Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nike - Nike - Nike-formeln. Se Arianism, sp. 1458 - Nikeforos - Nikeforos - Nikeforos Blemmydes - Niketal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bildhuggarkonst), vidare en i Brescia och en från
Samothrake (nu uppställd i Paris; se fig.) Ofta
brukade smärre bilder af segergudinnan som
ett slags attribut bifogas de gudar, hvilka man
tänkte sig som segergifvare, i synnerhet Zeus och
Athena. Fidias’ båda berömda kolossalbilder af
Zeus i Olympia och Athena Parthenos i Aten buro
båda i handen en sådan bild af segergudinnan. I
egenskap af segergifverska betecknades gudinnan
Athena stundom själf som Athena Nike och egde som
sådan i Aten ett litet tempel, uppfördt på ett
murutsprång framför södra flygeln af propyléerna,
hufvudingången till borgen (Akropolis). Gudinnans
där uppställda bild kallades af folket Nike Apteros
("den obevingade N.") till skillnad från de vanliga,
bevingade Nikebilderna. Templet, en amfiprostyl med
jonisk kolonnad af fyra pelare på fram- och baksidan,
förstördes 1687 af turkarna, och byggnadsmaterialet,
pentelisk marmor, begagnades till uppförande af
en bastion. 1835 restaurerades det af några tyska
arkitekter, sedan man vid de turkiska fästningsverkens
undanrödjande lyckats nästan fullständigt återfinna
de gamla fragmenten. Templets fris likasom den
tempelområdet på ena sidan begränsande balustraden
var smyckad med rika reliefafbildningar af högsta
konstvärde, däribland åtskilliga segergudinnor i olika
situationer. En del af dessa bildverk finnes ännu på
platsen, en annan del i London bland de s. k. Elgin
marbles i British museum. - Inom den romerska
mytologien motsvaras N. af Victoria, till hvars ära
åtskilliga helgedomar och bildstoder voro uppresta
i Rom. Bland annat egde hon ett tempel på Palatinus,
i hvilket en årlig fest firades 12 april. Måhända är
det samma gudinna, som i äldre tid dyrkades under
namnet Vica Pota (den mäktiga segrarinnan).
A. M. A.
Nike, astron., en af småplaneterna.
Nike-formeln. Se Arianism, sp. 1458.
Nikeforos (grek. NixrjrpoQog, lat. Nicephorus),
"segerbringare", östromerska kejsare. 1. N. I,
från Seleukia i Pisidien, var riksskattmästare,
då han 802 kom på tronen genom den sammansvärjning,
hvilken störtade kejsarinnan Irene. N. var en sniken
och hård regent. Han öfverenskom genom fördrag af 803
och 810 med Karl den store om gränsen mellan de båda
rikena, förde åren 802-807 olyckliga krig med Harun
er-raschid och stupade i strid mot bulgarerna 811. Den
segrande bulgarfursten Krum uppges ha låtit förfärdiga
en dryckesbägare af N:s hufvudskål. N. efterlämnade
en son, Stavrakios. Denne inspärrades i ett kloster,
och på tronen uppsattes N:s måg, Mikael I. - 2. N. II
Fokas, f. omkr. 913, tillhörde en kappadocisk
familj och utmärkte sig under Romanos II som djärf
och lycklig fältherre (han eröfrade bl a. Kreta,
961). Sedan Romanos 963 förgifvits af sin gemål,
Theofano, förmälde hon sig med N., hvilken af hären
utropades till kejsare och till namnet samregent med
sina omyndiga styfbarn, Romanos’ söner Basileios
II och Konstantin VIII. N var en kraftfull och
sparsam regent, men väckte ovilja genom tryckande
skatteutpressningar. Han återtog flera provinser,
som araberna eröfrat, och kämpade med framgång mot
bulgarerna. På Theofanos eggelser mördades N. 969
af fältherren Johannes Tzimiskes, som därefter erhöll
kejsarvärdigheten. Jfr K. Leonardi, "Kaiser Nicephorus
II" (1887), och G. Schlumberger, "Un empereur
byzantin au X:e siècle, Nicéphore Phocas" (1890). -
3. N. III Botoneiates, en duglig fältherre,
upphöjdes 1078 i Nicæa samtidigt med N. Bryennios
till kejsare, hvarefter kejsar Mikael VII gick i
kloster. N. störtades 1081 af Alexios Komnenos och
slutade sina dagar i ett kloster.
Nikeforos, östromerska
historieskrifvare. 1. N. Patriarcha, f. omkr. 758,
d. 829, var först kejserlig sekreterare och 787
kejserlig kommissarie vid Nicæasynoden samt
därefter patriark i Konstantinopel från 806 till
815, då han nedlade sitt ämbete hellre än att
underkasta sig kejsar Leo Armenierns året förut
utfärdade bildstormaredikt, hvarpå han tillbragte
sina sista år i det af honom själf grundlagda S:t
Theodoros-klostret. N. skref en kronologisk historia
öfver östromerska rikets öden från 600-talets början
till år 770 samt en kort kronologisk handbok öfver de
historiska händelserna sedan världens skapelse. Den
senare innehåller bl. a. en värdefull skildring af
bulgarernas vandringar och äldsta öden. N:s historiska
arbeten äro utgifna i Mignes "Patrologia græca",
bd 100, och af C. de Boon (1880). - 2. N.
Bryennios, f. omkr. 1062 i Macedonien, d. 1137,
fältherre och statsman, författade en historia öfver
komneniska huset, hvilken fullständigades och
fortsattes af hans gemål, Anna Komnena (se denna),
i hennes "Alexias". Af N:s arbeten finnas endast fyra
böcker i behåll, omfattande tidrymden 1057-81; de
äro utgifna af Meineke 1836. Jfr Seger, "N. Bryennios"
(1888). - 3. N. Gregoras, f. 1295 i Heraklea Pontica,
d. omkr. 1359, var en af de främste deltagarna i sin
tids kyrkostrider och i försöken att till östromerska
rikets upprätthållande bringa till stånd en förening
mellan den grekiska och den romerska kyrkan. Han
skref i 38 böcker det bysantinska rikets historia
under tiden 1204-1358 (utg. bl. a. i Bonn i 3 bd
1829-55) samt var en föregångare till Gregorius XIII:s
astronomer, i det att han insåg nödvändigheten af
den julianska kalenderns rättande. - 4. N.
Kallistos Xanthopulos, den siste af de östromerske
kyrkohistorikerna, född i slutet af 1200-talet,
lefde i Konstantinopel, sannolikt såsom munk, och
dog senast 1356. Hans kyrkohistoriska arbete, i 18
böcker, för berättelsen ned till 600-talets början
och stöder sig rörande de senare af de skildrade
tidsskedena på okritiskt behandlade urkunder,
som sedermera gått förlorade. Det är utgifvet i
Mignes "Patrologia græca", bd 145-147. N. var äfven
produktiv som versmakare öfver rätt växlande ämnen;
författarskapet till många honom senare tillskrifna
arbeten är dock osäkert.
Nikeforos Blemydes, östromersk författare, f. 1197
(eller 1198), d. omkr. 1272, var lärare för kejsar
Teodor II Laskaris och sedermera abbot i ett kloster
i närheten af Efesos. N. var mångskrifvare, i logik,
fysik, geografi och framför allt teologi; han var
äfven skald och själfbiograf. Hans arbeten återfinnas
i Mignes "Patrologia græca", bd 142.
Niketas, Akominatos 1. Choniates, bysantinsk
historieskrifvare från Chonas (det gamla Colossæ)
i Frygien. Se Choniates.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
