Noyau [nωajå], fr., kärna. 1. Fortif. Se Enceinte och Kärna 7. -- 2. Kem. Se Kärnteorien. Noyes [nåi's], J. H. Se Perfektionister. Noyon [nωajå'], stad i franska dep. Oise (Ile-de-France), vid järnvägen Paris--Bruxelles. 5,968 inv. (1906). Märklig katedral (Notre-Dame), ombyggd i senare hälften af 1100-talet, i dels romansk, dels gotisk stil. Sockerfabrik, handel med boskap, spannmål, läder. -- N. är de af Cæsar 57 f. Kr. besegrade veromanduernas stad Noviomagus. Staden antog kristendomen i slutet af 200-talet och blef biskopssäte 531. Karl den store kröntes där, och Hugo Capet utropades där till konung. I N. ingicks 13 aug. 1516 ett fördrag mellan Frans I i Frankrike och Karl I i Spanien. N. är Calvins födelseort. (J. F. N.) N. P., förkortning för Notarius publicus. n. pr., gramm.y förkortning för lat. nömen pTo'prium, egennamn (se N o m e n). n:ro, n:ris. Se n : o. N. S., fransk förkortning för Notre Seigneur, Var Herre (Jesus Kristus). N. S., amerikansk förkortning för Nova Scotia. N. S., litterärt sällskap. Se Namnlösa (s t u-dent)samfundet. n. st., i tidsbestämningar förkortning för nya stilen (se Kalender). N-strålar. Se Blondlot. nsv., förkortning för nys ve n sk t. N. T., förkortning för nya testamentet (lat. Novum testamentum). Nto = netto. Nu, vitter månadsskrift, som utgafs i Stockholm af Johan Grönstedt nov. 1874-dec. 1876 och af Edvard Bäckström under 1877. Tidskriften afsåg att "för billigt pris gifva allmänheten en god och underhållande läsning", bestående af poem, novelletter, biografier samt uppsatser öfver skön konst och sociala ämnen. Nuance [nyä's], fr. Se N y a n s. Nuba (mindre riktigt nōba, nūbah) är en etnologisk benämning, som genom Fr. Müllers, Lepsius' och andra forskares olika åsikter om dess rätta betydelse och utsträckning blifvit sväfvande och tvetydig, men som i sin vanligaste och bättre grundade bemärkelse omfattar dels åtskilliga negerstammar, koldadji, tumāle m. fl. i Kordofan s. om staden El-Obeid (se pl. "Afrikanska folk" till art. Afrika), dels ock de egentligen s. k. "nubierna", den i Nildalen mellan 1:a och 4:e katarakten inhemska befolkningen med nubiskt språk. Emellertid är det blott de förre, som själfva kalla sig nūba, i Europa oftast nuba-negrer l. berg-nūba (eng. hill-nubians) till skillnad från Nildalens nubier. Dessa senare däremot, som enligt all sannolikhet äro identiska med de af Eratosthenes (i 3:e årh. f. Kr.) nämnda noubatoi, under kejsar Diocletianus kallade nobatæ, och som urspr. varit förenade med de förutnämnde som ett enda folk med namnet nuba, ha sedan urminnes tid upptagit den egyptisk-arabiska benämningen barābra (eg. "barbarer", "berber", plur. af bérberi, "en nubier"), hvarför också Nildalen mellan Öfre Egypten och Sudan både hos nubier och egypter icke heter Nubia eller något dylikt, utan Bilād-el-berābra, "barābras land". Däremot har ordet nūba hos nubierna i Nildalen fått den lätt förklarliga betydelsen "negerslaf" till skillnad från abessinska eller hvita slafvar. Den ursprungliga betydelsen af ordet är okänd, då ett sammanhang med det fnegypt. nōb, nūb, guld, är föga sannolikt. -- Ordet nuba har äfven en speciell geografisk betydelse, då en liten del af Nildalen, nämligen mellan staden Derr och Wādi-halfa, kallas Wādi-en-nūba, "Nubadalen", hvarifrån de europeiska formerna Nubia etc. leda sitt ursprung. Härpå beror äfven det allmänt hos nyaste geografer förekommande misstaget att inskränka de egentlige nubiernas och nubiska språkets område till Nildalen mellan 1:a och 2:a katarakten, medan faktiskt nubiernas folk och språk äro förhärskande ända upp till 4:e katarakten, där nubierna mötas af de arabiska scheigijje-stammarna. Till nuba eller nubafolken höra också, enligt Fr. Müller och delvis äfven Lepsius, flera andra i egyptiska Sudan, hufvudsakligen mellan Blå och Hvita Nilen bosatta stammar, såsom fundj, hammedj, berta m. fl. Men denna åsikt stöder sig tills vidare blott på högst obetydliga och osäkra uppgifter om dessa stammars språk. Lika hypotetiskt är det af Müller antagna och med termen nūba-fulah-rasen betecknade sammanhanget mellan dessa nūbafolk och sande (njam-njam) v. om Hvita Nilen, kwafi och masai s. om ekvatorn samt fūlbe-folken i västra Central-Afrika (jfr Negerspråk). -- Deniker skiljer på nuba, nubier och en sudannegerstam nuba. De förstnämnde, som han identifierar med etiopierna l. kushito-hamiterna, ha sitt område i nordöstra Afrika från 25° n. br. till 4° s. br., bebo sålunda nästan hela kuststräckan vid Röda hafvet och vid Indiska oceanen från Adenviken till Port Dunford l. Wubashi. Deras område gränsar i v. till Nilen, Bahr-el-asrak, västkanten af abessinska platån, Rudolfsjön och berget Kenia. Negerfolket nuba för han däremot till nigritierna i östra Sudan l. niloterna. Från de egentliga nuba afskiljer han ock barabra, som äro ljusare samt ha mindre krusigt hår och lägre kroppslängd än etiopierna. Sergi åter för nuba till Notantropus eurafricanus (spec.) africus (var.) samt finner, att de ej kunna skiljas från begia (hadendoa, ababde, marea m. fl.). Dessa utmärkas af dolikomesocefali, stor kroppslängd, choklad- till bronsliknande hudfärg, ej spiralformigt eller ulligt hår, horisontella ögon, ringa skäggväxt o. s. v. (Längd ♂ 1,63--1,78 m., ♀ 1,54--1,58 m.; hufvudets index 70--77). H. A. (G. B-n.) Nuba-fula(h)-rasen, Nūbarasen. Se Negrer och Nuba. Nubar pascha, egyptisk statsman af armenisk kristen börd, f. 1825 i Smyrna, d. 14 jan. 1899 i Paris, blef vid unga år, efter att ha uppfostrats af jesuiter i Frankrike, en betrodd man i de egyptiske ståthållarnas tjänst bl. a. som privatsekreterare, sedan 1845, åt tronföljaren Ibrahim pascha och därefter åt Abbas pascha. Han användes sedan ofta i diplomatiska beskickningar och äfven i ledningen af Egyptens järnvägsväsen samt var under Said paschas sista år dennes sekreterare. Is-mail pascha, som 1863 besteg tronen och 1867 fick titeln kediv, anlitade N. för diplomatiska förhandlingar i Paris om Sueskanalen, förlänade honom paschavärdighet (han hade förut kallats N. bej) och utnämnde honom 1866 till utrikesminister. På