105 Nubiska öknen-Nubit 106 sedermera under flera århundraden höll stånd mot muhammedanismen, också egt en kristen litteratur på sitt eget språk, men om denna litteraturs beskaffenhet har man ingenting vetat. 1906 upptäcktes emellertid i Kairo några från öfre Egypten härstammande fragment af ett par pergamenthandskrifter, innehållande delar af en öfversättning af nya testamentet och en hymn till Kristi kors, båda på nubiska språket. De båda handskrifterna anses härstamma från 900-talet och äro skrifna med grekiska bokstäfver af den typ, som användes i kopti-ska manuskript, jämte några särskilda tecken för sådana ljud, som icke ega någon motsvarighet i grekiskan. Som nubierna i våra dagar aldrig skrifva sitt modersmål, utan endast arabiska, finnes icke någon nubisk litteratur från senare tider. Den första vetenskapliga undersökningen af den moderna nubiskan påbörjades af Lepsius redan 1842-46, men resultaten af hans forskningar publicerades först långt senare. På 1870-talet före-togo Reinisch och svensken Almkvist, oberoende af hvarandra, vetenskapliga resor i Nubien, från hvilka ett synnerligen rikhaltigt material hemfördes, så att nubiskan numera är ett af de bäst kända språken i Afrika. Nubiskan omfattar tre hufvud-dialekter (från n. till s.): kenzi, mahassi och dongo-läwi, af hvilka den mellersta bestämdt skiljer sig från de båda andra. Det nära sambandet mellan kenzi och dongoläwi förklaras däraf, att invånarna i norra Nubien urspr, invandrat från Don-gola. Nubiskan är ett synnerligen välljudande och rikt utveckladt språk. Det eger de vanliga vokalerna a, i, M, e, o ( = å), nasalerade vokaler motsvarande de franska, diftongerna ai, au och följande konsonanter: k, t, p; b, d, g', c (tj, kj), y (dj, gj); h, j, f, w (engelskt); s, z (tonande s), 5 (J), z (franskt j); l, r, n, n (spanskt), fi (pj. Därvid är dock att märka, att h saknas i äkta nubiska ord och att p icke är ursprungligt, utan förekommer endast i sådana fall, där det genom sandhi utvecklats ur &, t. ex. bab, jäb, fader, ack. Mppi, jäppa (af bäb-ki, fäb-ka). Till sin allmänna byggnad påminner nubiskan om de ural-altaiska språken, t. ex. turkiskan. Bestämd artikel och grammatiskt genus saknas, relativsatser ersättas genom omskrif-ningar, och propositioner och konjunktioner uttryckas genom postpositioner, som vanligen styra genitiv. Hos substantiven användes den enkla stamformen som nom., t. ex. kö, lejon, terim, räf. Genit. bildas med -n, -in, t. ex. kö-n, term-in, objektiv (dat., ack.) med -ga (-ka) i mahassi, -gi (-ki) i kenzi-dongoläwi, t. ex. kö-ga, terim-ga. Då substantivet åtföljes af ett adj., fogas kasusän-delsen endast till det senare, t. ex. nog dawwi, "det stora huset", genit. nog dawwi-n, ack. nog dawwikka. Pluralis har ändelserna -f, -rf, -gu, -nkji, t. ex. nög-i, nög-ri, term-i, kö-gu, kö-nkji. Pronomina person., demonstr. och interrog. böjas på samma sätt som nomina. Verbalflexionen är utomordentligt rikt utvecklad. Suffixet -a# (-an) bildar inkoativa, t. ex. mas, seré, god, mas-a/), seré-an, bli god, -§ (-fr) frekventativa, t. ex. tog, ff om, slå, tog), ffomir, slå flera (vid objekt i pluralis), -kir kausativa, t. ex. tok-kir, låta slå. Prefixet äg- uttrycker fortvaro, t. ex. äg-tög, oupphörligt slå, sammansättningen med fi (bu) tillstånd, t. ex. kaww, öppna sig, kus, öppna, kawwafi, kusbu, stå öppen, till skillnad från det rena passivet kawwirdah kuskat, öppnas. Dessutom kunna de flesta nubiska verb utvidgas med suffixen -ös, -ed, hvilka ej nämnvärdt inverka på betydelsen, t. ex. tög-ös, tög-ed, och dessa bildningar kunna sedan kombineras på olika sätt, t. ex. tok-kir-öy (frekventativt kausativ med suffixet -ös). Två enkla tempora bildas med olika perso-naländelser: pres. ai tögir jag slår, fr tögnam, du slår o. s. v. och aorist ai tögis, jag slog, fr togo-nam, du slog etc. Perfektum och pluskvamperf. bildas af en stam med suffixet -ko och futurum af presens med prefixet /a- (bi-) t. ex. ai ja-tög-ir jag skall slå. Dessutom förekomma äfven andra bildningar med betydelse af futurum. På samma sätt användes fa- (bi-) med aorist i betydelse af futurum exaktum. Imperativ bildas af själfva stammen, t, ex. tog, slå!, konditionalis genom suffixet -k med växlande vokaler. Particip har ändeisen -f (-il, -1), t. ex. mah. tögi, kenzi-dongol. $ om-il, slående. Negationen uttryckes genom en särskild negativ konjugation, t. ex. ai tög-mun, jag slår icke, ai tög-kummun, jag har icke slagit. - Jfr om nubiskans släktskapsförhållanden: Zetterstéen, "Den nubiska språkforskningens historia" (i "Skrifter utg. af K. Human. vet. samf. i Uppsala", XI, 4), Reinisch, "Das persönliche fiirwort und die verbalflexion in den chamito-semitischen sprachen" (1909) och "Die sprachliche stellung des Nuba" (1911). Rörande fornnubiskan och de nyfunna fragmenten af kristen litteratur se Schäfer och Schmidt, "Die ersten bruchstucke christlicher literatur in altnubischer sprache" (1906) och "Die altnubischen christlichen handschriften der königl. bibliothek zu Berlin" (1907), samt Budge, "Texts relating to Saint Mena of Egypt and ca-nons of Nicaea in a nubian dialect" (1909, öfv. af Griffith i "Journal of theological studies", X, 545 ff.). Det moderna språket behandlas af Reinisch, "Die Nuba-sprache" (1879, grammatik, texter och ordbok), Lepsius, "Nubische grammatik mit einer einleitung iiber die völker und sprachen Afrikas" (1880, innehållande grammatik, öfv. af Markus' evangelium på mahassi-dialekten - utgörande 2:a uppl. af en af infödda utarbetad, 1860 utg. öfv. - och utförligt lexikon), de Rochemonteix, "Quel-ques contes nubiens" (i "Mémoires de 1'institut égyptien", II), Almkvist, "Nubische studien im Sudan 1877-78" (utg. af Zetterstéen 1911, grammatik, texter och ordbok), Zetterstéen, "Theoldest dictionary of the nubian language" (i "Le monde oriental", I, 227 ff.), "Some parts of the New Testament translated into modern Nubian by a na-tive" (ibid., III, 76 ff. och 237 ff.) och "Arcangelo Carradori's ditionario della lingua Italiana e Nubiana", I-II (omfattande bokstäfverna A-C, ibid. V, 42 ff., 137 ff.) samt Schäfer och Junker, "Bericht iiber die von der kgl. akademie der wissenschaften in den wintern 1908-09 und 1909 -10 nach Nubien entsendete expedition" (i "Sit-zungsbericht der kgl. preuss. akad. d. wiss.", 1910, 31). Under Schäfers ledning ha de fyra evangelierna öfversatts till kenzi af nubiern Samuel Ali Hisen (Berlin, 1912). K. V. Z. Nubiska öknen. Se Nubien, sp. 102. Nubisk vildåsna. Se Häst d j uren, sp. 172. Nubit, forntida stad. Se O m b o s.