Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nord-Amerikas förenta stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
unionens organ att själfva begränsa sin befogenhet och,
om därvid konflikter skulle uppstå med staterna,
hänskjuta dem till unionens domstolar, i högsta
instans dess Supreme court, hvars utslag sålunda
jämte författningen äro källan för denna del af
unionens statsrätt. Unionen ensam tillhöra de frågor,
som författningen hänskjuter till kongressens
president och unionsdomstolarnas kompetens (se
nedan). Unionens representation heter kongress
(congress) och sammanträder årligen i Kapitolium
i Washington samt är delad på två kamrar: senaten
(senate) och representanternas hus (house of
representatives). Representanternas hus representerar
det amerikanska folket, icke staterna, men dock är
representationen så ordnad, att hvar stat skickar
åtminstone ett ombud och att aldrig en valkrets består
af områden af olika stater. Antalet ombud rättar sig
efter antalet invånare enligt sista census (sådan
hålles hvart tionde år). När dess resultat är kändt,
bestämmer kongressen genom lag (apportionment act,
den senaste 8 aug. 1911) representanternas antal,
hvilket dock ej får öfverstiga 1 på 30,000 inv. Enligt
nu gällande, på 1910 års census grundade lag består
huset af 435 led., d. v. s. 1 led. för 211,877
inv. Minsta antalet sända Arizona, Delaware, Nevada,
New Mexico och Wyoining, nämligen 1 hvar, största
antalet New York, nämligen 43. Utom det sålunda
bestämda antalet led. sitter i representanternas
hus ett ombud (delegate) för hvarje territorium
(numera finnes blott ett sådant, nämligen Hawaii),
hvilket eger att deltaga i öfverläggningarna,
men ej i besluten. Staten är delad i lika många
valkretsar (districts), som den har att välja
representanter. Författningen har lämnat åt de olika
staterna att närmare reglera sättet för valen. Den
bestämmer blott, att valrätt skall tillkomma enhvar,
som har valrätt till den större afdelningen af
statens egen representation. Häraf följer, att
valet skall vara direkt, men f. ö. reglerar staten
valrättsvillkoren. Numera äro dock olikheterna mellan
skilda stater obetydliga och bestå hufvudsakligen i
olika åldersbestämmelser, olika bestämmelser ang. den
tid en valman skall ha bott i staten o. s. v. Större
voro de under slaftiden, då i de flesta stater färgade
saknade rösträtt. Valbar är den, som uppnått 25
års ålder, i 7 år varit medborgare i N. och på den
tid han väljes är inbyggare i den stat, hvari han
väljes. En inskränkning i valbarheten ligger dock i
författningens bestämmelse, att ingen senator eller
representant får bekläda ett unionsämbete. I följd
häraf kunna hvarken presidenten eller ministrar,
unionsdomare, post- och tullämbetsmän m. fl. sitta
i representationen. Valperioden är 2 år; nödiga
nyval ske endast för den tid, som återstår af den
afgångnes mandattid. Sålunda omväljes hela kammaren
på en gång i nov. hvarje jämnt år. Någon upplösning af
kongressens kamrar känner icke författningen. Senaten
representerar staterna, icke folket. Hvarje stat
sänder, utan hänsyn till folkmängden, 2 ombud till
senaten. De väljas af statens representation för 6
år. En tredjedel af senatorerna afgår hvartannat
år enligt en af den första kongressen uppgjord
ordning; dock få icke en stats båda senatorer afgå
samtidigt. Valbar är den, som är minst 30 år gammal,
i 9 år varit
borgare i N. och vid den tid han väljes är invånare i
den stat, för hvilken han väljes. Valet förrättas så,
att först hvardera kammaren genom öppen omröstning
utpekar en person som lämplig till senator. Följande
dag samlas båda kamrarna till gemensamt möte, och
har nu samma person fått pluralitet i båda, förklaras
han vald. I annat fall skrides till muntlig votering,
och den, som får absolut majoritet, är vald. Vinner
ingen nödig majoritet, samlas kamrarna följande dag
till nytt val och därmed fortsattes, till dess en
senator valts. Unionens vice president är senatens
själfskrifne ordf., men har ingen rösträtt utom
vid lika röstetal. - Båda kamrarnas led. åtnjuta i
arfvode 7,500 doll. hvar (talmännen 12,000 doll.) samt
dessutom 1,500 doll. årligen för anställande af
sekreterare.
Kongressens legislaturperiod ("a congress")
sträcker sig från 4 mars kl. 12 till samma tid 2
år därefter, men enligt författningen sammanträder
den icke förrän första måndagen i dec. af första
året. Minst 2 sessioner hållas. Den första sessionen
räcker till fram på sommaren; den andra, som börjar
i dec. det andra året, kan icke utsträckas öfver
4 nästföljande mars. Representanternas mandat
och kongressens funktionstid utlöpa samtidigt 4
mars alla udda år, men blott 1/3 af senatorerna
afgår med hvarje slutande kongress. Nya val både
till representanthuset och till denna tredjedel
af senaten ha försiggått hösten förut. Enär
kongressen är permanent och ej kan upplösas,
har man således sörjt för kontinuiteten. Hvarje
nyvald led. i kongressen måste aflägga ed på
författningen. Representanternas hus utser själf
talman (speaker), hvilken eger rösträtt och vid lika
röstetal utslagsröst. F. ö. eger han ett ofantligt
inflytande därigenom, att han tillsätter alla
utskotten (committees, 1910 ej mindre än 62 ord., med
3-20 led. i hvarje) och ordf. i hvarje utskott; och
då ingen lag framlägges till behandling, utan att ha
passerat ett utskott, kan han nästan bestämma utgången
af hvarje fråga. Huset väljer ock en "vapendragare"
(sergeant-arms) för upprätthållande af ordningen,
en "kaplan", som öppnar sammanträdena med bön, och
en postmästare för medlemmarnas räkning. Senaten,
som icke valt sin talman, sammansätter själf sina
utskott. Båda husens sammanträden äro offentliga,
ehuru detta ej är bestämdt i författningen. Alla
utgiftsförslag framläggas först i representanternas
hus. Lagförslagen måste såsom i England genomgå tre
läsningar, innan de kunna antagas. För att en kammare
skall vara beslutmässig, måste mer än hälften af dess
medlemmar vara tillstädes. Kongressen bestämmer
skatter och tullsatser, betalar statsskulder,
upptager lån, sörjer för nationalförsvaret, reglerar
handeln, lagstiftar rörande medborgarrätten, mått,
mål och vikt, postväsendet och patent på uppfinningar,
angående straff för brott mot unionen, förklarar krig,
afgör tvister mellan unionen och enskilda stater
eller mellan de olika staterna inbördes, har hela
styrelsen och lagstiftningen för förbundsdistriktet
Columbia, organiserar territorier samt upptager nya
stater i unionen. De direkta skatterna, när sådana
förekomma, fördelas mellan de olika staterna efter
samma beräkningsgrund som antalet representanter. De
af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
