Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordtyska förbundet - Nordtyska låglandet. Se Europa, sp. 1071 och 1072 - Nord und süd - Nordwall, E. Se Nordewall - Nordvall, Adolf Leonhard - Nordvaranger - Nordvästindianer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Preussen, Sachsen-Weimar, Oldenburg, Braunschweig,
Sachsen-Altenburg, Sachsen-Koburg-Gotha, Anhalt,
Schwarzburg-Sondershausen, Schwarzburg-Rudolstadt,
Waldeck, yngre linjen Reuss, Schaumburg-Lippe, Lippe
samt de fria städerna Lübeck, Bremen och Hamburg;
efter hand tillkommo Mecklenburg-Schwerin och
Mecklenburg-Strelitz samt, genom fredsfördrag,
storhertigen af Hessen (för Oberhessen), äldre
linjen Reuss, Sachsen-Meiningen-Hildburghausen och
(21 okt.) konungariket Sachsen, öfriga delar af norra
Tyskland hade annekterats af konungariket Preussen,
hvilket ingick i förbundet med hela sitt område,
således äfven med provinserna Preussen och Posen
samt det nyförvärfvade Schleswig, hvilka icke
hade tillhört Tyska förbundet. Storhertigdömet
Luxemburg och hertigdömet Limburg, båda förenade
med konungariket Nederländerna, blefvo däremot ej
medlemmar af Nordtyska förbundet, ehuru de tillhört
Tyska förbundet. Det hela omfattade 415,150 kvkm., med
ett invånarantal af nära 30 mill., samt blef – trots
namnet – icke ett statsförbund, utan en förbundsstat,
under Preussens ledning (bundespräsidium). 15
dec. 1866 sammanträdde i Berlin de olika staternas
ombud för att rådslå om författningen. Denna antogs 16
april 1867 af en konstituerande riksdag och sedermera
af representationerna i de särskilda staterna. Den
promulgerades 25 juni och trädde i kraft 1 juli
(s. å.), men blef allenast en förelöpare till en ny,
i allt väsentligt likartad sådan – Tyska rikets
(af 16 april 1871). Liksom detta egde sålunda
Nordtyska förbundet jämte riksdagen ett förbundsråd
(bundesrat), som representerade de förbundna
staternas regeringar. Preussiske konungen egde
som förbundets president utöfva dess folkrättsliga
representation, sammankalla förbundsråd och riksdag,
utnämna ämbetsmän, utfärda lagar o. s. v.; han var
också förbundsfältherre. Hans ende konstitutionellt
ansvarige rådgifvare var förbundskanslern
(bundeskanzler). En följd af fransk-tyska kriget
1870–71 blef, att äfven Baden, Hessen (för området
s. om Main), Bajern och Württemberg anslöto sig till
Nordtyska förbundet (nov. 1870), och det därigenom
uppkomna Tyska förbundet erhöll 10 dec. namnet Tyska
riket. 18 jan. 1871 antog därpå konung Vilhelm I
af Preussen värdigheten af ärftlig tysk kejsare. – Jfr
Binding, "Die gründung des Norddeutschen bundes" (1889),
Hiersemenzel, "Die verfassung des Norddeutschen bundes" (3 bd, 1867–70),
Hirth, "Annalen des Norddeutschen bundes und des Deutschen zollvereins für gesetzgebung, verwaltung und statistik" (1863–70),
fortsatta som "Annalen des Deutschen reichs".
Nordtyska låglandet. Se Europa, sp. 1071 och 1072.
Nord und süd [nårt ont ṡyd], tysk
halfmånadstidskrift, som 1877 uppsattes af Paul
Lindau (se denne) och sedan redigerades af Max Osborn
till maj 1910. F. n. (1913) är professor L. Stein
hufvudredaktör. Tidskriften innehåller vitterhet och
populärvetenskapliga artiklar rörande konst, musik,
litteratur och andlig kultur samt rika konstnärliga
bilagor.
Nordwall, E. Se Nordewall.
Nordvall, Adolf Leonhard, skolman, ämbetsman,
djurskyddsvän, f. 1824, d. 1892, blef
docent i etik i Uppsala 1852, lektor i filosofi i
Strängnäs 1853, var 1858–65 expeditionssekreterare
och byråchef i Ecklesiastikdepartementet samt
verkade med stor ifver för djurskyddssaken;
bl. a. var han den förste ordf. (1882) i Nordiska
samfundet till bekämpande af det vetenskapliga
djurplågeriet. N. utgaf
Om Kants deduktion af de rena förståndsbegreppen (prisbelönt, 1851)
m. fl. filosofiska afh. samt många uppsatser
i djurskyddssaken; han utarbetade äfven
Ett förslag till reform i presslagstiftningen utan inskränkning i tryckfriheten (1868).
Nordvaranger [nωr-], härad och socken kring
staden Vadsö, Finmarkens amt, Norge, omfattande
sydöstra delen af Varangerhalfön (lapp. Varjag
njargga), i s. gränsande till Varangerfjord. Areal
1,188,38 kvkm., hvaraf 4 kvkm. någorlunda odlad
äng och 19 kvkm. dvärgbjörkskog. 1,417 inv.
(1910), hvaraf 703 finnar och 75 lappar. Distriktet
är ofruktbart och torftigt. I N. ligga hamnplatserna
Ekkerö (361 inv.), Saltjern (193 inv.),
Kiby (325 inv.) och Jakobselv (369 inv.).
Intet härad i Norge har procentvis en så talrik
finsk befolkning (50 proc.) som N.
K. V. H.
Nordvästindianer kallas de indianstammar, som
bebo nordvästra kusten af Nord-Amerika. Med sina
nordligaste utlöpare gränsa de omedelbart intill
eskimåstammarna, utefter hela kuststräckan ha de
till närmaste grannar inåt fastlandet athabaskerna,
i s. tränga de något mera in i landet, in i Canada och
Förenta staternas "reservationer". Dessutom bebo de
den örika arkipelagen. Med sin egenartade kultur och
sina olikartade språk utgöra de från öfriga indianer
väl karakteriserade grupper. Västindianernas olika
stammar äro följande. Nordligast, från Cap S:t Elias
och Copper river till 55° n. br., bo tlinkiterna
l. koluscherna, Drottning Charlottas öar äro befolkade
af haida-indianerna l. skittagiterna, kusten
midtemot dessa öar (s. om tlinkiterna) af
tsimschianer. S. om 52° bo wakasher- och saliokstammarna.
Wakash bo med underafdelningen vutka på
Vancouverön och med underafdelningen kwakiutl
(till hvilka räknas den lilla stammen heiltsuq
l. bellabella), dels på nordöstra delen af denna ö,
dels på kusten af det motliggande fastlandet.
Salishstammen l. salishanerna
utgör de s. k. flatheads
indianerna, hvaraf omkr. 12,000 äro bosatta i Canada
och 5,500 i Förenta staternas reservationer. De
nordligaste af dessa salisher äro mera kända under
benämningen bellacoola l. bilchula. S. om salisherna
anträffas den lilla gruppen shahaptier ("Nez-percés",
omkr. 300 individer), som i viss mån bilda en
öfvergång till präriindianerna. Afslutningen i
s. bildas af den isolerade gruppen tchinukerna.
Alla dessa stammar äro fiskar- och jägarfolk. Lax,
sälar, sjölejon, hvalar, bläckfiskar, katthajar,
torsk och flundrefiskar fångas. Torkad lax samt den i
stora träkärl förvarade, medelst heta stenar urkokta
fiskoljan bilda under vintern den hufvudsakligaste
näringen. Jaktbytet utgöres af hjort, björn och
stenget. Under sommarens nomadlif är nordvästindianens
egentliga hem hans båt, snidad ur en enda trädstam
(den röda cedern, Thuja gigantea). Under vintern
uppsöker han de stora af plank uppförda gemensamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
