akterkant fäst kort kätting. Den ena ändan fästes vanligtvis i en från rodret utgående järnarm; i den andra insplitsas eller inhugges den s. k. nottaljeskänklingen, som sedan fästes till krampor i hvalfvet och skeppssidan, lämnande tillräcklig bukt för rodrets vridande åt sidorna. Skulle rorpinnen springa sönder eller styrinrättningen inombords bli obrukbar, huggas i skänklingarnas främre ändar de s. k. nottaljorna, hvarmed fartyget kan nöjaktigt styras. Denna anordning är afsedd äfven för rodrets bärgande och bogsering, ifall det vid grundstötning eller af annan anledning skulle hoppa af hakarna. R. N.* Nottaljeskänkling. sjöv. Se Nottaljekätting. Nottaljor, sjöv. Se Nottaljekätting. Nottebohm [nå'ttebåm], Martin Gustav, tysk musikskriftställare, f. 1817, d. 1882, elev af L. Berger, Dehn, Mendelssohn, Schumann och Sechter, gjorde sig från 1846 i Wien bekant som solid tonsättare samt skicklig piano- och kompositionslärare, men framför allt som grundlig musikvetenskaplig forskare, särskildt öfver Beethoven. Han utgaf kritiska tematiska förteckningar öfver Beethovens tryckta arbeten (1868) och Schuberts (1874), vidare två skissböcker af Beethoven (1865, 1880), Beethoveniana (1872, 1887), Beethovens studien (1873) och Mozartiana (1880). A. L.* Nottebäck med Granhult, kyrkosocken i Kronobergs län, Uppvidinge härad, omfattar de två kommunerna Nottebäck och Granhult. 21,122 har. 2,455 inv. (1912), hvaraf komma på Nottebäck 17,466 har, 2,166 inv. och på Granhult 3,656 har, 289 inv. N. med Granhult utgör ett pastorat i Växjö stift, Uppvidinge kontrakt. Nottingham [nå'tiŋəm]. 1. N. l. Notts, grefskap i mellersta England, omgifvet af grefsk. Lincoln, York, Derby och Leicester. 2,185 kvkm. 344,194 inv. (1911), oberäknadt staden N., som bildar eget grefskap (county borough). Med undantag af norra delen, som är ett marskland, samt de jämna Trent- och Idledalarna företer N., ehuru till större delen lågt, en behaglig växling af höjder och dalar. I v. äro dessa höjder ganska betydande (vid Mansfield ända till 180 m.), och där ligger den förr stora, nu obetydliga Sherwood forest, som enligt sägnen var ett tillhåll för Robin Hood. Hufvudfloden är Trent. Med undantag af Sherwood forest är jorden mycket bördig. Omkr. 86 proc. äro odlad jord, 5 proc. skogbevuxna. Viktigaste industrigrenarna äro strump- och spetsfabrikation. -- 2. Hufvudstad i nämnda grefskap, vid Trent och Grand Trunk-kanalen samt flera järnvägslinjer. Den är sedan 1888 eget grefskap (county borough) med en areal af 44,3 kvkm. och med 259,904 inv. (1911). Staden ligger på sluttningen och vid foten af en bergshöjd. Säte för en katolsk biskop. Många gator äro trånga och krokiga. N. har vackra kyrkor, särskildt Mariakyrkan och den katolska katedralen (1842--44). Bland undervisnings- och bildningsanstalter må nämnas University college, "grammar school" (sedan 1513), en "high school" för flickor, en "blue-coat school" (sedan 1723), två tekniska skolor, missionsskola, ett arbetarinstitut (People's college), ett stort offentligt bibliotek, naturhistoriskt museum och konstgalleri. I mer än 600 år har N. varit fabriksstad och blef mot slutet af 1700-talet en hufvudort för den engelska strumpfabrikationen. Där uppsatte Arkwright 1769 sina första spinnmaskiner. J. Hargreaves hade året förut flyttat dit sin jennymaskin, och 1808 uppfann J. Heathcoat där bobbinet-(spetsnäts-)maskinen, som invigde en ny era i spetsfabrikationen. Medan Leicester är centrum för fabrikationen af yllestrumpor, tillverkas i N. och trakten däromkring strumpvaror mest af bomull, silke och merinos. Före 1815 var det ock hufvudsätet för Englands spetsfabrikation. -- N. (angls. Snotingham) förmodas vara anlagdt redan af kelterna. Under någon tid efter Alfreds nederlag 878 tillhörde staden Danelagen, men återtogs af Alfreds son, Edvard. 1013 föll staden i Sven Tveskäggs händer. 1 o. 2. (J. F. N.) Nottingham [nå'tigem], earl af, titel buren inom de engelska adelsätterna Mowbray, Howard (se d. o. 7) och Finch (se d. o. 3, 4 och 7). Nottinghamsystemet [nå'tigem-]. Se Förliknings- och skiljenämnder. Nottryck. Under medeltiden framställdes musiknoter på skriftlig väg, tills man efter boktryckarkonstens uppfinning började trycka dem, på 1470-talet. Till en början nyttjades därtill skurna träplattor, därefter rörliga typer, hvarvid man först tryckte linjesystemet och efteråt noterna. Petrucci (1460--1539) i Venezia var den egentlige utbildaren af nottrycket med rörliga typer. Mot slutet af 1500-talet blef det därjämte brukligt att för tryck gravera noter på kopparplåtar, och från 1730-talet härrör den mindre dyrbara, ännu gängse metoden med tenn- eller zinkplåtar, hvari noterna inslås medelst stålstämplar, sedan man med rastraler uppdragit linjesystemet i plåten. 1755 uppfann J. G. Imm. Breitkopf (se d. o. 1) den nu brukliga typtrycksmetoden, hvarigenom man kan samtidigt trycka linjesystemet och de dithörande noterna. Efter stentryckets uppfinning (omkr. 1800) har man mestadels verkställt nottrycket litografiskt, i det de nämnda zinkplåtarna öfverföras på litografisk sten och trycket sker därifrån. När det ej så mycket kommer an på prydlighet (t. ex. vid mångfaldigandet af orkester- och körstämmor), begagnas gärna autografiskt öfvertryck, i det att noterna, skrifvas med litografiskt bläck och papperet sedan pressas mot stenen, hvarifrån därefter aftryck tagas. Notsättning med rörliga typer brukas alltjämt, när det gäller stora upplagor eller när noterna skola tryckas tillsammans med mycken text, såsom i sångböcker. Till stora upplagor (utan sångtext) plägar man äfven etsa noterna i zinkplåtar. Jfr Noter. E. F-t. Notts. Se Nottingham 1. Notturno [nåtto'rnå], it., mus. Se Nocturne. Notviken, gård i Nederluleå socken, Norrbottens län, 7 km. n. v. om Luleå. N. var Norrbottens regementes mötesplats, innan det 1907 förlades till Boden. Nu finnes där en stor reparationsverkstad för järnvägsmateriel. Nouart [noār], by i franska dep. Ardennes, vid vägen från Busancy till Stenay, var under franska Châlons-arméns afmarsch mot Sedan 29 aug. 1870 skådeplats för en strid mellan delar af 5:e franska armékåren Failly och täten af 12:e tyska (sachsiska) armékåren. Den förra, som icke fått meddelande om den mot n. ändrade