Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nord-Amerikas förenta stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
densamma i Nord-Carolina, Virginia, Arkansas och District
of Columbia, i Tennessee en femtedel och i Texas mer
än sjättedelen. De finnas f. ö. i alla stater, men äro
fåtaliga i Washington (0,05 proc.), N. och S. Dakota,
N. Hampshire och Wisconsin (0,i1proc.), Idaho, Maine,
Vermont, Oregon (0,2 proc.), Utah och Minnesota
(0,8 proc.), Montana och N. Mexico (0,5 proc.),
Michigan och Nevada (0,6 proc.), lowa och Nebraska
(0,7 proc.). — Mongoler. Kineserna kommo till N. först
1835, men voro under de första åren fåtaliga. Efter
1868, då N. tilltvungo sig Kinas öppnande, började
kineser i större mängd utvandra till N. 1868 ankommo
nära 11,000, och sedermera höjdes antalet årligen
samt var 1882 35,614. De stannade hufvudsakligen i
de västra staterna, där de nedpressade arbetsprisen
så, att de hvite arbetarna icke kunde konkurrera med
dem. Ett allmänt missnöje uppstod därför bland dessa,
och regeringen tvangs att vidtaga åtgärder mot denna
invandring. I nov. 1880 utverkade den ett fördrag
med regeringen i Peking, enligt hvilket unionens
regering skulle ega rätt att reglera invandringen
eller alldeles förbjuda den, om så vore nödigt; dock
skulle de kineser, som redan bodde i N., få stanna
kvar där. 6 maj 1882 blef nu invandringen från Kina
förbjuden. Till följd däraf sjönk densamma under de
följande åren så, att den 1888 omfattade endast 26
personer. Sedermera har den åter ökats och var 1911
1,307. Hela antalet inom unionen boende kineser var
1890 107,488, 1900 89,863 och 1910 71,531. Japanerna
började invandra långt senare, och deras hela antal
steg 1880 till endast 148. Men tillströmningen växte
i synnerhet under 1890-talet och det första årtiondet
af 1900-talet (1908 invandrade 16,418), så att vid
sista folkräkningen, 1910, deras antal var 72,157
eller större än kinesernas. Äfven japanerna slå sig
hufvudsakligen ned i Stilla-hafs-staterna, där de,
om möjligt, köpa ett stycke jord och bli farliga
konkurrenter till de hvite trädgårdsodlarna. I
Kalifornien har man därför 1913 stiftat en lag, som
förbjuder japaner att där ega fastighet, en lag,
som strider emot de traktater, som ega bestånd
mellan N. och Japan och möjligen kan framkalla
vidtgående förvecklingar. I 1910 års folkräkning
upptogos andra icke-hvita raser, mest hinduer och
koreaner, tills. 3,175. — Den hvita befolkningen
härstammar från Europa och utgör den allra största
delen af folkstocken (1910 88,9 proc.). De förste
européer, som slogo sig ned inom nuv. unionens område,
voro spanjorer (i Florida och i sydvästra delen af
N.). Därefter kommo engelsmän, holländare och svenskar
till de östra kusttrakterna, af hvilka småningom
engelsmännen med sig amalgamerade de andre, samt
fransmän, som invandrade i Mississippidalen. Under
1800-talet har en stor invandring skett från alla
Europas stater och äfven från andra världsdelar,
men det angelsaxiska elementet har varit starkt nog
att trycka sin prägel på invandrarna med afseende
på språk, seder o. s. v. De olikheter, som kunna
påvisas mellan den hvita befolkningen i olika delar af
unionen, bero på de förste kolonisternas egenskaper
och nationalitet, ej på de senare invandrarnas. Nya
Englands folk, som kallades yankees, de mest
oblandade ättlingarna af de gamle engelske puritanske
invandrarna, ge de norra
staterna ända till Mississippi, hvilka koloniserats
från Nya England, deras karaktär. De utmärka sig
för flera mindre anslående egenskaper (se om dem New
England). I motsats till dem skildras söderns folk,
som efter söderns viktigaste stat brukat kallas
virginians, som mera öppna, glada, ridderliga och
gästvänliga samt med vida större finhet i sitt
umgänge. Deras förfäder tillhörde Englands högre
samhällsklasser, hvarförutom franskt inflytande där
gjort sig gällande. En öfvergångsform mellan dessa
båda grupper bilda afkomlingarna af holländarna i New
York (de s. k. knickerbockers) och i Pennsylvania
(Pennsylvania dutchmen). Denna typ utbreder sig i
mellersta staterna kring Ohio fram till Mississippi. I
de nya staterna mellan Mississippi och Missouri
trycka de tyska och skandinaviska raserna sin prägel
på folket, hvilket utvecklar sig till större likhet
med sydstatsamerikanerna än med yankees. I de allra
västligaste staterna, som på 1800-talet eröfrades
från Mexico, äro många spanska drag märkbara, och
en god del af befolkningen härstammar från spanska
förfäder. Till sina hufvuddrag likna dock de olika
typerna hvarandra tillräckligt, för att man skall
kunna tala om ett amerikanskt folk. Detta folks
mest framträdande själsegenskaper äro ett rastlöst
verksamhetsbegär, oftast riktadt på materiell vinning,
företagsamhet samt förmåga att uttänka stora företag
och genomföra dem. I somatologiskt hänseende påminner
anglo-amerikanen mycket om sina germanska förfäder,
men olikheter saknas icke heller. Amerikanen,
särdeles yankeen, är lång, mager, med skarpa,
bleka ansiktsdrag och höga skuldror samt med ett
visst drag af nervös oro. Många af dessa drag
framträda ännu mer hos den amerikanska kvinnan,
som är svagare, nervösare och sjukligare än den
europeiska. Ingendera erbjuder alltså bilden af hälsa
och lugn kraft. De åldras också hastigare och dö
tidigare än européerna. — N:s befolkning härstammar
till nära 90 proc. från Europa. Den steg vid den
första folkräkningen (1790) till 3,929,214 pers.,
1830 till 12,866,020, 1860 till 31,443,321, 1900
till 75,994,575 och 1910 till 91,972,266, hvaraf
81,731,957 (88,9 proc.) hvita, 9,827,763 negrer
(10,7 proc.) och 412,546 (0,4 proc.) indianer,
mongoler o. a. Fördelad på unionens stora yta,
gör detta dock en ganska tunn medelfolktäthet af
blott 12 inv. på 1 kvkm. Emellertid erbjuder unionen
mycket stora olikheter i detta afseende. Alltifrån
äldsta tider ha dess östra, speciellt dess nordöstra,
delar haft den största folkmängden. Där ligga de båda
tätast befolkade staterna Rhode Island (170 inv. på
1 kvkm.) och Massachusetts (156), vidare New Jersey
(119), Connecticut (86), New York (72), Pennsylvania
(66) och Maryland (41). Staterna i Ohio-dalen och
s. om de stora sjöarna komma i andra rummet med 20—45
(Ohio). S. om Chesapeakeviken, efter folktätheten,
har Virginia 15 inv. på 1 kvkm., Nord-Carolina
16, Syd-Carolina 19, Georgia 17, Louisiana 13, men
Florida blott 7 och Texas 6. Ännu glesare bebodda äro
staterna mellan Mississippi och Stilla-hafskusten,
t. ex. Nevada (0,3), Wyoming (0,6), Arizona (0,7),
Montana (1) o. s. v., och äfven Kalifornien kommer ej
högre än till 6 inv. på 1 kvkm. Mankönet är betydligt
talrikare än kvinnokönet. Enligt 1910 års census var
bland hela befolkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
