137 Nya filharmoniska sällskapet-Nya Guinea 138 ett organ för de stockholmske nyromantikerna. I slutet af sept. 1820 sekvestrerades två nummer (75 o. 76) af tidningen med anledning af ett i dem infördt, af finnen A. I. Arwidsson författadt "Bref ifrån Finland af en resande svensk", hvilket ansågs innehålla alltför fria yttranden om Finlands styrelse. Imnelius åtalades och häktades samt dömdes till ett års fängelse, hvilket straff .dock ijenom kungl. nåd nedsattes till hälften. Tidningen upphörde mot slutet af 1821 års första kvartal. K. F. W.* Nya filharmoniska sällskapet. Se Fi l harmoniska sällskapet. Nya Finland. Se Gamla Finland. Nya födelsen 1. Pånyttfödelsen, teol., är i N. T. ett af de uttryck (vanligare är hos Paulus "nyskapelse", hos Johannes "födelsen af Gud" eller "från ofvan"), h varmed det kristna lifvets af Gud verkade nya begynnelse betecknas. Hufvudställena äro Joh. 3: 3 (där dock också öf-versättningen "från ofvan" är möjlig) samt Tit. 3: 5. I N. T. är detta begrepp, som har sin betydelse i den skärpa, h värme d det ger uttryck åt det kristna lifvets karaktär som något genomgripande nytt och som alltigenom ett verk af Gud, ännu ej på något fast sätt begränsadt gentemot de öfriga uttrycken för det kristna lifvets uppkomst och utveckling, utan står snarare som en beteckning från en viss synpunkt för det hela och rymmer inom sig tanken såväl på det genom rättfär-diggörelsen återupprättade barnaskapsförhållan-det som på den genom Anden satta nya lifsprin-cipen. En närmare fixering får det egentligen först i den evangeliska ortodoxiens dogmatik. Hade begreppet i den medeltida teologien öfver hufvud starkt trädt tillbaka, så framträder det hos Luther blott som ett moment i eller en sida af rättfärdiggörelsen: den af Guds förlåtande nåd själf skapade tron, genom hvilken rättfärdiggörelsen tillegnas, innebär tillika förverkligandet af gemenskapen med Kristus och därmed det nya lifvets begynnelse. Då emellertid rättfärdiggörelsen, som hos Luther betyder den lefvande domshandling, hvarigenom Gud för Kristi skull trots människans synd återupprättar gemenskapen med henne, af den följande teologien, i motsats till katoliserande riktningar, allt strängare begränsades till att innebära en rent forensisk akt, ett tillsägande eller tillräknande af Kristi rättfärdighet, kräfde den vid sin sida ett komplement, i hvilket nådens etiskt omskapande verkan kom till uttryck; och som sådant inträdde nu nyfödelsen. Härvid uppstår emellertid den svårigheten att, medan å ena sidan rättfärdiggörelsen, om ej frälsningsvissheten skall altereras, måste tänkas som grundvalen för omskapelsen, den dock å andra sidan, om ej tron skall få karaktären af en människans egen gärning, måste tänkas föregången af ett Andens förnyande verk i människans inre. Ortodoxien söker nu i allmänhet lösa denna svårighet genom att begränsa nya födelsens innebörd till att beteckna den nådesakt, hvarigenom själfva den rättfärdig-görande tron af Anden skapas. Men då på detta sätt rättfärdiggörelsen dock kommer att i viss mening betingas af en densamma föregående och mot den själfständig omskapelseakt, måste redan ortodoxien, mot sin egentliga intention, sägas ha lagt grund till den tendens, som sedan i de pietistiska riktningarna allt afgjordare framträder, att på ett för själfva reformationens grundintresse ödesdigert sätt skjuta pånyttfödelsen i förgrunden på rättfärdiggörelsens bekostnad. I nära sammanhang härmed står det, att just i läran oin pånyttfödelsen ofta ett för den verkliga lutherdomen främmande, med katolicismen eller ock med äldre teosofiska åskådningar besläktadt, magisk-naturartadt nådebegrepp insmugit sig. I det detta också vid läran om dopet gjort sig gällande, ha därigenom tillika stora svårigheter vållats vid bestämmandet af dopets betydelse som "pånyttfödelsens" sakrament (Tit. 3: 5) samt af dess förhållande till den senare, medvetna kristna lif sbegynne Isen. Skall klarhet i alla dessa frågor kunna vinnas, måste man å ena sidan återgå till den ursprungliga, rikare lutherska rättfärdiggörelsetanken och å den andra göra fullt allvar med det personliga nådsbegreppet. Jfr 0. Ahnlund, "Läran om nyfödelsen" (1888), H. Cremer, ;:Taufe, wieder-geburt und kindertaufe" (2:a uppl. 1901), och P. Gennrich, "Die lehre von der wiedergeburt in dogmen^eschichtlicher und relisionsgeschichtlicher beleuchtung" (1907). " E. Bg. Nya följetongen. Se Europeiska följetongen. Nya Georgien. 1. Fordom namn på en del af nuv. Brittiska Columbia i Dominion of Canada. - 2. SeSalomonöarna. 1. (J. F. N.) Nya Germania (sp. Nueva Germania), en 1887 grundlagd tysk koloni i sydamerikanska staten Paraguay, under 23° 40' s. br. och 56° 20' v. lgd, vid floden Aguaray med 22,500 har kolonialland. 134 inv. (1901). Jordbruk' (bl. a. matte, Ilex paraguariensis, och sydfrukter) samt boskapsskötsel. J. F. N. Nya Goa, stad. Se Goa. Nya GradiSka [-di j ka], köping. Se G r a d i s k a. Nya Granada, fordom namn på Colombia (se d. o., sp. 559). Nya Guinea [-ginēa; se kartorna till Asien], af engelsmännen ofta kalladt Papúa, af fransmännen Papouasie, näst Grönland jordens största ö, ligger omedelbart n. om Australien, mellan 0° 19' och 10° 43' s. br. samt mellan 131° 12' och 150° 48' ö. lgd. Från Australien skiljes det genom det 160 km. breda, mycket grunda och på öar rika Torressundet, från Nya Pommern i Bismarckarkipelagen genom Dampiersundet, från Molukkerna genom Djilolosundet. I n. och ö. omges det af Stilla hafvet, i s. af Korallhafvet och Arafurasjön. Öns längd från dess östligaste udde (East Cape) till den västligaste (K. Sefe) är 2,300 km.; den är intill 660 km bred. Sin nordligaste punkt når ön i nordvästligaste delen (Goda-Hoppsudden), sin sydligaste längst i s. ö. (South Cape, endast 100 km. från East Cape). Areal 785,000 kvkm. (större än Skandinaviska halfön), men 818,060 kvkm., om man medräknar de geografiskt till N. hörande grannöarna: i v. Aruarkipelagen, 7,700 kvkm, och Papuaöarna, 8,600 kvkm.; i n. Geelvinkbayöarna, 6,600 kvkm.; i ö. D'Entrecasteauxöarna, 3,145 kvkm., Woodlarköarna, 1,200 km., och Louisiadearkipelagen, 2,200 kvkm., jämte en del kustöar. Genom två stora bukter, Geelvink bay in. v. och Papuagolfen i s. ö., åtskiljas från hufvudön