Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildar en fjällgrupp af ansenliga dimensioner
"Jotunheimens förgårdar", bl. a. toppen Skaget
(1,683 m.) s. ö. om Vinstervandene och Heimdalshö
(1,620 m.) n. om dem. I Oplandsviddernes sänkor ligga
flera af N:s största dalar: östligast Klarälfvens
omkr. 200 km. långa dalgång, omslutande Fämun, v. om
denna från trakten n. ö. om Röros Glommens stora
och frodiga, 600 km. långa dal, som omsluter insjön
Aursunden på Rörosvidden, heter under 220 km. af sin
längd, till Elverum, Österdalen, sedermera, till
Kongsvinger, Solör, går därefter genom Odalen och
Romerike, omsluter den 30 km. långa insjön Öieren
och går genom Smaalenenes slättland och mynnar ut
vid hamnstaden Fredrikstad. Den har många sidodalar
(från n. räknadt): i v. Foldalen och Atndalen, i
ö. Rendalen (som omsluter den 35 km. långa Storsjö)
och Flisendalen. S. ö. om Glommen vid Kongsvinger
är landet på en kortare sträcka så lågt, att vatten
från älfven vid högt vattenstånd svämmar öfver och åt
s. ö. rinner in i Vänern. Mellan Österdalen i ö. och
Valdres i s. v. sträcker sig den nära 200 km. långa
Gudbrandsdalen (se d. o.) från Jotunheimens, Loms
och Dovres fjällmassor i n. v. till sjön Mjösens
nordända i s. Viktigast af dess sidodalar äro:
Ottaelvens dalgång, Sjoa- och Vinstradalarna och
Gausdal från v. samt Venebygden från ö. Rundt Mjösen
(362 kvkm.), hvars nivå ligger 121 m. ö. h., utbreda
sig N:s bästa landtbruksdistrikt, "Mjöstrakterne",
Toten i v., Hedemarken i ö. Från dess sydligaste
punkt, Minne, går Vormens dalgång 30 km. s. ut
ned till Glommendalen. Mellan Gudbrandsdalen i
n. ö. och Hallingdal i s. v. sträcker sig Valdres (se
d. o.) från Fillefjeld åt ö. och s. ö., omslutande
Vangsmjösen; dalgången antar längre ned namnen
Begndalen och Aadalen (omslutande sjön Sperilen)
och slutar vid staden Hönefos. Där möter den 70
km. långa Randsfjordens dalgång, som har sitt upphof
i de två djupt inträngande Etne- och Dokkadalarna
(från Vinstervandene s. v. om Jotunheimen), som
förena sig vid Randsfjordens norra slutpunkt,
Odnes. Nedanför Randsfjord ligger den vackra breda
dalbygden Ringerike (se d. o.). Den där belägna
sjön Tyrifjord har aflopp genom Dramselven, hvars
breda dalgång med de välodlade bygderna Modum
och Eker omges af ganska höga skogsåsar. Från
Tyrifjordens sydöstra förgrening, Holsfjorden,
leder en låg, bred dalsänka, Lierdalen, öfver till
Dramsfjordens inre del. Mellan Valdres i n. och
Numedal i s. sträcker sig den omkr. 120 km. långa
Hallingdalen (se d. o.) från Hemsedalsfjeldene och
Hallingskarvet i n. till Gulsvik vid sjön Kröderen
(se d. o.). Därefter fortsätter den söderut under
namnen Krödsherred (omkring Kröderen) och Snarumsdal
ned till Dramsdalen. Numedalslaagens (se Laagen 2)
dalgång, som börjar på Hardangervidda, heter under
50 km. af sin öfversta, i ö. och n. ö. gående del
Dagalien, efter sin förening med den västerifrån
kommande Opdal Numedal (som har sydlig riktning)
ända till Kongsberg, sedermera Sandsvær, Lardal
och Hedrum, samt mynnar ut vid Kristianiafjorden
ö. om Larvik (afståndet dit från Opdal är 170
km.). Äfven det breda bälte, som sträcker sig nedanför
Oplandsvidderne och Hardangervidda från gränsen mot
Sverige i ö. till Telemarken i v. är nästan i sin
helhet fylldt af fjäll,
ofta blott låga åsar, mångenstädes åtskilda
genom delvis t. o. m. rätt vidsträckta odlade
sträckor. De viktigaste fjäll- och åspartierna
äro ö. om Glommendalen Finskogen och Vingers
skogsåsar, Setskogens och Smaalenenes skogsmarker,
som genomskäras af Tistedalen. Mellan Mjösens södra
del i ö. och Randsfjorden i v. höjer sig Totenaasen,
mellan Randsfjorden i ö. samt Begndalen, Sperilen
och Aadalen i v. Hadelands og Lands skogmark. S. om
Totenaasen sträcker sig skogsbygden Nordmarken
(Opkuven, 703 m.), som i s. v. gränsar till
Krokskogen. Från dessa skogsmarker utlöpa lägre åsar,
omslutande Kristianiadalen, med höjderna Holmenkollen
(340 m.), Frognersæteren (415 m.), Tryvandshöiden
(548 m.), Voksenkollen (474 m.) och Ekebergkollen
(205 m.) omkring Kristiania samt Skogumaas (343
m.). – Sörlandskustens vattensystem omfattar N:s
fyra sydligaste amt: Bratsberg, Nedenes, Lister og
Mandal och Stavanger, men kan naturligt delas i tre
hufvudpartier: Telemarken, Setes-(Sæters-)dalens
högslätter och Sörlandets kustremsa. Telemarken,
som begränsas af Hardangervidda i n. v., Numedalens
fjällmark i n. och n. ö. samt i s. v. af Setesdalens
slätter, har tämligen höga fjäll och bildar ett
inveckladt nät af djupa smådalar. Vid Norsjö
i sydöstra delen utmynna de tre viktigaste:
Tinnsjö–Hitterdalsvandets dalgång från n.,
Seljorddalgången från n. v. och Bandaksdalgången
från v. Ö. ut från Norsjö går Skiensdalen till
Skien. V. om Tinnsjö skär Vestfjorddal djupt in
förbi det kägelformiga Gausta (1,875 m.) och lämnar
i sin ravin rum för det väldiga Rjukanfallet. S. om
Bandakdalen får landskapet sin prägel af "nedre
Telemarksfjeldene" (Blefjeld, 1,369 m., Vindeggen,
1,497 m. m. fl.) och en mängd stora fjällsjöar (Vraa-,
Nisser- och Fyresdalsvand, som genom Nidelvens dalgång
ha aflopp till Arendal, och vattendragen i Drangedal,
som ha aflopp till Kragerö). – Setesdalsheierne bilda
geografiskt en sydlig fortsättning af Hardangervidda
och omfatta ej blott Setesdalen (Sætersdalen),
som sträcker sig s. ut, utan breda äfven ut sig åt
ö. in i Telemarken och åt v. till Langfjeldene utan
egentligen bestämda gränser. De sällan mer än 1,000
m. höga bergåsarna genomskäras från n. till s. af
dalgångar, såsom Setesdalen (Otraelvens dalgång) och
v. om denna af de i s. ö. gående Man-, Un-, Lyng-,
Kvines- och Siredalarna. – Sörlandets kustparti är
den låga, i bredd växlande landsträckan längs med
och nära kusten från Langesundsfjorden i ö. till
Buknfjorden i v. Där finnas blott ganska låga
åsar, och där det är skydd för vinden, finns frodig
trädvegetation, ofta ek och andra löfträd, samt
mycket välodlad jord mellan åskullarna. Kustremsan
har två hufvudpartier: Listerlandet (se d. o.), v. om
staden Farsund, och Jæderen (se d. o.), N:s största
låglandsslätt, höjande sig knappt mer än 100 m. ö. h.
K. V. H.
Geologiska förhållanden. I allmänt geologiskt
hänseende utgör N. nordvästra delen af det
stora nordeuropeiska urbergsområdet, det
s. k. Fennoskandia, samt uppbygges alltså till
större delen af urformationens bergarter: gnejser
o. a. kristalliniska skiffrar (glimmerskiffrar,
kvartsiter, hornbländeskiffrar m. fl.) samt
graniter m. fl. tydliga eruptivbergarter. Med största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
