Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nord-Amerikas förenta stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beräknades till 126 mill., och den samfällda
bestyckningen skulle utgöras af 677 grofva
kanoner (10 och 14 tums) och 824 mörsare (12
tums). Förslaget fastställdes af kongressen, som
dessutom bestämde, att ytterligare 3 hamnar skulle
befästas, och försvarsarbetena påbörjades sedan
utan dröjsmål; men under byggnadstiden inträffade
förbättringar i artilleritekniken, som medförde en
del ändringar i och tillägg till den ursprungliga
planen, hvilken efter kriget med Spanien och sedan
i följd af 1905-06 års befästningskommissions
betänkande ytterligare utökades med befästandet
af ytterligare 5 större städer och några andra
kustorter. 1886 års försvarsplan kan anses vara
genomförd 1900, och sedan dess ha äfven de senare
beslutade befästningarna i hufvudsak anlagts, hvadan
i N. numera finnas följande fasta platser: Portland,
Portsmouth, Boston, New Bedford, Narragansett bay
(Newport), New London (östra inloppet till Long
island sound), New York, Delawareviken, Baltimore,
Potomac och Chesapeake viken (Hampton roads), Cape
Fear, Charleston, Savannah, Tampaviken, Cay west,
Pensacola, Mobile, New Orleans, Galveston, San Diego,
San Francisco, mynningen af Columbia river och Puget
sound, till hvilka äfven torde komma mynningen af
Kennebec river och Port royal, hvarjämte mera fast
försvar nog erfordras vid Stilla hafvets kust, men man
litar t. v. till den snart färdiga Panamakanalen för
behöfliga kraftförskjutningar till sjöss. Utanför den
nordamerikanska kontinenten finnas följande befästa
stödpunkter för flottan att tillgå: Guantanamo på
Cuba, San Juan på Puerto Rico, Subic bay och Manila
bay på Filippinerna, Honolulu på Hawaii och Kiska på
Aleuterna, hvartill kommer ön Guam bland Marianerna
som kolstation. Slutligen kan man ju äfven räkna de
istmiska hamnarna Colon och Panama som stödpunkter för
N:s flotta (jfr Panamakanalen). Krigsarsenaler finnas
i Portsmouth, Charleston, Brooklyn, League island
(Philadelphia) och Washington; men tillräckligt
antal dockor saknas ännu. Till en början byggde
amerikanerna såväl täckta batterier med pansartorn
och pansarkasematter som öppna batterier; men på
senare tid ha företrädesvis byggts öppna batterier
med de grofva kanonerna i själfsänkande lavettage;
på Filippinerna ha dock pansartorn användts. Alla
tekniska hjälpmedel i öfrigt ha anlitats, liksom
äfven minspärrar och torpedbatterier anordnats.
L. W:son M.
Krigsflottan, som under inbördeskriget
1861-65 i hög grad tillvuxit, men därefter betydligt
försvagades, har efter kriget med Spanien 1898
undergått en storartad utveckling. Den bestod
våren 1913 af 30 slagskepp om 12,500-31,500 ton,
det äldsta ej mer än 17 år gammalt, 4 monitorer
(3,400 ton), 14 pansarkryssare om 10,200-16,200
ton, 11 pansardäckskryssare om vid pass 4,000
ton, 13 kanonbåtar, 56 jagare, 27 torpedbåtar
och 47 undervattensbåtar samt en mängd öfnings-
och specialfartyg. Stridsfartygens sammanlagda
tontal uppgår, då 5 under byggnad varande slagskepp
medräknas, till något öfver 1 mill. Personalen
utgjordes jan. 1912 af 1,968 officerare och
mariningenjörer (kårerna sammanslagna), 1,002
sjökadetter, 52,500 underofficerare och meniga samt
10,261 marininfanterister och 560 civilmilitära
(läkare, intendenter och präster), summa 66,500
man (omkr. 15,000 vid utbrottet af kriget
mot Spanien). Sjöförsvarsbudgeten, som vid
1900-talets början belöpte sig till omkr. 60
mill. doll., hade för räkenskapsåret 1912-13
stigit till 135,6 mill. På grund af de relativt
mycket höga aflöningarna till flottans personal
är den årliga kostnaden för nybyggnad af fartyg
jämförelsevis mindre än inom de flesta andra mariner.
H. W-I.
Unionens sammansättning. Unionen omfattar följande
48 stater, hvilka med afseende på sitt geografiska
läge af amerikanerna sammanföras i 9 afdelningar:
Nya England (Maine, New Hampshire, Vermont,
Massachusetts, Rhode Island och Connecticut),
mellersta atlantiska (New York, New Jersey och
Pennsylvania), östra nordcentrala (Ohio, Indiana,
Illinois, Michigan och Wisconsin), västra nordcentrala
(Minnesota, lowa, Missouri, Nord-Dakota, Syd-Dakota,
Nebraska och Kansas), södra atlantiska (Delaware,
Maryland, Virginia, West Virginia, Nord-Carolina,
Syd-Carolina, Georgia, Florida och District of
Columbia), östra sydcentrala (Kentucky, Tennessee,
Alabama och Mississippi), västra sydcentrala
(Arkansas, Louisiana, Oklahoma och Texas), berglandet
(Montana, Idaho,. Wyoming, Colorado, New Mexico,
Arizona, Utah och Nevada) samt Stilla hafsstaterna
(Washington, Oregon och Kalifornien). Förr funnos
utom staterna s. k. territorier; dessa hade icke en
stats alla rättigheter, men upptogos till stater, när
de uppnått en viss utveckling (de sista voro Arizona
och New Mexico 1912). Unionens aflägsna besittningar
Alaska och Hawaiiöarna kallas ännu territorier,
ehuru blott de senare äro organiserade som de gamla
territorierna med ett ombud i kongressen. Som kolonier
äro Puerto Rico, Filippinerna, ön Guam och Samoaöarna
organiserade.
Författning. Unionens författnmgsurkund, daterad 17
sept. 1787, trädde i kraft 26 juli 1788. Till den
äro fogade 15 tillägg (amendments), af hvilka de tre
sista insattes 1865, 1868 och 1870, föranledda af
inbördeskriget, upphäfva slafveriet och innehålla
bestämmelse om de färgades rösträtt. Författningen
hvilar på den grundtanken, att unionens folk är
den högsta bestämmande myndigheten och innehar
suveräniteten i förbundet. Detta består af 48
stater (se ofvan), åt hvilka en del af de suveräna
rättigheterna är lämnad. Till de rättigheter unionen
förbehållit sig hör den att upptaga utlänningar till
medborgare. Den, som är borgare i unionen, är det
alltså äfven i den stat, där han bor. Alla, som äro
födda i Förenta staterna utan att bero af utländsk
makt, äro amerikanska medborgare med undantag af icke
beskattade indianer. En invandrare erhåller aktiv
medborgarrätt, om han förklarar inför myndigheterna,
att han har för afsikt att bli amerikansk medborgare
och om han 5 år efter denna förklaring aflägger ed
på författningen. Staterna äro fullt själfständiga
i alla frågor, som icke uttryckligen äro förbehållna
unionen. Dessa definieras dock icke i författningen ;
de endast uppräknas. I följd däraf ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
