Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norfolk [nå'fek], Earl och hertig af - Norfolkkalkonen [nå'fek-], eng. Norfolk blacks. Se Kalkonskötsel, sp. 640 - Norfolkomloppet [nå'fek-], landtbr., ett slags växelbruk. Se Coke, Th. W., och Fyrskiftesbruk - Norfolkras - Norfolktrafvaren - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hertigen af N. inom sin släkt, och titeln är bland
nu existerande engelska hertigtitlar den
till kreationsåret äldsta i Englands peerage.
V. S-g.
Norfolkkalkonen [nå’fək-], eng. Norfolk blacks. Se
Kalkonskötsel, sp. 640.
Norfolkomloppet [nå’fək-], landtbr., ett slags
växelbruk. Se Coke, Th. W., och
Fyrskiftesbruk.
Norfolkras [nå’fək-] kallades förr ett i engelska
grefsk. Norfolk förekommande kulligt och i det
närmaste helrödt nötboskapsslag, som numera jämte
boskapen i grefsk. Suffolk går under benämningen
Red polled cattle. Rasen har kombinerad mjölk- och
köttyp. Medelmjölkningen håller sig i bättre
besättningar omkr. 3,000 kg. med 4 proc. fett per ko
och år. Fullvuxna kor väga 500–720 kg. lefvande vikt.
H. F.
Norfolktrafvaren [nå’fək-], en i England sedan långt
tillbaka inhemsk ras, från början en lättare ridhäst,
men sedermera, särskildt i Norfolk, utbildad till
framstående trafvare, utgör ursprunget till den
nuv. hackney-rasen (se Hackney).
E. T. N.
Norge (om namnets förklaring se Noregr), det västra,
mindre af Skandinaviska halföns två konungariken, är
geologiskt den långa, väldiga fjällkam, som begränsar
europeiska kontinenten mot världshafvet i n. v. Genom
mer än 13 breddgrader företer landet snötäckta tinnar
i nästan oafbruten rad, i hela sin längd, från Nordkap
till Lindesnæs. Denna fjällsträcka stiger i v. mer
eller mindre brant upp ur hafvet och bildar i landets
norra och västra delar en af djupa, långa fjordar
klufven högplatå, som får en ännu mera sönderrifven
och oregelbunden prägel genom de många toppar och
spetsar, som i grupper eller en och en i sänder, men
sällan i sammanhängande kedjor skjuta upp därifrån. I
ö. och s. sänka sig dessa fjällmassor terrassformigt,
genomplöjas af långa, oftast trånga dalar och löpa
ut i de låga, svagt kuperade sträckor, som utbreda
sig i landets sydöstra trakter mellan Jæderen och
svenska gränsen. Af detta långsträckta, smala och höga
klippland ligger öfver 1/4 n. om polcirkeln, och fjäll
och vildmark utgöra nästan 7/10 af dess yta. Också
har naturen i landets norra delar den sedvanliga
arktiska prägeln, men naturförhållandena i dess
sydligaste delar visa mycken öfverensstämmelse med
Mellan-Europas. Afgörande för N:s natur är emellertid
den omständigheten, att landet i hela sin längd
sköljes af Atlantiska hafvet, hvars uppvärmda strömmar
passera öfver och hålla nere i djupet de kalla
böljorna från Norra ishafvet. Detta Atlantens goda
inflytande gör sig i de norra landsdelarna, med deras
ringa bredd och samtidigt djupt inträngande fjordar,
gällande nästan ända in till svenska gränsen. Först
i trakterna kring Trondhjemsfjorden och i synnerhet
i de sydöstra, bredaste delarna af N., s. om Dovre,
antar landets natur en verkligt kontinental karaktär.
K. V. H.
Läge, utsträckning och storlek. N. ligger mellan 57°
57’ 31" n. br. (den lilla ön Kraaga vid Ryvingens fyr
i närheten af Mandal) och 71° 11’ 8" n. br. (spetsen
af Knivskjærodden, litet v. om Nordkap, på 71° 10’
24") samt sträcker sig i v. och ö. från Steinsö vid
Sognefjordens mynning på 4° 30’ 13" och till Hornö
i närheten af Vardö på 31° 10’ 4" ö. lgd fr. Greenw.
Mellan själfva fastlandets nordligaste punkt, Nordkyn
(Kinnarodden), på 71° 8’ 1", och dess sydligaste,
Lindesnæs, på 57° 58’ 43" n. br., är afståndet i
rak linje 1,756 km. N:s största bredd, ung. vid 61°
n. br., är från v. till ö. omkr. 430 km.; därifrån
smalnar det mot n. mycket starkt, så att det i
Nordland i regel har en bredd af blott omkr. 100 km.;
ja flerstädes är det ännu smalare, t. ex. från det
inre af Ofotfjorden till svenska gränsen blott 8
km. N. gränsar i ö. till Sverige (omkr. 1,650 km.),
Finland, mot hvilket Tana älf under 242 km. bildar
gräns (omkr. 740 km.), och Ryssland (omkr. 180 km.),
mot hvilket Pasvik älf under 102 km. och Jakobs
älf under 37 km. utgöra gräns (landgränsen, blott
på ofvannämnda kortare sträckor naturlig, utmärkes
medelst 363 rösen och, där den går öfver skogsmark,
äfven medelst 8 m. breda "gator" genom skogen);
f. ö. omges N. af hafvet: Skagerak, Nordsjön,
Atlantiska hafvet och Norra ishafvet. Kustlinjen,
uppfattad som en landkontur, hvilken i rät linje
skär fjordmynningarna från strand till strand, utgör
omkr. 3,400 km., under det att strandlinjen längs
fastlandets kust i alla dess krökningar beräknats
uppgå till inemot 20,000 km. (härvid tages då ej
hänsyn till kustens öar, till antalet minst 150,000).
K. V. H.
N:s areal är 322,909 kvkm.; häraf insjöar och annat
färskvatten 13,195 kvkm. Blott omkr. 11,119 kvkm. äro
odlad mark; 69,114 kvkm. täckas af skog. Resten
af fasta landet, omkr. 230,000 kvkm., är ganska
improduktiva, kala, till stor del af evig is och snö
täckta fjäll. Endast en ringa del af N. är alltså
beboelig.
K. V. H.
Ytbildning. Norska fjällandet bildar i det stora
hela ett sammanhängande, i s. och ö. sluttande,
af mycket gamla bergarter bestående fjällmassiv
utan egentliga bergskedjor, men däremot med många
toppar och ryggar, mellan hvilka sträcka sig
ofta vidsträckta platåer. Fjordar och dalar bilda
klyftor i denna fjällmassa. N:s medelhöjd anslås till
omkr. 500 m.; knappt mer än 1/5 af landets yta torde
ligga lägre än 150 m. ö. h. Omkr. 5,000 kvkm. af N:s
fjällmark (alltså omkr. 1/60 af landets hela areal)
täckas af evig snö och is; de stora fjällvidderna
i landets inre sydvästra del ligga 1,200–1,500
m. ö. h., Finmarksvidderna däremot blott omkr. 400
m. ö. h. Ansenliga sträckor af N:s fjällmassiv täckas
af snöbræer ("snefonner"), hvaraf de tre största äro
Jostedalsbræen (850 kvkm.), europeiska fastlandets
största, Svartisen (490 kvkm.), och Folgefonnen (280
kvkm.). N. har äfven många isbræer l. glaciärer,
glidande ismassor, de flesta af ringa utsträckning;
den största är Tunsbergdalsbræen i Sogn (17–18
kvkm.). – Nord-N:s fjäll och dalar. Fjällen kunna
delas i 3 hufvudmassor: Östfinmarkens fjällplatå,
Kölen och kustfjällen i v. Östfinmarkens fjäll bilda
det nordligaste svenska och finska höglandets,
det s. k. Fennoskandias, sluttning mot Norra
ishafvet. Det sträcker sig med en medelhöjd af
omkr. 400 m., som ett 200–300 km. bredt bälte upp
på ömse sidor om Porsangerfjorden och utgör en svagt
vågformig, öde och ofruktbar snö- och isvidd, öfver
hvilken resa sig enstaka bergspetsar ("gaisser"),
såsom Raste-gaissa (1,059 m.), längst i öster, samt,
nära Porsangerfjordens innersta vik, Tsjokka rassa
(1,131 m.) och Vuorje-gaissa (1,017 m.). Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
