Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nikias - Nikias - Nikifor, rysk religiös författare. Se Ryska litteraturen - Nikisch [ni'kiJ], Artur - Nikita, konung af Montenegro. Se Nikolaus I - Nikitin, ryska författare. - Nikko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nikias (grek. Nixias, lat. Nicias), grekisk
fältherre och statsman i Aten under senare delen
af 5:e årh. f. Kr., son af Nikeratos, tillhörde en
förnäm släkt. Han egde stora rikedomar, hvilkas
frikostiga användande ej litet bidrog till den
inflytelserika ställning han intog som en bland det
aristokratiska och konservativa partiets ledare i
Aten. Han utmärkte sig genom ett i hög grad redbart
och fosterlandsälskande sinnelag. F. ö. saknade
han i militäriska och statsmannavärf hvarken
insikter eller duglighet, men väl felades honom
snabbhet i uppfattningen och rask beslutsamhet,
hvilket i förening med vidskeplig tillit till
orakelprästers och teckentydares förutsägelser
utöfvade förlamande inverkan på alla hans företag och
vållade, att det gynnsamma tillfället oftast gick
honom ur händerna. Han var under Peleponnesiska
kriget flera gånger beklädd med höga befäl, men
hans sträfvan gick framför allt ut på att bilägga
stridigheterna mellan Aten och Sparta, och efter den
hänsynslöse och lidelsefulle folkledaren Kleons död
lyckades han verkligen 421 f. Kr. åvägabringa af
slutandet af en fred ("Nikias’ fred") på femtio
år. Motpartiets stämplingar vållade dock, att
de stadgade fredsvillkoren - återställandet af
status quo - aldrig fullständigt uppfylldes, och
efter få år utbröt kriget ånyo. N. motsatte sig af
alla krafter den genom Alkibiades’ förespeglingar
framkallade äfventyrliga expeditionen till Sicilien
(415); men när den en gång var beslutad, lät han
förmå sig att vid sidan af Alkibiades och Lamachos
mottaga öfverbefälet. Meningsskiljaktighet mellan
anförarna inverkade redan från början ofördelaktigt
på krigshändelsernas gång. Efter Alkibiades’
hemkallande (414) och Lamachos’ död vann emellertid
N., som genom klokt bedrifna underhandlingar
bragt åtskilliga sicilianska stater på sin sida,
betydande fördelar. Han eröfrade Epipolai (en högt
belägen stadsdel i Syrakusa), inneslöt den öfriga
staden både till lands och sjöss samt bragte den
i det yttersta trångmål, då kriget genom ankomsten
af en spartansk här och flotta under Gylippos tog
en för atenarna afgjordt ogynnsam vändning. N:s
vidskepliga, af en månförmörkelse föranledda,
tvekan vållade, att återtåget allt för sent
anträddes, och under detsamma måste den 40,000
man starka attiska hären på nåd och onåd ge sig
fången. N. och den till hans undsättning komne
fältherren Demosthenes afrättades i Syrakusa (413).
A. M. A.
Nikias (grek. Nixias, lat. Nicias), grekisk målare i
Aten, lefde närmast före och under Alexander den store
(4:e årh. f. Kr.) samt anses för en af forntidens
mest berömda konstnärer. Hans teknik berömmes; han
hade förmåga att behandla ljus och skugga och därmed
få figurerna att plastiskt framträda ur taflan. Han
målade för öfrigt stora bilder i temperafärger och
mindre sådana med enkaustisk vaxmålning. Men han
var ej blott tekniker, utan han lade stor vikt på,
hvad konstnären målade och att han valde värdiga
ämnen. Han prisas särskildt för sin framställning
af kvinnor och hundar, hvarjämte han målade stora
Alexanderbilder. Som ett af hans arbeten nämnes
Io, och möjligen ega vi en efterbildning däraf i
åtskilliga pompejanska målningar samt fullständigast
i en ej längesedan upptäckt ypperlig
väggmålning på Palatinus i Rom. N. har f. ö. en
viss betydelse för frågan om polykromiens,
färganstrykningens, användande på de gamles
marmorstoder. Plinius berättar nämligen, att
Praxiteles på frågan, hvilka af sina marmorarbeten han
satte högst, skall ha svarat: "dem, vid hvilka Nikias
lagt hand", hvarpå författaren upplysande tillägger,
att så stor vikt lade konstnären på färganstrykningen
(circumlitio). - N. var en rik man. Då konung
Ptolemaios bjöd honom 60 talenter (mer än 220,000
kr.) för hans målning Nekyia (nedstigandet till
underjorden) efter Homeros, fann N. summan för liten
och skänkte i stället taflan åt sin fädernestad Aten.
C. R. N.*
Nikifor, rysk religiös författare. Se Ryska
litteraturen.
Nikisch [ni’kij], Artur, ungersk-tysk dirigent,
f. 1855 i komitatet Wieselburg, Ungern, utbildades vid
konservatoriet i Wien, var 1874-77 förste violinist
i hofkapellet där och 1878-89 operakapellmästare
vid stadsteatern i Leipzig, hvarunder han vann rykte
som högtbegåfvad musikledare. 1889-93 dirigerade
han symfoniorkestern i Boston och företog med denna
konsertresor genom Förenta staterna, var därefter
i två år operadirektör och tillika kapellmästare
i Budapest och innehar sedan 1895 den afundade
ställningen som ledare af Gewandhauskonserterna
i Leipzig, hvarmed han förenar anförarskapet för
de filharmoniska orkesterkonserterna i Berlin och
Hamburg. Därjämte var han 1902-07 studiedirektor
vid konservatoriet i Leipzig och 1905-06 direktör
vid stadsteatern där. Han fick 1901 professors titel
och blef 1903 led. af Mus. akad. i Stockholm. N. hör
till nutidens ryktbaraste dirigenter (jfr Dirigera,
sp. 497); han utmärker sig genom en förening af lugn
nobless och eldigt temperament. Som tonsättare
har han framträdt med kantaten Christnacht,
orkestersaker m. m. Monografier öfver honom äro
skrifna af Pfohl (1900) och ryssen Lipaev (1904).
E. F-t.
Nikita, konung af Montenegro. Se Nikolaus I.
Nikitin, ryska författare. 1. Afanasij
N. Se Ryska litteraturen.-2. Ivan Savitj N.,
skald, f. 1824, d. 1861, bördig från samma trakt
som folkpoeten Koltsov (guv. Voronezj), påverkades
lifligt af honom i sin folkliga diktning och omsatte
sina sorgliga erfarenheter från föräldrahemmet och
ungdomstiden i känsliga dikter, hvari han besjöng
dels den ryska naturen, dels folkets nöd. Genom
den versifierade berättelsen Kulak (1857) införde
han i den ryska vitterheten "kulaken", den brutale,
okunnige uppkomlingen, som genom affärsknep utsuger de
enfaldige bönderna, men äfven själf går under, genom
dryckenskap. N:s dikter ha utgått i många upplagor
från och med 1869 (fullst. upplaga 1885 med biografisk
inledning af De-Pule). Några smärre diktprof finnas
öfv. i A. Jensens "Rysk kulturhistoria", III (1908).
2. A-d J.
Nikko (eg. Hachi-ishi), stad i Japan, en af landets
förnämsta religiösa medelpunkter, är beläget
i den centrala delen af ön Nippon, ken Tochigi,
150 km. n. n. v. om Tokyo. Omkr. 4,000 inv. Staden
har haft shintotempel sedan urminnes tider, och
767 byggdes det första buddatemplet, men platsens
förnämsta helgedomar äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
