- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
1121-1122

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nocturne - Nocturnum medianum, lat., klostersång vid midnatt. Se Horæ canonicæ - Nod. Se Noder - Noder - Nodermann, Preben Magnus Kristian - Nodier [nodie], Charles

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

odlats förnämligast af Chopin; på 1700-talet
flerstämmig serenad (i divertissementform) för
blåsinstrument eller blås- och stråkinstrument, att
utföra i fria luften; ett slags omkr. 1820-talet
af flera tonsättare odlad serenad för 2
(stundom 3 eller 4) röster, t. ex. sopran och
tenor eller enbart kvinnoröster. _
A. L. (E. F-t.)

Nocturnum medianum, lat., klostersång vid midnatt. Se
Horæ canonicæ.

Nod. Se Noder.

Noder (af lat. nodus, knut). 1. Fys.,
svängningsknutar, knutpunkter, de ställen på en
vibrerande (svängande) kropp, som fortfarande äro i
hvila och således ej alls deltaga i vibrationsrörelsen
(se Alikvot-toner, Hopkins’ apparat och
Vågrörelse). En kontinuerlig följd af sådana punkter
bildar en nodlinje (se Chladnis klangfigurer).

2. Astron., de punkter, där skärningslinjen
mellan två banplan (nodlinjen) träffar
himmelssfären. Vanligen af ses skärningen mellan
jordbanans plan (ekliptikan) och månens eller en
planets eller en komets bana. Den ena halfvan af banan
ligger n. om ekliptikan, den andra s. därom. Bredden
(se Bredd 3) är således nordlig på vägen från den
ena noden (den uppstigande noden) till den andra (den
nedstigande noden) och sydlig i den öfriga delen af
banan, eller från den nedstigande till den uppstigande
noden. Vid månens gång kring jorden är att märka,
att de tre världskropparna solen, månen och jorden
blott då vid nymåne eller fullmåne kunna komma i rät
linje, när månen samtidigt är i någon af sina noder,
hvarför förmörkelser kunna ske, endast om månen är
nära någon nod (se Förmörkelser). Likaså måste äfven
planeterna Venus eller Merkurius vara nära någon af
sina noder, för att en Venus- eller Merkuriuspassage
skall kunna ega rum. Däruti samt i den omständigheten,
att Venusbanans nodlinje har ett nära oföränderligt
läge i världsrymden, ligger förklaringen till, att
Venuspassagerna alltid inträffa vid vissa bestämda
årstider, nämligen antingen i början af juni eller
i början af dec. 2. E. J. (B-d.)

Nodermann. Preben Magnus Kristian, musiker, f. 1867
i Hjörring (Jylland), uppfostrades i Hälsingborg,
blef student i Lund 1887 och filos. licentiat
1895, idkade under tiden musikstudier i Danmark
och Tyskland, aflade organist-, kyrkosångar- och
musiklärarexamina (i Lund, Skara, Stockholm), var
1899-1903 vik. organist och kantor vid S:t Petri kyrka
i Malmö, därjämte 1899-1901 extra lärare och 1901-03
musiklärare vid h. a. läroverket där och är sedan 1903
domkyrkokapellmästare i Lund. Han blef 1911 filos.
doktor. N. har komponerat andliga körer af olika slag,
barnvisor, manskvartetter, romanser, orgel-, piano-
och violinstycken, operorna Kung Magnus (1894; uppf. i
Hamburg 1898) och Gunnlögs saga (1900), operetten
Prins Inkognito (1909) m. m. samt utgifvit sånglekar
(1904-05, med bibliografi), konsertbearbetning af
Glucks "Orfeus", en edition af J. Celsius’ tragedi
"Orpheus och Eurydice" (se Celsius 3) och tills. med
F. Wulff "Ny svensk koralbok’ (1911) samt skrifvit
det pedagogiska arbetet Före profåret (1902), Studier
i svensk hymnologi
(1911), tidskriftsuppsatser m. m.
E. F-t.

illustration placeholder

Nodier [nådié], Charles, fransk författare, f.
29 april 1780 i Besançon, d. 27 jan. 1844 i
Paris, genomlefde revolutionens skräckvälde dels
i sin fädernestad, dels i Strassburg, hvarest han
bodde och åtnjöt undervisning af den beryktade
hellenisten E. Schneider. En tid höll fadern honom
dold hos en vän i Jurabergen. Hans fantasi mottog
starka intryck af revolutionens blodiga händelser;
samtidigt fördjupade han sig emellertid i studier
och blef bl. a. tidigt förtrogen med tysk och
engelsk litteratur och en beundrare af Goethe och
Shakspere. 1800 kom han till Paris, medarbetade i den
republikanska pressen, skref ett ode mot Napoleon,
La Napoléone, och en liten roman, Les proscrits
(1802), hvilket inbragte honom några månaders
fängelse och utvisning från Paris. Han fortsatte i
samma anda i sin fädernestad och måste därför fly
till Jurabergen samt förde under de närmaste åren
ett tämligen kringirrande lif. Under dessa år utgaf
han åtskilliga skrifter i de mest olika ämnen. Under
påverkan särskildt af Goethes "Werther" skref han
sina första sentimentala romaner: Le peintre de
Saltzbourg
(1803), Les tristes ou mélanges tirés des
tablettes d’un suicidé
(1806), Stella ou les proscrits
(1808) o. s. v. 1812 hade han emellertid försonat
sig med kejsardömet, blef bibliotekarie i Laibach
och redaktör för "Le télégraphe illyrien". Då de
illyriska landskapen 1813 lösrycktes från Frankrike,
återvände han till Paris och blef medarbetare i
"Journal de l’empire". Efter Napoleons fall adlades
han af Ludvig XVIII. Redan i sina första arbeten hade
N. visat sig som en föregångare till romantiken; detta
framträder ännu tydligare under dessa år, då striden
mellan klassiciteten och romantiken på allvar upptogs
i Frankrike. Påverkad af Walter Scotts romaner och
Hoffmanns fantastiska noveller, skref han en hel serie
berättelser af mycket olika karaktär, men alla burna
af hans lifliga och medryckande fantasi. 1818 utgaf
han Jean Sbogar (’’Johan Sbogar", 1845), där hjälten,
en illyrisk röfvare, frambär N:s egen sarkastiskt
anarkistiska lifsuppfattning. I Thérèse Aubert
(1819) behandlar han ett barndomsminne. Bland andra
berättelser från dessa år kunna nämnas Adèle (1820),
Smarra ou les démons de la nuit (1821), Lord Ruthwen
ou les vampires
(1820), Trilby (1822), Histoire du
roi de Bohème et de ses sept châteaux
(1830), La fée
aux miettes
(1831), Ines de la Sierras (1837). Dessa
fantastiska historier äro ofta berättade med mycken
humor och alltid präglade af frisk uppfattning och
elegans i framställningen. N. offentliggjorde dessutom
några dramatiska arbeten. Redan i midten af 1820-talet
intog han en framskjuten och ansedd ställning som
författare. Ännu mera än genom sina skrifter verkade
han dock genom sin personlighet. Han var en lysande,
mångsidigt bildad kåsör och som människa älskvärd,
blygsam och mild i sina


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:56:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbs/0615.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free