 1350
är N. kändt som herresäte för flera af Norges
mäktigaste ätter och stormän, sedan omkr. 1500 för
halftannat årh. i släkten Rosenkrantz’ ego. I slutet
af 1600-talet blef det utgård till olika gårdar på
fastlandet, senast till godset Vöien, hvarifrån det
såldes i början af 1890-talet. - Se E. Elieson, "N. i
Asker" (i "Hist. tidsskr.", ser. 4, V, 1907-09). -
2. (Nesöy) Ö v. om Hestmandöy, på gränsen till
Rödöys och Luröys härad, Nordlands amt. 14,99 kvkm.,
flack och kal. 268 inv. (1910), som lefva af fiske.
1-2. K. V. H.

Nether-Hoyland [ne’tho nåTlond]. Se Hoy1and.

Netherwood, Adam Fredrik, militär, f. l maj 1772,
var officer och vice korpral vid drabantkåren, då han
18 okt. 1795 fingerade ett attentat, som egentligen
skulle varit afsedt mot hertigen-riksföreståndaren,
men af misstag riktats mot N. Då sakens sammanhang
blifvit upptäckt, fick N. lämna landet och gick i
fransk krigstjänst. Under Bonapartes fälttåg i Egypten
och Syrien var N. anställd i staben och utmärkte sig
vid flera tillfällen, såsom vid Jaffa, Saint-Jean
d’Acre och Heliopolis, för stor tapperhet; hos Kléber
och Menou var han adjutant. 1800 återkom han till
Frankrike. Följande år var han på ett kort besök i
Sverige och fick därefter på egen begäran deltaga
i den franska expeditionen till S:t Domingo. Han
blef därvid adjutant hos expeditionens chef, general
Leclerc; efter dennes död blef N. chef för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>