för Hultsfred--Västerviks järnvägs-a.-b. 1,036,166 kr. eller tills. 2,673,766 kr., hvarjämte det förstnämnda bolaget hade en reservfond af 75,000 kr. samt en reparations- och förnyelsefond af 21,519 kr. Norsholm--Västervik--Hultsfreds järnvägars postadress är Västervik, där jämväl resp. styrelser ha sitt säte. A. d'A. Norsjö, socken i Västerbottens län, Norsjö och Malå tingslag. 1,860 kvkm. 5,917 inv. (1912). N. utgör ett pastorat i Luleå stift, Västerbottens norra kontrakt. Norsjö l. Nordsjö (under medeltiden Nonnsjór), insjö i Telemarken, Bratsberg amt, Norge, n. v. om Skien, 30 km. lång, ända till 3,5 km. bred och med ett största djup af 176 m., 59,7 kvkm., men endast 15 m. ö. h. N. utgör reservoar för en stor del af amtets vattendrag och har genom Farelven, som i sitt nedre lopp heter Skienselven, aflopp till Frierfjord. Skiensvasdraget är sedan 1861 kanaliseradt från Skien (med slussanläggning) upp till Hjellevatn och vidare genom Farelven med slussarna vid Löveid upp till N. Genom Bandak--N.-kanalen (se Bandak) står N. i samband med Dalen 26 km. i v., och den i dess norra del utmynnande, segelbara Sauerelv förenar den med Hiterdalsvandet, som går upp till Notodden (se d. o.). Också bildar N. en viktig transportväg för Telemarkens storindustri. Ångfartyg med ända till 1,500 tons dräktighet skola kunna på denna farled komma in i hjärtat af landet. 25 juli 1913 beslöt stortinget anlägga en järnväg från Notodden ö. om N. ända ned till Skien och Porsgrund. Denna bana kommer vid Noragutu n. om N. att korsa den blifvande Sörlandsbanan, som enl. projektet skall sträcka sig nedåt v. om N. K. V. H. Norsjö och Malå tingslag, Västerbottens län, ingår i Västerbottens norra domsaga och Skellefteå fögderi samt omfattar socknarna Norsjö och Malå. 3,590 kvkm. 8,889 inv. (1912). Norsjö revir tillhör Skellefteå öfverjägmästardistrikt samt omfattar Malå socken och de delar af Norsjö och Skellefteå socknar, som ligga s. om Skellefteå älf, Västerbottens län. Reviret är indeladt i fem bevakningstrakter. Vid 1910 års slut omfattade de allmänna skogarna inom reviret en sammanlagd areal af 106,470 har, hvaraf 14 stycken kronoparker, om tillhopa 101,556 har. S-r. Norska frågan. Se Norge, sp. 1430, och Sverige-Norge. Norska hafvet är efter H. Mohns föredöme och därför att det företrädesvis blifvit undersökt af norska vetenskapsmän den numera vanligen brukliga benämningen på den subpolära bassäng af Atlantiska hafvet, som ligger mellan Norge, Björnön och Spetsbergen å ena sidan samt Grönland, Island och Färöarna å den andra; dock förekommer också benämningen Europeiska nordhafvet, som användes äfven af Mohn. Mot Atlantiska hafvet är det väl begränsadt genom submarina åsar, som sammanbinda norra Skottland, Färöarna och Island samt ligga på ett djup af omkr. 550 m. Mellan Spetsbergen och Finmarken är en bred öppning till Barents' haf, där djupet sannolikt uppgår till 750 m. Den mest utmärkande egendomligheten för Norska hafvet är den stora olikheten i temperatur mellan dess östra och dess västra del, på ömse sidor om en krokig linje dragen midt emellan Färöarna och Shetlandsöarna till västra sidan af Spetsbergen. En arktisk ström, som går söderut längs Grönlands kust, för med sig stora fält af packis och inträder i norra Atlanten genom kanalen mellan Island och Grönland. Vattnet är där saltfattigt, iskallt, på sina ställen -- 1,2° från ytan ända till bottnen; däremot är hafvet alltid isfritt ö. om ofvannämnda linje och har en temperatur på 500 m. djup af mer än 0° samt en salthalt af 35 pro mille eller däröfver, en följd af den varma ström -- en fortsättning af Golfströmmen --, som går mellan Skottlands och Islands kust och för en betydlig värmemängd till norska kusten. På större djup, under Golfströmmen, är vattnet äfven strax utanför norska kusten afkyldt till omkr. --1,2°. Dessa temperaturer ha nedannämnde Helland-Hansen och Nansen funnit vara underkastade parallella förskjutningar från det ena året till det andra. Den höga värmegraden i hafvet v. om Sognefjord 1902 gjorde sig märkbar 1903 vid Lofoten och 1904 i Barents' haf, och man tror sig kunna af värmeföreteelserna v. om mellersta Norge förutsäga dem ett år i förväg vid Lofoten och två år förut vid Lapplandskusten samt därmed utsikterna för fisket (hög värme medför dålig fångst och tvärtom). -- Norska hafvet har ett djup, som nästan täflar med den öppna Atlantens och Stora oceanens, i hela centrala delen sannolikt 3,000 m. -- Norska hafvet har en rik pelagisk flora och fauna. Atlantiska strömmens varma vatten för ofta till Norge ett djurlif, som vanligen anträffas endast under lägre breddgrader. I mars och april idkas indräktig sälfångst n. och ö. om Jan Mayen längs kanten af isfälten och senare på året hvalfångst. Ett stort antal norska fartyg besöker hvarje år kusterna af Spetsbergen för insamling af ejderdun samt jakt på hvalar, sälar och hvalrossar. Grisslor, alkor, måsar och andra sjöfåglar finnas i oräkneliga skaror vid Spetsbergen och längs kanten af isfälten. Utmed norska kusten drifves ett högst lönande sill-, torsk-, makrill- och hummerfiske. Litt.: "Norske nordhavsekspedition 1876-78" (7 bd, 1880-97), Bj. Helland-Hansen och Fr. Nansen, "The Norwegian sea, its physical oceanography based upon norwegian researches 1900-1904" (1909; vol. II, n:o 2 af "Report ön norwegian fishery- and marine investigations"). (J. F. N.) Norska hästen förekommer i två skilda typer: fjordhästen och gudbrandsdalshästen. Fjordhästen l. Vestlandsrasen (se afbildning i art. Hästen, textfig. 8) tillhör de ponnyartade hästraserna, hvilkas stamform utan tvifvel är den i forna tider äfven i Europa förekommande vilda hästen af den mindre typen. Enligt L. Steineger är den närmast besläktad med den keltiska ponnyn och har kommit öfver till Norge från Skottland, redan då landförbindelse mellan dessa länder öfver Nordsjön förekom; enligt Ewart utgör rasen en blandning af den keltiska ponnyn och den s. k. skogshästen, som af honom anses vara densamma, som representeras af de många skelettlämningar från stenålderstiden vid Solutré i Frankrike m. fl. orter; äfven Ridgeway betraktar fjordhästen som en ättling af samma stenåldershästar. Fjordhästen är utan tvifvel den äldre af de norska raserna, och "Vestlandet" var ända in på 1800-talet det egentliga hästuppfödningsdistriktet i Norge. Storleken är omkr. 142