Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Akershus skulle bibehållas som "obefäst"
militäretablissemang och Eidsvold i stället bli
hufvuddepå samt föreslog, att Fredrikstad skulle
raseras och Fredriksten bibehållas, att Kongsvinger
ej vidare skulle underhållas och att Fredriksværn
skulle användas blott som kryssarstation. Dessa
förslag godkändes 1856, och Akershus’ nedre verk
raserades. Men 1863 års kommitté föreslog dels ny
bestyckning för denna fästnings återstående verk, dels
förstärkningar vid Dröbaksund och befästningar vid
Drammensfjorden. Dröbaksundsförslaget fastställdes
sedermera 1867; men 1871 evakuerades Fredriksholm,
och 1872 nedlades Kristiansands befästningar. 1873
reviderades 1865 års försvarsplan; 1875 påbörjades
nya befästningar vid Dröbaksund; 1876 tillsattes
en ny kommitté, som 1879 föreslog Oskarborgs och
Svelviksunds befästande, anläggandet af en replipunkt
vid Næs i Komerike, järnvägsövergångarnas vid Fossum
och Minne skyddande genom defensiva brohufvud och
anordnandet af depåplats vid Grundset i Elverum;
1885 uppgjordes ny förstärkningsplan, särskildt
för Dröbaksund (se d. o.), och 1889 tillsattes
en gränsfästningskommitté. Medan ännu unionen
åtminstone till det yttre fortbestod orubbad,
började nämligen ett systematiskt förberedande
af fasta försvarsanläggningar mot Sverige;
och under 1900-talets första år byggdes de
s. k. gränsfästningarna (se d. o.), hvarjämte
Fredriksten och Kongsvinger förstärktes. I
slutet af 1890-talet hade emellertid äfven
åtskilliga kustbefästningar utförts, nämligen
Topdalsfjordens befästningar vid Kristiansand,
nya befästningar vid Bergen, Tönsbergsfjordens
befästningar till skydd för en ny flottstation
vid Melsomvik och Agdenes’ befästningar utanför
Trondhjem. Efter gränsfästningarnas slopande i
följd af Karlstadskonventionen 1905 har den fasta
hufvudförsvarslinjen mot Sverige måst förläggas
bakom den neutrala zonen vid Glommen (se
Glommenlinjen), och härjämte ha på senare tid
befästningar anlagts dels på Jelön utanför Moss,
dels i Drammensafskärningen till skydd för anfall
mot Kristiania västerifrån, dels i Stjör- och
Værdalarna till skydd för Trondhjem mot anfall från
Sverige. 1910 års försvarskommission hade emellertid
föreslagit flottstationer, utom vid Horten, äfven vid
Kristiansand, Bergen, Trondhjem och "Ofotavsnittet",
och i följd häraf beviljade 1912 års storting medel
dels till fortsättandet af redan förut påbörjade
fortifikatoriska anläggningar till skydd för
Narviksbanan och Ofoten, dar äfven marinstation
anlägges, dels till förstärkningar vid Horten,
dels till påbörjandet af marinstationsanläggningar
vid Bergen, Trondhjem och Kristiansand. Slutligen
väntas till nästa storting förslag om Vardöhus.
L. W:son M.
Flottan, till hvars planmässiga förstärkning
stortinget som en början 1912 beviljade för 1912–13
20 mill. kr., omfattar (juli 1913) efter de ofvan
nämnda beviljade anslagen följande färdiga eller under
byggnad varande fartyg: 6 pansarfartyg, 2 monitorer,
3 kanonbåtar af 1:a kl., 8 d:o af 2:a kl., 3 jagare
(den under byggnad varande får turbinmaskiner), 1
torpeddivisionsbåt, 10 1:a kl. torpedbåtar (byggda
1896–1901) och 27 2:a kl torpedbåtar (byggda
1882–1911), 5 undervattensbåtar samt åtskilliga
äldre, skol- och specialfartyg (4 större fartyg och
en rad mindre
båtar). Stridsfartygens sammanlagda tontal är 37,400,
kanonantalet 275. – Officerarna äro dels fast aflönade
(1 amiral, 4 kommendörer, 14 kommendörkaptener,
52 kaptener och 52 "premiärlöjtnanter" förutom 3
sjömilitära distriktschefer och ett obestämdt antal
underlöjtnanter), dels oaflönade (f. n., 1913,
omkr. 160 kaptener och löjtnanter). Kadetterna
utbildas vid sjökrigsskolan i Horten till
underlöjtnanter; en del af dessa får tillträde till
skolans öfre afdelning och utbildas i samband härmed
genom praktisk tjänstgöring under 2 1/4 år för inträde
i den fast aflönade sjöofficerskåren; de öfrige
utnämnas efter 6 månaders tjänst till sjöss till
oaflönade (s. k. "värnpliktiga") sjöofficerare och
öfvergå till civila yrken. – Ett örlogsvarf finns
i Horten, som är marinens hufvudstation; stationer
finnas i Kristiansand, Bergen och (under anläggning)
i Ofotfjorden; en mindre örlogshamn finns i Melsomvik
(se d. o.). – Flottans öfriga fasta personal indelas
i olika kårer: Sjömilitære korps omfattande
matros- (signal-) och artilleriunderofficerare,
kanonjärer och konstaplar samt rekryterad genom
värfning af matroser (konstaplar), som efter en
4-årig teoretisk och praktisk utbildning anställas
som underofficerare eller fortsätta som meniga
kanonjärer; Marinens haandverkskorps, omfattande
maskinofficerare, maskinunderofficerare, vapen-
och skeppsbyggnadshandtverkare, fyrverkare
och minunderofficerare samt af menige tekniska
elever, minkonstaplar, eldare och minhandtverkare,
hvartill komma undervattensunderofficerare och
undervattenskonstaplar; Intendanturkorpset,
till hvilken antagas som officersvolontärer
affärsmän och jurister, som genomgå en 3
månaders kurs och tjänstgöra 3 månader ombord
som menige, hvarefter de utnämnas till oaflönade
intendenturofficerare och hvars underofficerare
rekryteras bland intendenturkonstaplarna, som ha 1
års utbildning, och Sanitetskorpset, som rekryteras
bland värnpliktiga med. studerande, som önska aftjäna
sin värnplikt i flottan – Till flottans bemanning
i dess nuv. storlek fordras omkr. 4,000 man, under
det att fasta meniga manskapsstyrkan f. n. utgör
omkr. 800 man. – Flottans värnpliktiga rekryteras
bland landets sjömän, som enl. lag af 1910 från det
år, hvarunder de fylla 22 år, äro värnpliktiga i 20
år. De inkallas, till det antal – omkr. 800 man per
år –, som flottans bemanning tillsvidare i händelse
af krig kräfver, till fredstjänstgöring under en
sammanhängande tid af minst 6 månader. – Flottans
nögsta förvaltning sorterar under Marinestyrelsen
(upprättad 1898). Styrelserna för armé och marin
bilda tillsammans Forsvarsdepartementet under
krigsministern, som kan vara civil. De egentliga
kommandomålen sortera dock under befälhafvande
amiralen, som å konungens vägnar för högsta
befälet öfver flottan och samtidigt är chef
för Marinestyrelsen. – Marinens ord. budget har
de senare åren belöpt sig till 7–8 mill. kr.;
i denna summa ingå emellertid anslagen till fyr-,
bak-, lots- och sjömansundervisningsväsendet med
omkr. 1,7 mill. kr.
K. V. H.
N:s vapen stammar
från medeltidskonungarnas vapensköld och fana,
hvilkas heraldiska tecken var det upprättstående
lejonet. Vapnets säkra historia börjar med Håkan
Håkansson, som i sitt sigill från 1217 förde ett
framåtgående lejon i trekantig sköld. Erik Magnusson
försåg vid sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
