4 m. Numera torde den förekomma endast i Sululandet och i ringa antal; förr hade den större utbredning. Medan den förstnämnda arten lifnär sig företrädesvis af löf och grenar af träd och buskar,

Fig. 1. Hufvud af tvåhornade noshörningen.

Fig. 2. Hufvud af trubbnosiga noshörningen.

betar denna på marken växande örter; detta skiljaktiga näringssätt står i samband med öfverläppens skiljaktiga form. Arten skall vara af fredligare sinnelag än den föregående. -- Enhörningen l. enhornade noshörningen

Fig. 3. Enhornad noshörning.

(Rh. unicornis; fig. 3) är omkr. 3 m. lång, med svans af 60 cm. längd och skulderhöjd 1,7 m.; vikt omkr. 2,000 kg. Huden är -- till skillnad från de två föregående -- genom djupa veck afdelad i stora fält; endast ett horn finnes; äfven det fullvuxna djuret saknar vanligtvis ej fullständigt fram- och hörntänder. Det lefver i vildt tillstånd numera endast i Nepal, Bhutan och Assam, medan den förr hade större utbredning. -- Java- l. varanoshörningen (Rh. sondaicus) skiljer sig från den närmast föregående genom ringare storlek (kroppslängd 2,5 m.), genom förekomsten af glesa, svarta borst öfver hela kroppen, genom annan anordning af hudfälten samt genom mindre horn (högst 25 cm. långt); honan är vanligen utan horn. Denna art har vidsträcktare utbredning än den föregående: från Bengalen öfver Malakka till Java. -- Sumatranoshörningen (Rh. sumatranus) skiljer sig från de öfriga asiatiska noshörningarna genom förekomsten af två horn; hårbeklädnaden är ännu rikare än hos den föregående. Den förekommer på Borneo, Sumatra, Malakka, i Burma och Assam. -- Af de utdöda noshörningarna må nämnas ullhåriga noshörningen (Rh. tichorhinus), som varit samtida med människan och haft ungefär samma utbredningsområde som mammuten (se d. o.). Liksom hos denna var kroppen försedd med tät hårbeklädnad. Det främsta af nosens två horn uppnådde en betydlig längd (1,5 m.) och förorsakade, att den hos de nu lefvande noshörningarna broskiga delen af näsans skiljevägg för att kunna uppbära detsamma förbenats. Kroppsstorleken öfversteg ej den nu lefvande indiska noshörningens. I Sibirien har man af denna art funnit hela kadaver infrusna i isen. L-e. Noskowski [nåskå'vski], Sigismund, polsk tonsättare, f. 1846 i Warschau, d. där 1909, elev af Kiel, blef 1888 lärare vid Warschaus konservatorium, 1904 andre kapellmästare vid filharmonien där och 1906 äfven kapellmästare vid operan. Han komponerade symfonier, kantater, operorna Livia Quintilla (1900), Wyrok (1907) m. fl., kammarmusikverk, körer, visor, pianostycken m. m., utgaf polska folkvisor och litauiska folkmelodier samt skref en harmonilära (1902) och Kontrapunkt (1908). E. F-t. Nos numerus sumus et fruges consumere nati, lat., "vi äro blott ett tal och födda att äta och dricka", d. v. s. det är ej stort med oss människor. Citat ur Horatius' "Epistolæ", I, 2, 27. Nosocomium (lat., af grek. nosos, sjukdom, och komizein, vårda), sjukhus. Nosofen, farm., ett gult, lukt- och smaklöst, i vatten olösligt pulver, är till sin kemiska byggnad tetrajodfenolftalein (C₆ H₂ J₂ OH). C.O.C₆ H₄ CO. Preparatet har antiseptisk verkan och användes dels något invärtes i dos af 0,2-0,5 gr. vid tarm- och magkatarrer, dels, och hufvudsakligen, utvärtes som mindre giftigt ersättningsmedel för jodoform, alltså som ströpulver vid behandling af infekterade sår och af diverse slemhinneåkommor i näsan och svalget, vid blåskatarr m. m. C. G. S. Nosofobi (af grek. nosos, sjukdom, och fobos, fruktan), abnorm rädsla för sjukdomar. Jfr Hypokondri. G-s. Nosogenesis (af grek. nosos, sjukdom, och genesis, födande, uppkomst), med., sättet för en sjukdoms uppkomst och utveckling. Nosogeografi (af grek. nosos, sjukdom), framställning af sjukdomars utbredning i olika länder och klimat. Nosografi (af grek. nosos, sjukdom, och grafein, skrifva), sjukdomsbeskrifning. Nosokomialfeber (se Nosocomium), sjukhusfeber. Jfr Hospitalsbrand. Nosologi (af grek. nosos, sjukdom, och logos, lära), sjukdomslära. Nosomani (af grek. nosos, sjukdom, och mania, se d. o.), med., sjuklig inbillning, att man har någon sjukdom. Nosovka, ort i ryska guv. Tjernigov, vid järnvägen Kursk--Kiev. 14,712 inv. (1900). Stor sockerfabrik. J. F. N. Nosring, veter., en ring, som man använder för att tvinga tjurar till lydnad. Ringen fästes i näsans skiljevägg, då tjuren nått 1 à 1 1/2 års ålder, och uppbindes med en rem, sträckande sig längs nosryggen och pannan till en annan rem rundt hornfästena. Då tjuren skall ledas, fästes en kedja eller en stång i ringen. H. F. Noss, detsamma som Hnoss (se d. o.). Nossairier. Se Nosairier. Nossan, å i Västergötland, upprinner ur en liten sjö, Nossekälla (230 m. ö. h.) i Borgstena socken i Älfsborgs län, flyter med nordlig hufvudriktning till Herrljunga, hvarefter den gör en betydlig krök