Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordamerikanska inbördeskriget - Nordamerikanska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
river och vände sig i stället mot Petersburg
(vid Appomattoxfloden s. om Richmond), och där
följde omedelbart nya "hamrande" anfall mot Lee,
till en början utan afgörande framgång. - Under
tiden hade general Sherman, som efterträdt Grant i
befälet öfver arméerna västerut, trängt in i Georgia
mot Atlanta med dess viktiga kanongjuterier och
militärverkstäder, som intogs 3 sept., hvarefter
Sherman 15 nov. anträdde sin berömda marsch mot
hafvet. Han eröfrade, i samverkan med svenskamerikanen
amiral Dahlgren, hamnstaden Savannah (22 dec.), där
rikt byte togs, och fortsatte därifrån (1 febr. 1865)
med 60,000 man norrut genom Syd- och Nord-Carolina
för att förena sig med Grants alltjämt mot Richmond
opererande hufvudarmé. 17 febr. var han i Columbia
(i Syd-Carolina), besegrade 19-21 mars Johnston vid
Bentonville och jagade dennes svaga trupper uppåt
Virginia. I Tennessee hade general Thomas redan
15-16 dec. 1864 genom sin seger öfver Johnstons
efterträdare, general J. B. Hood, vid Nashville
fullständigt brutit därvarande sydstatstruppers
motståndskraft. Järnringen kring Lee och Johnston i
Virginia slöts allt trängre. - General Sheridan, som
rensat Shenandoahdalen från sydstatstrupper, förenade
sig 26 mars 1865 efter att norrut ha kringgått
Richmond med Grants armé, hvars högkvarter var City
point, dagen därpå inträffade äfven Sherman på besök
från Nord-Carolina, president Lincoln var äfven där,
och vid deras konferenser med Grant uppgjordes
planen för det stundande hufvudanfallet. Grant
disponerade nu 124,700 man, Lee 57,000. Den
allmänna framryckningen började 29 mars, 1 april
vann Sheridan en seger vid Five Forks, 2 april
nödgades Lee rapportera till presidenten Jefferson
Davis i Richmond, att linjerna vid Petersburg voro
genombrutna och hufvudstadens omedelbara utrymmande
en nödvändighet. Grant inryckte i Petersburg 3 april,
och 4 april kapitulerade Richmond. Lee hade dagen
förut anträdt sitt brådstörtade återtåg i hopp att
förena sina trupper med Johnstons, men han upphanns
och måste 9 april kapitulera för Grant vid Appomattox
Court House. Hans armé hade under flykten sammansmält
till 28,000 man. Samtidigt förföljde Sherman general
Johnston, och vid Durham station i Nord-Carolina måste
äfven denne (26 april) ge sig med hela sin armé, alla
sydstatstrupper i Nord-Carolina, Georgia och Florida,
tillsammans 89,360 man. 10 maj fängslades presidenten
Jefferson Davis vid Irwinville i Georgia, och i maj
kapitulerade äfven sydstatstrupperna i Alabama och
Mississippi. Kriget var därmed till ända. Andrew
Johnson, som efter mordet på Lincoln öfvertagit
presidentämbetet (15 april), kunde emellertid först
20 aug. 1866 proklamera, att "fred, ordning, lugn
och civil myndighet nu råda öfverallt i alla Förenta
staterna."
Under kriget beräknas omkr. 2,400 bataljer ha
utkämpats. Förlusterna i människolif på slagfält,
marscher och sjukhus samt i fångenskap anslås
till inemot en half million på hvardera sidan. De
ekonomiska kostnaderna för kriget beräknas mycket
olika, ända till 5 milliarder doll. för nordstaterna
och 3 milliarder för sydstaterna (E. Atkinson i
"Forum", 1888). Läggas därtill kostnaderna för
pensioner, räntor på krigslån,
rekonstruktionsutgifter af olika slag m. m., så skulle intill 1909
de direkta kostnaderna för kriget ha uppnått
en totalsumma af 15,5 milliarder dollar. Därtill
komma indirekta förluster af olika slag, t. ex. för
sydstaternas bomullsodling genom den stränga blockaden
och för nordstaternas handel och sjöfart genom
det osäkerhetstillstånd sydstaternas kaparfartyg
framkallade. Bland dessa var "Alabama" det mest
omtalade (se Alabamafrågan).
Litt.: Officiella aktstycken om kriget ha samlats
i "Official records of the Union and Confederated
armies" (70 bd, 1880-1900) samt "Records of the Union
and Confederate navies" (1894 ff.). En synnerligen
klar och koncis öfversikt af krigets förlopp finnes i
"The Cambridge modern history", bd 7 (kap. 14-17,
af J. G. Nicolay och H. W. Wilson, med utförlig
bibliografi). De förnämsta fältslagen äro fackmilitärt
skildrade, oftast med kartor och specialbiografier,
under resp. ortnamn i "Encyclopædia britannica"
(11:e uppl.). Bland massan af öfrig litteratur om
kriget må här nämnas endast följande allmänna arbeten:
H. Greeley, "The american conflict" (2 bd, 1864-66),
J. W. Draper, "History of the american civil war"
(3 bd, 1871), J. Scheibert, "Der bürgerkrieg in
den nordamerikanischen freistaaten" (1874), grefve
Ludvig Filip af Paris, "Histoire de la guerre civile
en Amérique" (7 bd, 1875-88), serien "Campaigns of
the civil war" (14 bd, 1881-83), "Battles and leaders
of the civil war" (4 bd, 1887, en samling monografier
af kvarlefvande högre befälhafvare), R. Johnson,
"History of the secession war" (1887), D. D. Porter,
"Naval history of the civil war" (s. å.), J. T. Morse,
"Abraham Lincoln’" (2 bd, 1893), J. F. Rhodes,
"History of the United states", bd 3-4 (1895-99),
J. C. Ropes, "The story of the civil war" (2 bd,
1895-98), J. Schouler, "History of the United states",
bd 6 (1899), Freytag-Loringhoven, "Studien über
kriegführung auf grundlage des nordamerikanischen
sezessionskrieges in Virginien" (3 bd, 1901-03),
samt W. B. Woods och J. E. Edmonds, "History
of the civil war in the United states" (1905).
V. S-g.
Nordamerikanska litteraturen, m. a. o. Förenta
staternas litteratur, var urspr, en gren af den
engelska. Den nyttjar samma tungomål och har länge
stått i nära beroende af moderlandets andliga
kultur. Fr. o. m. 1800-talet har emellertid den
amerikanska vitterheten skjutit djupa rötter i den
inhemska jorden och alltmera gett fullhaltiga uttryck
åt egendomligheterna i såväl landets mäktiga natur
som folkets lif och lynne. Af flera orsaker har
denna litteratur hittills frambragt jämförelsevis
få arbeten af klassiskt värde. På de puritanske
kolonisternas tid var samhällsandan allt annat än
gynnsam för uppkomsten af skön konst. Deras stränga
religiösa nitälskan, deras starka handelsintressen
samt ständiga strid med naturen och infödingarna gåfvo
föga utrymme åt litterära sträfvanden. Icke heller
hunno sådana främjas mycket under frihetskriget
och det därefter under årtionden pågående arbetet
att till en fast, nationell organism sammansmälta de
olika staterna och partierna. Sedermera har begåfvade
amerikaners energi riktats företrädesvis på rönen i
folkligt styrelsesätt och på den oerhörda materiella
utvecklingen i unionen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
