ken kritik. Mycket, som t. ex. genom tidningarna kommer till allmänhetens kännedom, förtjänar ej att som notoriskt tagas för godt. En fast gräns emellan hvad som är att stämpla som löst rykte och hvad som är att hålla för notoriskt sant, låter sig ej uppställa. Den förståndige och erfarne mannens omdöme är afgörande. Frågar man härefter, huru mycket man med hänsyn till fakta, som sägas vara notoriska, har att hålla för sannt utan bevis; måste svaret bli, att i allmänhet notorieteten icke omfattar detaljerna af ett faktum, ja att detta i själfva verket ytterst sällan är fallet. Framför allt på grund häraf är notorietetens betydelse i processen mycket begränsad. Liksom man talar om det notoriskt sanna, kan man tala om det notoriskt osanna. Från notoriskt osanna fakta har man att skilja omöjliga fakta. - För att i process bevis för ett notoriskt faktum skall vara öfverflödigt, måste det vara notoriskt för domaren. Att ålägga domaren som en plikt att förskaffa sig kännedom om de notoriska fakta, som falla inom en persons i hans ställning lefnadssfär, hvilket en mening velat göra, synes icke rimligtvis böra ifrågakomma. Men om man också icke kan antaga någon skyldighet för domaren i ifrågavarande hänseende, så gäller å andra sidan, att domaren eger ej mindre om han på förhand har kännedom om ett faktum som notoriskt, utan vidare bevis därför lägga det till grund för sin pröfning än äfven, om han ej förut har sådan vetskap, förskaffa sig densamma. Och till ett notoriskt faktum eger domaren ex officio taga hänsyn; för att ett sådant faktum skall beaktas, är alltså ej nödvändig förutsättning, att det af part åberopas. - Jämte de s. k. allmänt bekanta fakta, om hvilka i det föregående varit tal, innefattar begreppet notorietet en andra grupp af fakta, nämligen sådana fakta, som domaren under utöfningen af sin ämbetsverksamhet fått vetskap om. Hithörande fakta äro antingen domarens egna ämbetshandiingar eller ock sådana fakta, som förut af honom i hans egenskap af domare iakttagits. Med afseende på denna grupp af fakta möter den viktiga frågan, inom hvilka gränser man får antaga notorietet; särskildt är detta af vikt att afgöra med hänsyn därtill, huruvida domaren får i en process tillgodogöra sig sin kännedom om sådant, som han iakttagit i en annan, öfver hufvud måste man for att ej komma till ohållbara resultat draga trånga gränser för antagandet af notorietet af ifrågavarande art. En plikt för domaren att taga reda på hvad han förut som domare gjort eller iakttagit kan man ej anse föreligga. Huruvida eller i hvilken omfattning en forskningsrätt i sådant afseende tillkommer honom, är delvis tvifvelaktigt. E- K. Notoritet (Notorietet), egenskapen att vara notorisk (se d. o.). Notornis, zool., ett fågelsläkte, tillhörande ordn. Gruiformes och familjen Rallidæ (sumphöns), som lefvat på Nya Zeeland, men numera torde vara utrotadt. Det saknade flygförmåga. L-e. Notoryetes, zool., ett pungdjurssläkte, som upptäcktes 1890 i Syd-Australien, väsentligen skildt från de öfriga nu lefvande pungdjuren. Det öfverensstämmer i många egenskaper med insektätarsläktet Chrysochloris (se Guldmullvadarna) såsom i den iriserande fallen, nässkölden, kraniets och hjärnans form, kindtändernas beskaffenhet, framfötternas utseende m. m. Dessa likheter kunna betraktas som väsentligen uppkomna genom konvergens, alltså genom likartadt lefnadssätt. Ty både N. och Chrysochloris gräfva gångar i hård sand, och deras organisation har därför anpassats på liknande sätt. Ensamt bland alla pungdjur eger N. en nagel på stortån. Pungbenen äro rudimentära. L-e. Notos, de forne grekernas namn på den öfver Grekland blåsande regn och åska bringande sunnanvinden, som i "Vindarnas torn" i Aten afbildades som en yngling med omvänd urna och på ena sidan upplyft mantel. Jfr Auster. N. E-m. Nototrema marsupiatum, Punggrodan, zool. Se Amfibier, sp. 836. Noto vecchio [nåtå vä'kiå], N. ve'tere. Se Noto. Notplan, mus., detsamma som linjesystem (se d. o.). Notre Dame [nå'tr da'm]> fr. ("Vår fru"), förk. N. D., fransk benämning på Jungfru Maria, Jesu moder; namn på flera åt henne helgade kyrkor, t. ex. N. i Paris. Benämningen ingår ock i namnen på flera religiösa ordnar samt i åtskilliga ortnamn. Jfr Madonna, Maria och Maria-kult, sp. 944. Notre-Dame-de-Paris [nåtr da'm de pari'], roman af Victor Hugo (se denne, sp. 1252). Notre-Dames skolsystrar [nåtr da'ms-]. Augustinkorherrarna (se Munkordnar) bildade liksom andra ordnar äfven kvinnliga grenar; en sådan var den i Frankrike 1598 stiftade och af Paul V 1615 stadfästa kongregationen Den h. Augustinus' regulära korfruar af Notre Dame, hvilken tog som särskild uppgift att undervisa den kvinnliga ungdomen. De fingo stor utbredning, men ha illa medfarits i franska revolutionens och senaste tidens stormar. Så mycket större utbredning har tillkommit en efterbildning af mindre sträng form, Notre Damos fattiga skolsystrar (ty. Arme schulschwestern von Notre dame), hvilken uppkom 1833 i biskopsstiftet Regensburg i Tyskland, utbredt sig till Förenta staterna (1847), Ungern (1858), England (1870) o. s. v. och nu är en af de mest betydande skolsyster-kongregationerna; den har 263 hus i Europa, 252 i Amerika och omkr. 5,000 medlemmar; de af systrarna undervisade barnen utgöra omkr. 140,000. Se Heimbucher, "Orden und kongressationen der katholischen kirche" II (2:a uppl. 1907). Hj. H-t. Notsjö (fi. Nuutajärvi), glasbruk i Urdiala socken, Tavastland, Finland, inrättades 1795 af majoren J. W. de Pont och sekreteraren H. Furuhjelm och eges nu af bolaget Costiander & k:i. Tillverkningen utgöres af fönster- och hushållsglas; dess värde var 1911 omkr. 340,000 mark. Afsättningen sker inom landet, utom något fönsterglas, som exporteras till Ryssland. Arbetarnas antal är 130. T. C. Notskrift. Se Noter. - Till notskrift för blinda nyttjas Brailles system (se Blindundervisning). Notsianga, artill. Se Fältskyttet. Notsystem, mus., sammanfattningen af alla de musikaliska skriftecknen (se Noter); äfven detsamma som linjesystem (se d. o.). Nottaljekätting ("nödtaljekätting"), sjöv., en strax ofvan vattenytan på hvardera sidan af rodrets