Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och den vackra Hyllandsfoss, 89 m. i Tokkeelv);
Numedalslaagen, med bl. a. Norefaldene, som egas
af norska staten, Vittingfossen och Labrofossen;
Drammensvasdraget med hufvudgrenen Randsfjordens
vasdrag, som utfaller i sjön Tyrifjorden, med
afloppet Dramselven till Dramsfjorden, och
som har en mängd bifloder (Valdresvasdraget,
Hallingdalsvasdraget, Simoa, Vestfossens vasdrag
m. fl.) och vattenfall: Holmen-Hellefoss, Embretfoss,
Gravfoss, Gjeithusfossene, Vittefoss, Honefossen,
Hofsfoss, Kistefoss och Kaggefoss; Akerselven, blott
9 km., aflopp för Nordmarkens vattensystem; Glommen,
N:s största älf, omkr. 600 km., som under sitt
hufvudlopp bildar en rad af N:s största vattenfall:
Kongsvingerfossene, Funden-, Raanaas-, Bings-, Mörk-,
Halfred-, Solberg-, Fossum-, Kykkelsrudfossen, Vamma-
samt Trosvik- och Vrangfossen och Sarpfossen, och
i hvars vattensystem ingå insjön Mjösen och Vormen,
dess fortsättning; Klara, som fortsätter i Sverige
som Klarälfven (se d. o.).
K. V. H.
Klimatet är mycket växlande, från typiskt
inlandsklimat i de sydöstra dalarna och på Finmarkens
platå med alla öfvergångar ända till utprägladt
sjöklimat längs västkusten. Relativt är det
utomordentligt gynnsamt, tack vare i första rummet
Atlantiska hafvets uppvärmda ytström. Ingenstädes
på kuststräckan från Lindesnæs till Lofoten är
medeltemperaturen ens under årets kallaste månad
under 0°. Årliga medeltemperaturen aftar från
kusten inåt land. Den är vid Oksö fyr (Kristiansand)
7°, Skudesnes 7,4°, Bergen 7,1°, Lærdal 6,4°,
Kristiansund 6,4°, Röst, Lofoten 4,8°, Bodö 4,1°,
Tromsö 2,4°, Nordkap 1,8°, Yardö 0,7°, Kautokeino
-3,2° (Galdhöpiggens topp -9,8), Röros -0,4°, Rena
1,4°, Lillehammer 3,2°, Kristiania 5,5°, Færder fyr
6,8°. Medan vid Kristianiafjordens mynning (Færder)
sällan observerats en så låg temperatur som -20°,
ha i Kristiania noterats -29,5°, i Tönset -45,0° och
i Karasjok -51,5°. Lägsta observerade temperatur i
Bergen är -15°, på Skomvær, ytterst i Lofoten, -11°
och på Gjæsvær fyr, nära Nordkap -19,5°. Årets
varmaste månad är på den sydvästra, jämna delen af
kusten juli, med en genomsnittstemperatur af 14°, från
Arendal i ö. till Kristianiafjordens mynning 16° och
i Kristiania 17°, men aftagande längre in i landet;
på kusten n. om Stad är aug. varmaste månad med 13°
och med aftagande temperatur norrut (9° i Vardö). Den
högsta temperatur, som observerats på Færder, är
27°, i Kristiania och Trondhjem 35°, i Röros 29,5°, i
Bergen 31,5°, på Skomvær 18,9°, på Gjæsvær fyr 30°,
i Karasjok 29,9° och i Sydvaranger 31°. Skillnaden
mellan trakterna med kust- och med inlandsklimat visar
sig också särdeles märkbar genom de förras större
fuktighet. Normala nederbördsmängden i mm. är minst i
det inre af Finmarken (Alten 296, Karasjok 400) samt
i de inre och högre delarna af Östlandet (Tönset 347,
Hamar 497), är i Kristiania 583, i Lærdal innerst
i Sogn 576 samt tilltar ut emot kusten till ett
stycke innanför själfva kustranden, där maxima nås;
Trondhjem har sålunda 905, Mandal 1,326, Bergen 1,856,
Florö 1,942 och Hovlandsdalen högst upp 3,178 mm.;
längs kusten norrut artar den: Bodö har 846, Tromsö
1,037 mm. Största kända nederbördshöjd under loppet
af 24 timmar visar
Gloppen i Nordfjord (198 mm.). Snögränsen går
relativt lägre i närheten af kusten än inne i landet;
på sydvästra kusten (Folgefonnen) är den
1,400–1,500 m., på den nordvästra (Altenfjordens bræer)
1,000–1,100 m., i Jotunheimens centrala delar ända
till 1,900 m. ö. h. I N:s inre härskar mycken
vindstilla, och vindens styrka är mycket ringa,
stormdagarna äro få. Molntäcket är i N. större
om vintern än om sommaren, större på kusten än i
det inre. Största antalet alldeles klara dagar om
året har Sogndal (85). Tjocka förekommer ofta om
vintern som frostdimma i Kristianiafjorden; västan-
och nordanfjällska delarna af kusten ha ofta tjocka
äfven om sommaren. Sydkusten har de flesta töckniga
dagarna. Hagelbyar äro sällsynta; af åskvädersdagar
ha trakterna kring Kristiania och Mjösen de flesta,
8–10 årligen. Vegetationsgränsen är nordligare
än i något annat land.
K. V. H.
Befolkningen tillhör nästan oblandadt den germanska folkgruppens
skandinaviska gren. Blott 3 proc. af befolkningen
äro af främmande nationalitet eller ursprung. 1910
voro i N. bosatta inalles 60,000 pers. födda som
utlänningar, d. v. s. 2,5 proc. af befolkningen
(omkr. 38,800 svenskar, 4,000 danskar, 3,000 tyskar,
3,000 tillhörande andra europeiska nationaliteter
och 4,600 amerikaner, hvaraf dock flertalet var
återinvandrade norrmän). En liten kontingent af N:s
befolkning (1,25 proc.) är af finsk-ugrisk härkomst,
nämligen omkr. 19,700 (0,83 proc.) lappar (i N. ofta
kallade finner) och omkr. 9,800 (0,42 proc.) finnar
(i Norge kallade kvæner), alldeles öfvervägande i
de nordligaste trakterna (i Karasjok och Kautokeino
utgöra de t. o. m. 97 proc. af befolkningen). Af N:s
hela befolkning äro 96 proc. norrmän, af två distinkta
typer med en rad öfvergångsformer. Hufvudtypen,
som sätter prägeln på norska folket, har dolikocefal
hufvudform, högväxt, smärt, kraftig kroppsbyggnad
(höjdmått för vuxna män, rekryter, var 1907 i
genomsnitt 171,24 cm.), smalt ansikte, ljus hy, blondt
hår och blå ögon (97,25 proc.). Denna typ bildar
befolkningens massa i inlandsbygderna från Setesdalen
upp till Helgeland samt i hela Östlandet. En större
del af befolkningen på sör- och vestländska kusten
(Jæderen 82 proc., maximum) företer andra rasdrag:
brakycefal (kortskallig) hufvudform, rundare
hufvud med bredare ansikte, mindre kroppshöjd
samt mörkare hy, hår och ögon. N:s hemmahörande
folkmängd utgjorde vid sista allmänna folkräkningen
(10 dec. 1910) 2,391,782 (31 dec. 1912 beräknades
antalet ha stigit till 2,435,700) pers. Årliga
tillväxtproc. var 1891–1900 i genomsnitt 1,13, åren
1901–10 0,66. N. är öfvermåttan glest befolkadt, med
blott 7,6 inv. per kvkm., men folktätheten skiftar
mycket, och den verkligt beboeliga delen af landet
(på sin höjd 1/10 af arealen) har en högre folktäthet
än Europa i genomsnitt. Den tätast bebyggda delen
är trakterna kring Kristianiafjorden (Viken),
där omkr. 1/4 af landets befolkning bebor 1/36 af
dess areal. 3/4 af befolkningen bo längs kusten och
fjordstränderna. 1,702,600 (71 proc.) bodde 1910 på
landet, 689,200 (29 proc.) i städerna. De största af
dessa äro Kristiania (241,800 inv.), Bergen (76,900),
Trondhjem (45,300), Stavanger (37,300) och Drammen
(24,700). Befolkningen tillhör evangelisk-lutherska
kyrkan, så när som på 62,553 (2,6 proc.;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
