Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norska litteraturen
Talangfullast bland de yngre är utan tvifvel Knut
Hamsun (f. 1859). I novellistiken göra sig i olika
riktningar H. Aanrud (f. 1863), P. Egge (f. 1869),
J. Böjer (f. 1872), A. H a u k l a n d (f. 1873),
J. Falk ber ge t (f. 1879) och H. E. K in c k
(f. 1865) m. fl. bemärkta. Lyriken, som varit
till-bakasatt under några årtionden, började åter
odlas med N. C o 11 e 11 Y o g t (f. 1864), S. O b s
t f e 1-der (1866-1900), V. Kr a g (f. 1871) m. fl.,
utan att likväl bli af synnerlig betydelse. Främst
bland de senare dramatikerna står G. Heiberg
(f. 1857). - Den mest framstående representanten för
"maallitteraturen" (jfr Landsmål) är 0. A. Yinje
(1818-70), en folklig och frisk lyriker. På "maalet"
skrifver Kr. Janson (f. 1841), en religiös novellist
med stor läsekrets. A. G a r-borg (f. 1851) har som
prosaist skapat både skarpt naturalistisk och mystiskt
visionär novellistik samt förnyat den lyriska dikten
i rytmiskt och stilistiskt hänseende. Bland öfriga
"maal’’-författare äro J. T ve d t (f. 1857),
Y. Yislie (f. 1858), P. Sivle (1857-1904) och
I. Mortensson (f. 1857).
När man talar om N:s vetenskapliga litteratur, bör
i främsta rummet nämnas matematikern N. H. Abel
(1802-29), en af den moderna matematikens
grundläggare. Bland andra matematiska författare
må nämnas B. M. Holmboe (1795- 1850), 0. J. Br och
(1818-89), M. S. Lie (1842-99) och K. A. Bjerknes
(1825-1903), bland naturvetenskapsmän Kr. Hansteen
(1784 -1873; berömda arbeten om jordmagnetismen
och norrskenet), fysikern K. Birkeland (f. 1867),
geologerna B. M. Keilhau (1797-1858), A. T. Helland
(f. 1846) och T h. Kjerulf (1825-88, som författat
äfven dikter och andra skönlitterära arbeten af
värde), botanisterna M. N. B lytt (1789-1862),
A. G. B lytt (1843 -98; fader och son) och N. W i 11 e
(f. 1858), zoologerna M. Särs (1805-69), G. 0. Särs
(f. 1837), E. C o 11 e 11 (f. 1842) och J. M. N o r
m a n (1823-1903), meteorologen H. Mohn (f. 1835),
kemisterna T. H. Hjortdahl (f. 1839) och P. Waage
(1833-1900). Som reseskildrare äro upptäckarLa
Fr. N anse n (f. 1861) och R. Amundsen (f. 1872)
mest kända. Norge har flera framstående historiska
författare. De förste efter skilsmässan från Danmark
voro Kr. M. de Falsen (1782-1830), J. Kr. Berg (1775
-1852) och J. A all (1773-1844). Dessa af-löstes af
K. K. A. Lange (1810-61), J. R. Keyser (1803-64) och
P. A. Munch (1810 -63). Synnerligast den sistnämnde
var mycket produktiv och mångsidig. Flera af hans
teorier äro nu öfvergifna, men hans omfattande
forskningar äro dock alltjämt af stort värde. Hans
största verk är "Det norske folks historie". Bland
senare historiker må nämnas L. L. Daae (f. 1834),
som i afhandlingar och större arbeten har behandlat
hufvudsakligen tiden för föreningen med Danmark,
J. E. W. Särs (f. 1835), hvars viktigaste arbete
är "Udsigt över den norske historie", Y. Nielsen
(f. 1843), som hufvudsakligen har behandlat Norges
historia under de första åren efter föreningen med
Sverige och lämnat en mängd värdefulla bidrag till
denna tids historia, G. Storm (1845- 1903), som
hufvudsakligen sysselsatt sig med vi-
kingatiden och den norska medeltidslitteraturen, och
0. A. Överland (1855-1911). Till dessa skriftställare
sluta sig memoarförfattarna J. H. Yogt (1784-1862),
P. Kr. H o 1st (1776 -1863), Kl. P a ve Is (1769-1822)
och C o n-radine Birgitte d’Unker (1780-1866). 0. Rygh
(1833-99) och N. Nicolaysen (1817-1911) äro författare
till ypperliga arbeten i arkeologi. Äfven I. M. Undset
(1853-93) verkställde intressanta arkeologiska
forskningar. I grekisk-romersk fornkunskap har
L. B. S t e-nersen (f. 1843) åstadkommit värderika
arbeten. Norges äldre och nyare topografi är bearbetad
af J. E. Kraft (1784-1853), G. Mun the (1795-1876),
P. A. Munch, A. M. S c h w e i-gaard (1808-70),
G. P. Blom (1785-1869), 0. J. Br och och L. K. D
a a (1809-77), hvilken sistnämnde jämväl skrifvit
många arbeten inom andra grenar, särskildt sådana
af geografiskt och politiskt innehåll. Norges mest
ansedde filosofiske författare är M. J. Mön ra d
(1816-97), hvilken uppträdt äfven som estetiker. Äfven
G. Y. Lyng (1827-84) har uppträdt som filosofisk
författare. Under 1800-talets förra hälft var
N. Treschow (1751-1833) en produktiv och ansedd
författare inom denna vetenskap. Inom språkvetenskapen
räknar Norge ett antal betydande författare: Keyser,
P. A. Munch, Rygh, J. Fritz-ner (1812-93), K. R. U
n ger (1817-97), J.
F. B. Storm (f. 1836) och framför allt E. S. B
u g g e (1833-1907) samt, bland de yngre, A. Torp
(f. 1853), A. L ar sen (f. 1872), Hj. S. Falk (f.
1859) och M. B. O l se n (f. 1878). Norska
folkdiktningen fann i M. B. Landstad (1802-80)
sin förste samlare. Framstående folkbrist är M.
Moe (f. 1859). Lapska språket är bearbetadt af
N. J. K. Y. S t o c k f l e t h (1787- 1866) och
J. A. Friis (se sp. 22). I. A. A a se n (1813-96)
har utarbetat ett lexikon of ver or d af folkspråket,
och H. M. E. R oss (f. 1833) har lämnat supplerande
meddelanden därtill. Äfven K. K n u d-s e n (1812-95)
riktade med sina arbeten studiet af norska språket.
I österländsk och jämförande språkforskning
finnas arbeten af Kr. A. Holmboe (1796-1882),
J. P. Br och (1819-86) och L. K. Daa, i klassisk
filologi af Fr. L. Yibe (1803-81), L. C. M. A u
ber t (1807-87) m. fl. Som konsthistoriker äro L.
Dietrichson, A. A u-bert (f. 1851) och J. P. Thiis
(f. 1870) framstående. De mest bekante juridiske
författarna i Norge äro Fr. Stäng (1808-84),
den ofvan nämnde A. M. Schweigaard, K. K. H. B. D u
n-ker (1807-70), U. A. Motzfeldt (1807 -65),
G. Fr. Hallager (1816-76), T. H. Aschehoug
(1822-1909), Fr. P. Brandt (1825-91), L. M. B.
A u bert (1838-96) och
G. F. Hagerup (f. 1853). Inom medicinen
finnes i Norge ett stort antal mer eller
mindre framstående skriftställare. Nästan alla
medicine professorer och flera andra läkare ha
skrifvit på detta område. Med namnen F. K. Faye
(1806 -90), K. Y. Boeck (1808-75), D. C.
D a-nielssen (1815-94), G. H. A. Hansen (f. 1841)
och 0. B. B ull (f. 1842) är endast en
ringa del uppräknad. Af teologiska och religiösa
författare är antalet ännu större. Namnen
P. Hersleb (1689-1757), S. J. Stenersen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
