Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 943-944 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nicolaysen. 3. Johan N. - Nicolaysen. 4. Lyder Wentzel Christie N. - Nicole [-kå'll], Pierre - Nicolicin. Se Hemliga medel - Nicolini [-kållini], Ernest, tenorsångare. Se Patti, Adelina - Nicolo [ni'kålå]. Se Isouard - Nicolò. Se Niccolò - Nicolovius, pseudonym för N. Lovén (se denne) - Nicolson [ni'klsen], sir Arthur - Nicomedia. Se Nikomedeia - Nicopolis [-kåpålis]. Se Nikopolis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

3. Johan N., den föregåendes son, läkare,
f. 15 apr. 1860 i Stockholm, med. doktor 1895 på
afh. Studier over ætiologien og patologien av ileus,
öfverkirurg vid diakonissanstaltens sjukhus 1892,
blef 1909 professor i kirurgi vid Kristiania
universitet och öfverläkare vid Rikshospitalet.
Sedan 1910 är han därjämte medicinskt sakkunnig
medlem af "riksforsikringsappelkommissionen".
Bland hans afh., som egnats företrädesvis
åt magsårsbehandling, kan framhållas Den
strikturerende tyndtarmtuberkulose og dens kirurgiske
behandling (i "Norsk magazin for lægevidensk.",
1908).

4. Lyder Wentzel Christie N., son till N. l,
läkare, f. 25 juli 1866 i Vestre Åker vid Kristiania,
med. doktor 1898 på afh. Studier over gonokokken
og gonorrhoisk vulvovaginit hos börn (1898),
sedan 1900 öfverläkare vid norska diakonhemmets
sjukhus i Vestre Åker, redigerade 1897-1903
"Norsk magazin for lægevidenskaben" och har
författat företrädesvis pediatriska uppsatser.
1-4. K. V. H.


Nicole [-kå’11], Pierre, jansenist, f. 1625 i
Chartres, d. 1695 i Paris, blef anställd vid Port
royal som lärare i klassisk litteratur och filosofi
samt deltog, vid Pascals och Arnaulds sida, i detta
samfunds strider mot jesuiterna. Han lämnade Pascal
materialet till dennes "Lettres à un provincial"
och skref en vida spridd parallell därtill:
Lettres sur l’hérésie (1664). Sedan han måst undan
jesuiternas förföljelser söka sin tillflykt i Belgien
(1679-81), slöt han fred med ortodoxien och vände
åter till Frankrike. Hans skriftställeri uppbäres
af fin urskillning, lyftning i tankarna och stränga
moralkraf; dock kan man anmärka en viss entonighet och
brist på originalitet. Bland hans arbeten förtjäna
nämnas hans berömda "Port royal-logik": La logique
ou l’art de penser (1659), vidare Les imaginaires et
les visionnaires (2 bd, 1667) och Essais de morale
et instructions théologiques (25 bd, 1671 ff., ny
uppl. 1744-55; utg. i urval 1857). N. var Racines
lärare. Under sin sista tid sökte han utplåna minnet
af sin jansenism genom ytterst hatfulla skrifter
mot kalvinismen. Se Sainte-Beuve, "Port Royal"
(bd IV, s. 302 ff.) och litt. till art. Jansenius.
(Hj. H-t.)

Nicolicin. Se Hemliga medel.

Nicolini [-kållini], Ernest, tenorsångare. Se Patti,
Adelina.

Nicolo [ni’kålå]. Se Isouard.

Nicoló. Se Niccoló.

Nicolovius, pseudonym för N. Lovén (se
denne).

Nicolson [ni’klson], sir Arthur, engelsk
diplomat, f. 19 sept. 1849, inträdde 1870 på
diplomatbanan, var 1872-74 privatsekreterare hos
utrikesministern lord Granville, tjänstgjorde därefter
i Berlin, Peking, Konstantinopel och Aten samt var
1885-88 chargé d’affaires i Teheran, en genom den
engelsk-ryska rivaliteten i Central-Asien
synnerligen kräfvande post. N. var därefter
generalkonsul i Budapest 1888-93, ambassadsekreterare
i Konstantinopel 1894, diplomatisk agent i Sofia
1894-95 och brittisk minister i Marokko 1895-1904;
på denna sistnämnda post motarbetade han energiskt det
franska inflytandet till det omslag i engelsk politik,
som sedan ledde till 1904 års entente. N. var 1904-05
ambassadör i Madrid, representerade England vid
Algeciraskonferensen 1906, där han verksamt bidrog
till flera för Frankrike förmånliga beslut, och var
1906-10 ambassadör i Petersburg. Afslutandet af den
betydelsefulla engelsk-ryska ententen (om Persien och
Central-Asien) 1907 anses till stor del ha varit N:s
verk. Från 1910 är N. permanent understatssekreterare
för utrikesärenden. V. S-g

Nicols prisma [ni’kls-] 1. Nicol (efter uppfinnaren,
skotske fysikern William Nicol, f. omkr. 1768,
d. 1851, som publicerade uppfinningen 1828), är en
dubbelbrytande kalkspatkristall, som genomsläpper
endast den extraordinära strålen (se Dubbelbrytning
och Polarisation). För att framställa en Nicols prisma
afdelas ett stycke kalkspat efter spaltriktningarna
så, att öfre och undre begränsningsytorna bli romber
(ytorna ab¹ och c^ld å fig.). Diagonalplanet ab¹ dc^l
är då ett hufvudsnitt hos kristallen. Vinkeln c^lab^l
är 71°. De naturliga ändytorna afslipas så, att två
nya parallella ändytor bildas, som göra 68° vinkel
mot kanten. Parallellogrammen abdc blir hufvudsnitt
efter afslipningen. Kristallen genomskäres utefter
ytan bc, som är vinkelrät mot de nya ändytorna ab
och cd och mot hufvudsnittet. Därefter sammankittas
delarna åter med canadabalsam. När en ljusstråle
sp träffar ytan ab, uppdelas den i den ordinära
strålen po (med svängningsplanet vinkelrätt mot
hufvudsnittet) och den extraordinära strålen
pe (med svängningsplanet sammanfallande med
hufvudsnittet). Kristallens brytningsexponent
(D-linjen) för den
ordinära strålen är 1,658 och canadabalsams
brytningsexponent är 1,549. Totalreflexion är
därför möjlig och inträffar vid vissa geometriska
förhållanden. Den totalreflekterade ordinära strålen
absorberas af den svärtade sidoytan i k. Den
extraordinära strålen (brytningsexponent 1,515)
genomgår canadabalsamskiktet och lämnar prisman
vid q. Foucault förändrade den nicolska prismans
konstruktion sålunda, att han borttog canadabalsamen
och placerade de båda prismorna på kort afstånd från
hvarandra. Som prismorna i detta fall äro skilda
åt af ett tunt luftlager, måste klyfningen göras
i mindre sned riktning mot sidoytorna, hvilket har
till följd, att hela prisman blir kortare och stor
besparing vinnes i det dyrbara materialet. D. S-t.

Nicols prisma i geomskärning.

Nicomedia. Se Nikomedeia.

Nicopolis [-kå’pålis]. Se Nikopolis.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>