Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nicolaus Olai Bothniensis - Nicolaus Ragvaldi. Se Nils Ragvaldsson - Nicolaysen. 1. Nicolay N. - Nicolaysen. 2. Julius N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1578 som student vid Rostocks universitet, där David
Chytræus då var rektor och tongifvande lärare,
promoverades där 1582 till magister och vistades i
Rostock ännu 1584, då han där publicerade en samling
exegetiska teser, De sacra scriptura. N. blef 1586
"läsemästare" i hebreiska språket och teologi vid
Stockholmskollegiet och utgaf 1588 en renlärigt
protestantisk samling teser De libero et servo
hominis arbitrio. Jämte sina kolleger Petrus Kenicius
och Ericus Jacobi Schinnerus ådrog han sig genom
motstånd mot liturgien Johan III:s missnöje, och
alla tre fängslades 1589. De vägrade ståndaktigt
att underskrifva de förslag till återkallelse af
deras misshagliga teologiska åsikter, som förelades
dem. Huruvida N. för en tid frigafs 1591 och därpå
åter fängslades, är omtvistadt; definitivt frigifven
blef han först på senhösten 1592, kort före Johan
III:s död. Han begaf sig därefter till Uppsala
i afvaktan på universitetets återupprättande,
valdes 2 mars 1593 med stor röstöfvervikt till
ordförande vid Uppsala möte och ledde med utmärkt
kraft och skicklighet dess förhandlingar. Enligt en
mötesberättelse skall han efter mötesdeltagarnas
enhälliga anslutning till augsburgska bekännelsen
(5 mars) ha utropat de sedan ofta citerade orden:
"Nu är Sverige blifvet en man och alla hafva vi en
Herre och en Gud." Vid ärkebiskopsvalet (15 mars),
då Abraham Angermannus utsågs med öfverväldigande
majoritet, var N. honom närmast i röstetal; han blef
i stället s. å. vid det nyupprättade universitetet
professor i exegetik och hebreiska språket samt höll
under de följande åren föreläsningar både i gamla
och nya testamentets exegetik. En af hans åhörare,
Engelbertus Petri, utgaf 1620 sina anteckningar efter
N:s föreläsningar om Uppenbarelseboken ("Analysis
in Apocalypsin"), anteckningar af en annan student,
Olaus Petri, efter samma föreläsningar (äfven öfver
ett flertal af apostlarnas bref), ha påträffats i
Växjö gymnasiebibliotek. N. utgaf äfven en hebreisk
grammatika (Clavis linguarum orientalium}. Vid sidan
af sin professorsverksamhet var N. sedan 1593 som
domprost den näst ärkebiskopen ledande mannen i
Uppsala domkapitel, valdes efter Abr. Angermannus’
afsättning (1599) till ärkebiskop, men afled
före invigningen. N. deltog som ifrig anhängare
af hertig Karl i riksdagarna i Stockholm 1597,
Uppsala 1598 och Linköping 1600 samt var en af
ledarna för allmogeuppbådet mot de i skärgården
under Arvid Stålarms befäl landstigne finnarna
1598 (se Korftåget). N. åtnjöt bland
sina samtida allmänt anseende för lärdom och
karaktärsfasthet. - Hans dotter Kristina blef
gift med biskop Johannes Rudbeckius. Från N:s son,
prosten Olaus Nicolai, f. 1597, d. 1676, härstammar
släkten Stjernman, 1760 adlad med namnet von
Stjerneman, utslocknad 1861. Jfr A. M. Magnusson,
"Nic. Olai Botniensis" (akad. afh. 1898).
V. S-g.
Nicolaus Ragvaldi. Se Nils Ragvaldsson.
Nicolaysen. 1. Nicolay N., norsk arkeolog,
historiker, f. 12 apr. 1817 i Bergen, d. 22
jan. 1911 i Kristiania, tog juridisk examen 1841,
men slog sig sedan på historia och arkeologi. Hans
lifsgärning förknippades med Föreningen til de norske
fortidsmindesmerkers bevaring, i hvars stiftande 1844
han deltog, hvars "Aarsberetninger"
han redigerade och hvars ordf. han var 1851-
1904, sedan 1860 med en liten statslön och titeln
antikvarie. Hans verksamhet som ledare af landets
arkeologiska undersökning blef epokgörande i Norge
i fråga om såväl den förhistoriska som medeltida
arkeologien. Ett systematiskt studium af norska
medeltidens konst blef möjligt först på grundval
af de rika skatter han uppdagade, bl. a. genom
utgräfningen af Munkelivs kloster i Bergen (1860),
Maria- och Halvardskyrkorna i Oslo (1865) och
Gokstadsskeppet (1880). Härtill sluta sig
hans grundläggande forskningar ang. medeltida
byggnader och byggnadssättens historia särskildt
i dess märkliga träarkitektur (stafkyrkorna) och
hans förtjänstfulla medverkan till restaureringen af
t. ex. Trondhjems domkyrka och Konge-(Haakons-)hallen
i Bergen.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
