Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som klyfves i två delar af den fjällravin, hvarigenom
älfven Driva (se d. o.) flyter. Ö. om denna resa
sig Höggien (1,629 m.), Sisselhö (1,618 m.) och
Knutshö (1,688 m.), v. därom det väldiga Snöhætta
(efter senaste mätningar 2,247 m.), Skrimkolla (1,960
m.) och Snöfjeldkolla (1,863 m.). I v. förgrenar sig
Dovre i tre utlöpare, skilda af djupa, trånga dalar:
Sundalsfjeldene längst i n. mellan Sundalen och Auras
dalgång (Kalken, 1,898 m., Vikesakslen, 1,820 m., och
Skjorta, 1,710 m., m. fl. fjäll); Romsdalsalperna,
s. om Auras dalgång, kring Romsdalen och
Romsdalsfjorden (Skarvdalseggen, 1,879 m., Digerkampen,
1,720 m., Storhö, 1,919 m., Troldtinder, 1,760
m., Romsdalshorn, 1,550 m., och Venjetinderne,
1,820 m.), och sydligast Söndmörsalperna, som
ge de många halföarna på det pittoreska Söndmör
deras prägel (Karitind, 1,970 m., Torvlöisa,
1,856 m., och Skaarene, 1,820 m., Stolshydna,
1,848 m., Jagta, 1,590 m., och Slogjen 1,528 m.).
Tack vare sina storartade naturscenerier – vildt
förvridna fjordar, där fjällen ofta stiga lodrätt
från stranden till svindlande höjd – och bekväma
chausséer, ha Romsdalen och Söndmör blifvit ett
af N:s viktigaste turistdistrikt. Söndmörsalperna
spärras i s. af den djupt inskärande Nordfjord. Men i
landet mellan dennas södra strand och Sognefjorden,
Jostedalens halfö, börjar ett nytt fjällsystem,
Vestlandets kustfjäll. Halföns mest vidsträckta
fjällparti är den mellan Nordfjords innersta armar
och den dystra Lysterfjord liggande Jostedalsbræen
(se d. o.), med en mängd utlöpare. N. om glaciären
ligga de af storslagna alper kringgärdade smådalarna
Olden, Loen och Stryn; på motsatta sidan fortsättes
Jostedalsbræen, genom Veitestranddalen öfverst vid
Sogndalsfjorden, af Langelandsbræ (fyra glaciärer,
"isfosser"). Till västkustfjällen höra ytterligare
tre, från hvarandra af stora fjordar skilda och af
fjordförgreningar klufna, på naturskönhet rika,
halföliknande fjälltrakter: Hordalandets halfö,
mellan Sogne- och Hardangerfjordarna, Folgefonnhalfön
mellan Hardangerfjorden i n., dennas arm Sörfjorden i
ö. och den lilla Aakrefjord i s. samt Ryfylkehalfön
v. och s. v. om Sandseidet. Bland Hordalandhalföns
mera remarkabla fjäll må nämnas i n. ö. Steganosi
(1,726 m.), i n. v. Lönehorgen (1,424 m.), n. om
Vossevangen, samt Kvitenosi (1,448 m.). Ytterst på
Hordalandshalföns sydvästra del ligger den af fjäll
omgifna staden Bergen, hvarför området ofta kallas
Bergenshalfön. Folgefonn-halfön, landfast blott genom
Oddadalen uppåt ifrån Sörfjord och Aakredalen uppåt
ifrån Aakrefjord, som mötas något s. om Laatefoss,
är en väl 80 km. lång fjällsträcka med hufvudriktning
från s. v. till n. ö. Midt på halfön hvilar glaciären
Folgefonnen (se d. o.), hvars högsta punkt uppges
vara 1,654 m. och som sträcker långa armar ned
i dalarna. På Ryfylkehalfön sänker sig fjället
hastigt ned mot Buknfjordens breda bassäng. Dit nå
äfven de sista utlöparna af Langfjeldene, jämte
Kölen, Rörosplatån och Dovre, ryggraden i Syd-N:s
fjällsystem, f. ö. blott en geografisk beteckning
på den väldiga fjällmark, hvars bergmassor fylla
landet mellan de vestländska fjordarmarnas branta
fall i v. till de östländska dalgångarnas jämnare
formationer i ö. Till Langfjeldene räknas följande
bergmassor:
Jotunheimen l. Jotunfjeldene (se d. o.), Nord-Europas
högsta fjällregion, omkr. 2,500 kvkm., begränsas i
n. af de små fjälldalarna Böverdalen, Lom och Sjaak,
i v. af Sognefjordens innersta armar Lyster- och
Aardalsfjordarna, i s. af insjöarna Tyin och Bygdin
och i ö. af älfven Sjoas öfre lopp. De högsta
af de, som det antages, 50 topparna med öfver
2,000 m. höjd äro, enligt senaste mätningar,
Galdhöpiggen (2,468 m.), Glittertind (2,453
m.) och Stora Skagastölstind (2,406 m.) bland
de praktfulla Skagastölstinder (Horungerne),
Jotunheimens mest måleriska grupp. Partiet s. om
Jotunheimen är Fillefjeld (se d. o.), som betecknar
ett steg nedåt i bergsystemets nivå; högsta toppen
är Suletind (1,770 m.), Hemsedalsfjeldene (se
Hemsedalen), s. om Fillefjeld, beteckna en
mindre stigning i fjällhöjden; högsta topparna äro
Jukul- l. Jökeleggen (1,921 m.). Mellan Hallingdal
och Hardanger ligga Hallingdalsfjeldene, bland
hvilkas mest framträdande partier äro den delvis
af evig snö betäckta fjällryggen Hallingskarvet
(se d. o.), något s. v. om denna den omkr. 122
kvkm. stora Hardangerjökeln (se d. o.) samt topparna
Haarteigen (se d. o.; 1,691 m.) och i gruppen kring
Röldalsvandet Nupseggen (1,738 m.). Langfjeldenes
sydligaste parti, Byklefjeldene, sluttar starkt
ned emot Buknfjorden i s. v. Dess nordligaste och
största topp är Vassdalseggen (1,657 m.). Inom
deras område ligger den 70 km. långa Suldalen, som
går i s. v. ned till det 30 km. långa Suldalsvand
och sedermera under namnet Sandsdalen mynnar ut
vid hamnen Sand i Ryfylke. En dess bidal är den
vackra Bratlandsdal. In emellan Hallingdals- och
Hardangerfjeldene pressar sig från ö. den delvis
utanför Langfjeldenes komplex liggande fjällplatån
Hardangervidda (se d. o.). Ö. om Langfjeldene och
s. om Dovre och Rörosvidderne sänker sig N:s yta
långsamt, i oregelmässiga terrasser ned mot de östra
och södra landsdelarna. Dessa terrängbildningars
område kan delas i Kristianiafjordens och
Sörlandskustens vattensystem. Det förra omfattar
största delen af N:s Östland, som bildar en tröskel
mellan högfjäll och lågland i Oplandsvidderne. Dessa
begränsas i n. af Rörosvidderne och Dovre, i
s. af en linje från Tryssilfjeld i ö. till Nordre
Aurdal i Valdres och Gol i Hallingdal i v. samt
skiljas i ö. från Kölen genom Klarälfvens dalgång,
i v. sluta de sig omedelbart till Hemsedalsfjeldene
och Fillefjeld. Medelhöjden är i n. 1,000 m., i
s. 500–600 m. Denna lägre fjällmark, som till stor
del sammanfaller med Österdalens och Gudbrandsdalens
skogrika trakter, genomskäres emellertid af flera
ganska ansenliga fjällryggar med starkt framträdande
toppar, bl. a. Hummelfjeld (1,542 m.) och Tronfjeld
(1,666 m.), bägge i n., nära Glommen, Elgepiggen
(1,604 m.) och Rendalssölen (1,751 m., bägge i Fämuns
närhet). Som Oplandsviddernes sydöstra hörnsten
reser sig Tryssilfjeldet (1,139 m.) brant upp
på Klarälfvens västra strand, ej långt ifrån dess
inflöde i Sverige. I nordöstra delen af fjällryggen
mellan Öster- och Gudbrandsdalarna nås största höjden
af Sölenkletten (1,828 m.). Något v. om denna topp
utbreder sig ända till gränsen af Dovres massiv det
af djupa, trånga dalgångar splittrade partiet Rondane
med topparna Högronden (2,112 m.), Digerronden (2,137
m.) i n. och Rondeslottet (2,176 m.) i s. Längre i
s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
