North Andover - Northcote 48 engelska adelsätter. Mest bekanta af deras bärare äro William Parr (se d. o.), markis af N., broder till Henrik YIILs sista drottning, Henry H o w a r d (se d. o. 6), earl af N., och S p e n c e r G o m p t o n, earl af N., f. 1601, d. 1643, som var en af Karl I:s tappraste krigare under inbördeskriget och stupade i träffningen vid Hopton heath. Titeln markis af N. bäres f. n. af hufvudmannen för ätten Compton. North Andover [nå'th ä'ndova], stad i nordamerikanska staten Massachusetts, vid Merrimac, nära Lawrence. 5,529 inv. (1910). Fabriker. J. F. N. North Attleborough [nå'th ä'tlboro], stad i nordamerikanska staten Massachusetts. 9,562 inv. (1910). Guldsmedsindustri. J. F. N. North Berwick [nå'th be'rik], stad och mycket besökt hafsbad i skotska grefsk. Haddington, vid inloppet till Firth of Forth. 3,968 inv. (1911). Ö. om den lilla hamnen ligger Bass rock (se Bass). J. F. N. North Bierley [nå'th bie'li]. Se Bierley. Northbridge [nå'thbridj], kommun i nordamerikanska staten Massachusetts, vid Blackstone river. 8,807 inv. (1910). Bomullsfabriker. J. F. N. North Bromsgrove [nå'th brå'msgråuv], stad i engelska grefsk. Worcester, en nordlig förstad till Bromsgrove. 7,210 inv. (1911). J. F. N. Northbrook [nå'thbruk], baron cch earl af, adelstitlar inom engelska släkten Baring (se d. o. 4 och 8). Thomas George Baring, earl af N. (se Baring 8), afled 15 nov. 1904. Jfr B. Mallet, "Thomas George, earl of N." (1908). Northbrookön [nå'thbruk-]. Se Frans Josefs land. North Cachar [nå'th kacha']. Se Cachar. North Carolina [nå'th kärolai'na]. Se Carolina 1. Northcliffe [nå'thklif], lord. Se Harmsworth. Northcote [nå'thkåut], James, engelsk målare, f. 1746, d. 1831 i London, var lärjunge af Reynolds, men utbildade sig hufvudsakligen i Italien, vann mycket erkännande och invaldes i akademien 1787. Man berömmer hos honom i viss mån komposition och färg, men i synnerhet uttrycket i hans figurer. För Boydells Shakspere-galleri utförde han 10 målningar, som stuckos i koppar. Dessutom målade han Rikard af York hos den gamle Mortimer i fängelset, Centaurs skeppsbrott, Prinsens af Braunschweig död, porträtt af konungen af England, af Napoleon, af berömda skådespelare och skådespelerskor samt slutligen djurstycken (Lejon och tigrar, Lejonfamilj, Strid mellan en örn och en orm m. fl.). På gamla dagar sysselsatte han sig äfven med att göra teckningar till fabler. De utkommo i träsnitt (2 dlr, 1828-33). (G-g N.) James Northcote. Efter ett själf porträtt. Northcote [nå'thkåut], Stafford Henry, sedan 1885 earl af Iddesleigh, under större delen af sin politiska bana känd som sir Stafford N., engelsk statsman, f. 27 okt. 1818 i London, d. där 12 jan. 1887, tillhörde en sedan medeltiden känd släkt i Devonshire, var 1842-47 privatsekreterare åt W. E. Glad-stone, som då ännu var "det konservativa partiets hopp", och politiskt nära förbunden med denne ännu ett årtionde framåt. 1850 blef N. sekreterare i kommissionen för anordnande af 1851 års världsutställning samt ärfde 1851 sin farfars baronetvärdighet och släktgodset Pynes. Han invaldes 1855 i underhuset, som han sedan, med ett kortare afbrott 1857-58, tillhörde i 30 år, och vann där snart anseende och inflytande som sakrik debattör, i synnerhet i finansiella frågor, samt var jan.-juni 1859 finanssekreterare vid skattkammaren i lord Derbys andra ministär. Under de följande åren gjorde han sig bemärkt som oppositionens grundligaste kritiker af den 1859 definitivt till liberalerna öfvergångne Gladstones finanspolitik, och sina egna finansiella idéer framlade han i Twenty years of financial policy (1861). N., som dåmera var en af Disraelis förtrognaste medhjälpare, blef i juli 1866 handelsminister i lord Derbys tredje ministär (med säte i kabinettet) och i mars 1867 statssekreterare för Indien, bibehöll denna post i Disraelis första ministär och afgick med denne i dec. 1868. Som guvernör för Hudson-bay-kompaniet 1869-74 genomdref han kompaniets beslut att sälja Prins Ruperts land till Canada. I Disraelis andra ministär (febr. 1874-april 1880) var N. finansminister och tillika, sedan Disraeli som lord Beaconsfield 1876 förflyttats till öfverhuset, från febr. 1877 det konservativa partiets ledare i underhuset. Han motsatte sig i det längsta det sedan af Disraeli genomdriina inköpet af kedi-vens aktier i Sueskanalen (1875) och vann 1876 mycket erkännande genom uppläggandet af en ny amorteringsfond för statsskulden. Som sitt partis ledare i underhuset var N. lugn, kallblodig och taktfull, ej minst under de upprörda debatter regeringens orientaliska, af ganska och sydafrikanska politik framkallade under dess sista år. Efter liberalernas seger vid 1880 års val, då Disraeli till sk död (1881) bibehöll ledarskapet för oppositionen och detta sedan delades mellan Salisbury och K, väckte den sistnämndes stillsamma och något spa^a taktik starkt missnöje bland en liten grupp yn^re konservativa, som därför bildade det s. k. "fjärde partiet" (se d. o.) och öfvade starkt inflytande i riktning mot skarpare oppositionstaktik och det konservativa partiets demokratisering. Då de Von-servative i juni 1885 åter kommo till maktei, utträngdes N. genom de yngre elementens inverkan från underhusets ledning, erhöll j Salisburys föx-sta ministär endast sinekuren som förste skattkam-marlord (dittills alltid förenad med premiärminisKr-